Susanne Lundin är professor vid Institutionen för kulturvetenskaper och har arbetat tvärvetenskapligt tillsammans med medicinare i trettio år. Idag är hon en efterfrågad expert på frågor som rör människors attityder till organhandel, falska läkemedel och transplantationer.
– Den röda linjen i min forskning har alltid varit teknik, identitet och hälsa. Vad händer med oss och våra tankar och attityder när genteknik, bioteknik och medicinsk teknik hela tiden utvecklas och överskrider kroppens gränser för att upprätthålla och skapa liv?
Susanne Lundin söker inte svar på existentiella frågor. Det är hon som ställer frågorna och hon är noga med att påpeka att hennes forskning inte handlar om etik.
– Jag säger inte att något är rätt eller fel eller vad människor bör göra. Det jag gör är att djupintervjua människor och berätta hur de resonerar kring frågor som ofrivillig barnlöshet, handel med organ, falska läkemedel och transplantationer.
Tog sin början i Cambridge
Susanne Lundins forskningsbana stakades ut när hon som postdoc i Cambridge i mitten av 1990-talet forskade på ofrivillig barnlöshet och provrörsbefruktning. Där kom hon i kontakt med en forskargrupp som arbetade med xenotransplantationer, det vill säga transplantationer över artgränser, från djur till människa. Ett annat forskarlag i Stockholm studerade vid samma tid om det fungerade att ge diabetiker insulinproducerande celler från grisar.
– Xenotransplantationer och provrörsbefruktning använder i vissa sammanhang samma teknik, så de här två forskargrupperna ville att jag skulle undersöka vad människor faktiskt tycker om artöverskridande transplantationer.
Susanne Lundin beskriver det som att hon halkade in på det som sedan har blivit hennes forskningsfält i trettio år. Hon var på rätt plats vid rätt tillfälle och träffade rätt forskare som var öppna för att arbeta tvärvetenskapligt.
"Kittlar det onämnbara"
I januari i år fick 57-årige David Bennett ett genmodifierat grishjärta inopererat i sin kropp och uppmärksammades över hela världen eftersom han blev den förste att överleva en sådan transplantation. Nyligen avled han, två månader efter operationen.
Artöverskridande transplantationer har sällan hamnat i mediernas blickfång, men när ett grishjärta opererades in i en människa blev det annorlunda.
– Jag tror det kittlar det onämnbara. En människas hjärta och ögon är så intimt förknippade med själen och det finns både en nyfikenhet på och en rädsla för allt som överskrider artgränser.
Ambivalens är kanske det ord som bäst beskriver människor som genomgått en xenotransplantation. En och samma person hyser ofta motstridiga uppfattningar. Dels beskrivs människan som skapelsens krona, dels betraktas hon som en del av naturen, en utbytbar kugge i naturens maskineri.
– De två uppfattningarna går igen hela tiden. Att man å ena sidan tycker att forskare inte ska pilla i gener, utmana ödet och förändra naturen, å andra sidan upprepas mantrat att man gör vad som helst för att leva och är man inte beredd att ta risken så dör man, förklarar Susanne Lundin.
Skräckfilmer och artöverskridande
Under de senaste två åren när pandemin rasat har debatten kring artöverskridande transplantationer tagit fart. Rädslan har ökat och bakom oron finns farhågor för att sprida sjukdomar från djur till människa, på samma sätt som man antar att coronaviruset spritts från fladdermöss till människor.
En annan sorts rädsla som alltid funnits med i bilden är oron för att överföra egenskaper från djur till människa. En rädsla som populärkulturen, inte minst Hollywood, byggt vidare på. Filmer som Alien och Flugan spinner på rädslan för vad som ska komma ut ur människokroppen om något främmande eller djuriskt tränger in.
– Populärkulturen ligger ofta ett steg före. Skräckfilmer kan anspela på samma oro som figurerar i dagens diskussioner om artificiell intelligens och robotar; vad blir resultatet, något mänskligt eller något annat? Kommer detta okända att ta över?
Men det är inte bara artöverskridande transplantationer som är kontroversiella. Attityden till transplantationer av mänskliga organ förändras över tid och skiljer sig mellan länder, kulturer och religioner. Susanne Lundin beskriver det som att samhället hela tiden omförhandlar vad som är okej. Gränserna tänjs.
Länder som sticker ut
Hon pekar på Tyskland som ett land som sticker ut i Europa vad gäller inställning till transplantationer. Där är frågan känsligare än på andra håll, inte minst beroende på historien och de experiment som gjordes på människor under nazismen.
Ett annat land som utmärker sig vad gäller synen på transplantationer och transplantat är Kina. Där, liksom i många andra länder, är kulturen att en död människa ska begravas utan att kroppen öppnas. Ändå är Kina en stor exportör av mänskliga organ.
Hur hänger det ihop?
– I Kina anses dödsdömda fångar, framför allt politiska fångar, ha förverkat sin rätt som medborgare. De betraktas inte som människor längre och då kan man ta organ från deras kroppar. De blir organbanker, berättar Susanne Lundin.
Illegala organ och falska läkemedel
All handel med mänskliga organ är illegal och det var i samband med att hon studerade den handeln som hon tangerade handeln med illegala läkemedel. Båda omsätter stora belopp och är beroende av varandra. Många som köpt organ illegalt kommer hem, inte bara med ett defekt organ, utan också med nödvändiga avstötningshämmande mediciner som inte fungerar. De har köpt medicinerna i tron att de är riktiga men blivit lurade och fått förfalskningar.
– Förfalskade läkemedel är en gigantisk marknad och tillverkningen sker i allt från källarskrubbar till stora fabriker. Förpackningarna går inte att skilja från originalet, men inuti kan det finnas gips, damm eller ingenting. De vanligaste förfalskningarna är malariamediciner och mediciner mot TBC och AIDS, men också potenshöjande medel, antidepressiva och bantningstabletter. I och med pandemin har förfalskade covidmediciner blivit vanliga, berättar Susanne Lundin.
