Den kan hämta tabletter, leta upp nycklar, plocka upp saker från golvet, larma om någon har trillat och underhålla användaren. Tanken är att en robot som Hobbit ska skapa möjligheter för äldre att bo kvar hemma längre.
−Befolkningen ökar, människor lever längre och vi måste hitta nya sätt att ta hand om våra äldre människor på. Robotar kan vara ett sätt att komplettera mänskliga resurser, säger Susanne Frennert som forskar om användarcentrerad design vid Institutionen för designvetenskaper.
Hon har nyligen disputerat med en avhandling om äldre människors samspel med robotar och en av hennes forskningsstudier var ett EU-finansierat projekt med roboten Hobbit. Under projektet fick roboten bo i treveckors-perioder hos ett tiotal äldre användare som testade Hobbits funktioner och fick hjälp med vardagliga sysslor. Resultatet från undersökningen visade att roboten ofta användes mer som underhållning än som ett praktiskt stöd. Och även om de flesta testpersonerna ville betona att Hobbit var en maskin och inte en människa, så gav alla användare roboten ett namn, förmänskligade den och upplevde att de fick social stimulans av den.
− Robotar är dock inte sociala i sig själva utan kan utformas så att de uppfyller sociala funktioner som att vara ett sällskap. Då kan de upplevas som sociala av användaren, säger Susanne Frennert.
En del av de äldre användarna saknade Hobbits sällskap efter försöksperioden, andra var tillfreds med att roboten lämnade deras hem. Efter studien beskrev en av försökspersonerna umgänget så här: ”Han är intressant och underhållande, men jag vill inte leva med honom för evigt”.
− Ingen vill kanske leva med en robot för evigt, men chansen att man finner nyttan med en robot i hemmet är större om användaren är med från början när tekniken utvecklas. I vårt samhälle som snabbt blir alltmer digitaliserat och automatiserat, är det extra viktigt att tidigt lyssna på användarna. Lika viktigt är det att ställa rätt frågor. ”Hur skulle du vilja att roboten fungerade?” istället för att fråga ”Är detta bra eller dåligt?”, menar Susanne Frennert.
Många robotlösningar avsedda för äldre användare baseras på äldres behov utifrån utvecklarnas perspektiv, och allt för ofta tas det för givet att de passivt ska acceptera den teknik som andra har utvecklat för dem. Susanne Frennert menar att om robottekniken utformas genom att användarna involveras redan i designprocessen, kan robotar bli ett utmärkt komplement till mänsklig hjälp för äldre i framtidens hemvård.
– Ta till exempel robotiserade toaletter och duschar. De kan skapa en mycket större valfrihet för äldre som inte behöver vänta på assistans om de behöver gå på toaletten eller vill tvätta sig. Sådan robotteknik tror jag kan betyda mycket för människors integritet och den har en stor potential att öka deras självständighet och livskvalitet, säger Susanne Frennert, som själv kan tänka sig att ha en robot som stöd i sitt hem när hon är äldre.
− Jag skulle vilja ha en robot som hjälpte mig med intimhygien, och om jag kände mig ensam och inte kunde ha husdjur så hade jag nog velat ha en robotvän som samtalade med mig och höll mig sällskap. Jag hade också velat ha en robot som kunde tvätta, laga mat och städa. Fast en sådan robot hade jag velat ha redan idag om den hade funnits, säger hon och skrattar.
Jessika Sellergren
