Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Fler ryska regimkritiker att jaga efter murens fall 

Vladimir Putin
Rysslands president Vladimir Putin styr utan att rådfråga parlamentet. Foto: Timofeev/Mostphotos

Ryssland terroriserar högljudda oliktänkare mer än många andra av dagens auktoritära styren, enligt historieprofessorn Klas-Göran Karlsson som ser flera orsaker till landets agerande.

När det framkom att den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj fått i sig nervgiftet novitjok, samma medel som hittades i den ryske ex-spionen Sergej Skripal och hans dotter i Storbritannien för två år sedan, var det nog en och annan som undrade om det finns en rysk fäbless för giftmord. 

– Gift är svårt att spåra, det är osynligt och man kan alltid säga ”det var säkert en olycka”, säger Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet. 

Det är flera som drabbats: År 2006 dog exempelvis den ryske KGB-agenten Aleksandr Litvinenko efter att druckit te med polonium – mördaren sitter i dag för övrigt i den ryska duman. Det första uppmärksammade fallet var den ukrainske politikern Viktor Jusjtjenko som fick i sig dioxin, troligtvis vid en middag. Han överlevde men fick ansiktet vanställt av blåsor.

Trots allt ett civilsamhälle

Enligt Klas-Göran Karlsson är gift dock en ganska liten del av den ryska arsenalen, men det får stor uppmärksamhet i media. 

– Det förekommer lika mycket skjutande på öppen gata, folk som dör av tortyr i fängelser eller skjuts ner i hissar. 

Enligt honom utmärker sig Ryssland i sin idoga jakt på högljudda personer med ”fel” åsikter. Det är ett fenomen som tog fart efter Sovjets kollaps. 1990-talet blev en period av förföljelser då främst journalister råkade illa ut. 

Ryssland är bara en demokrati på ytan. President Vladimir Putin är en auktoritär despot som styr utan att rådfråga parlamentet. 

Också under sovjettiden fanns dissidenter, som de kallades då, men de var så få att de gick att räkna på fingrarna. 

– I Putins Ryssland finns trots allt ett civilsamhälle, vilket inte fanns i Sovjet. Det leder till att fler oliktänkande kan göra sig hörda, säger Klas-Göran Karlsson.

Stalins terror var dessutom av annat slag, enligt Karlsson. Den riktade sig i stor utsträckning mot olika slags kollektiv, definierade som klass eller etnisk grupp, som han såg som hotfulla eller förrädiska.

Den som inte inordnar sig i systemet kan råka illa ut

Det är inte bara de som bor i Ryssland som förföljs. Också ryssar som flyttat utomlands hotas av utsända hejdukar. Häri skiljer sig Ryssland från andra auktoritära styren som visserligen också hotar regimkritiker, men inte riktigt i samma utsträckning.

Hur ska man förstå detta? 

En förklaring handlar om hur landet är styrt. 

– Ryssland är bara en demokrati på ytan. President Vladimir Putin är en auktoritär despot som styr utan att rådfråga parlamentet. Det är en inre krets som bestämmer och den som inte inordnar sig i systemet kan råka illa ut.

En annan förklaring är att även om landet blivit kapitalistiskt, så är strukturen fortfarande kommunistisk i betydelsen att samhället styrs uppifrån av en härskare som betonar stabilitet och slår hårt ner på sådant som kan hota statens intresse.

Det är inte så många som höjer på ögonbrynen. Man tänker att ”det där är personer som har kontakter med kritiska röster i väst som vill Ryssland illa”.

Om pressfrihet råder i retoriken är realpolitiken en annan. Ett antal oberoende medier finns, men dessa får inget finansiellt stöd och har svårt att klara sig. Putin skapar också lagar som sätter käppar i hjulet för oppositionen. 

Sedan 2014 får exempelvis inte personer eller organisationer ta emot pengar från utlandet, något som gör det svårare för exempelvis väst att stimulera demokratirörelsen.

Hur tänker ryssar om attackerna mot Navalnyj och andra opponenter? 

– Det är inte så många som höjer på ögonbrynen. Man tänker att ”det där är personer som har kontakter med kritiska röster i väst som vill Ryssland illa”. På liknande sätt anser många ryssar att de fria tv- och mediekanalerna håller på med konspirationsteorier. 

Oljepengar bakom Putins popularitet

Hos den ryska befolkningen är alltså Putin trots allt rätt så populär, vilket kan förklaras med att medelklassen fått ett bättre liv under hans tid, något som i sin tur till stor del beror på att landet kunnat exportera mycket olja och naturgas.

– Så länge Putin ekonomiskt kan kompensera människor fungerar det. Liknande ekonomiska band knyter han med flera andra centralasiatiska stater, såsom Turkmenistan, Armenien, Georgien och Azerbadjan. Baltikum har dock lärt sig att inte vara beroende av Ryssland.

Det faktum att befolkningen saknar positiva erfarenheter av demokrati ger också Putin draghjälp. Gorbatjovs politik underminerade och störtade Sovjetunionen, som idag idealiseras och idylliseras av många ryssar, däribland Putin. Och Jeltsins tid vid makten slutade med ekonomisk katastrof 1998. 

Kan utvecklingen i Belarus kan förändra situationen?

– Det finns en rädsla hos regimen att stabiliteten skulle kunna åsidosättas. Det är tillräckligt många grupper som reser sig. Belarus ligger också vid gränsen till väst, EU och Nato, som Putins Ryssland betraktar som fientliga makter.


Den här artikeln har publicerats i nyhetsbrevet Apropå där forskare från Lunds universitet kommenterar aktuella samhällshändelser.

För mer information, kontakta Klas-Göran Karlsson, professor historia vid Lunds universitet,  +46 46 222 79 50 klas-goran [dot] karlsson [at] hist [dot] lu [dot] se

Bild på Klas-Göran Karlsson

Klas-Göran Karlsson

Klas-Göran Karlsson är professor i historia vid Lunds universitet. Hans forskning handlar om internationell samtidshistoria, särskilt Ryssland och Östeuropa, folkmord och brott mot mänskligheten samt bruket av historia i samhället.

Kommande böcker är ”Folkmord: historien om ett brott” (2021) och ”Lessons of Borderline Histories: Communist and Nazi Atrocity History as Learning Processes” (2022). Han är också redaktör för ett trebandsverk om globalhistoria som utges 2022.

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.