Lunds universitet har under de senaste 35 åren utvecklat och genomfört utbildningar inom trafiksäkerhet, vilket bland annat lett till framgångsrika förändringsprojekt som kursdeltagare drivit och genomfört i sina länder. Det gäller allt från införandet av lagen om hjälmanvändning i Vietnam och 30 km/h zoner i Pretoria i Sydafrika till lagen om mobilförbud och lagen om att använda bilbälte i Etiopien.
Jessica Hansson, som är projektledare vid LUCE, Lunds universitets avdelning för uppdragsutbildning, märker att behovet av utbildningar inom trafiksäkerhetsområdet ökar, speciellt i Afrika.
– Här ser vi nu en stor satsning på att åstadkomma förändringar och minska antalet dödsolyckor i trafiken. Ett flertal myndigheter och organisationer i olika länder valde att skala upp och skicka tre istället för som tidigare en deltagare till vår senaste utbildning i augusti. Utöver detta finansierades trafiksäkerhetsutbildningen 2004-2010 av Sida, men nu bekostar de utbildningen själva.
Förfrågningar på stora utbildningsinsatser har också inkommit under de senaste veckorna från transportministerier i Iran, Namibia och Saudiarabien.
Mål att stärka kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer
LUCE och avdelningen för Trafik och väg på LTH har arbetat under många år med strategisk rekrytering av deltagare för att stärka kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer. Under perioden 2004-2010 rekryterade man endast mellanchefer med mandat att åstadkomma förändringar.
– Nu ser vi resultatet av den rekryteringen då våra alumner idag har positioner på chefsnivå och skickar sina anställda på utbildning för att stärka deras kompetens, säger Jessica Hansson.
Vill sprida kunskap om fältobservationer
Kursen i trafiksäkerhet som gick i augusti i år med deltagare från fem afrikanska länder innehöll föreläsningar, fallstudier, workshops och fältobservationer. Just observationer av trafikanters beteende är något som man gärna vill sprida kunskap om.
– Många som arbetar med trafiksäkerhet sitter inne på sina kontor och analyserar polisens olycksrapporter. Men vi vet att underrapportering av olyckor är ett mycket stort problem och sådana olycksanalyser kan ge en felaktig bild och därmed leda till felaktiga åtgärder. Vid Lunds universitet går vi ut och observerar hur folk beter sig i trafiken och vet därmed mycket mer om vad som händer där ute, vad som verkligen ligger bakom olyckorna. Det är en av våra styrkor, säger kursansvarig András Várhelyi som är professor med över 25 års erfarenhet av att undervisa i trafiksäkerhet.
Entusiasmen från deltagarna lät inte vänta på sig.
– Det vi såg här var fantastiskt. Cyklister och fotgängare interagerade verkligen med trafiken utan mycket till konflikter. På hemmaplan är det inte så och det måste vi hitta en lösning på, säger Lawrence S. Thebe, en av kursdeltagarna, verksam vid Transportministeriet i Botswana.
Otillräckliga uppgifter om antal dödade och skadade
I utvecklingsländer, där trafikmiljöer fortfarande är under utveckling, är det extra viktigt att ha en god bild av hur många som är inblandade i allvarliga olyckor. Men det vanliga är att man bara registrerar omkomna i trafiken som dör på plats. I Sverige omfattar olycksdatabasen de som dör upp till trettio dagar efter en trafikolycka, samt att man även rapporterar in svårt skadade.
– En av de saker jag tar med mig härifrån är att fotgängare, ja alla som använder vägtrafiksystemet och blir inblandade i någon slags olycka, inte nödvändigtvis med ett motorfordon, måste räknas in i statistiken för trafikolyckor. Har man denna statistik kommer det hjälpa mycket i planeringen, säger Lawrence S. Thebe.