Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Forskaren – och Frankrikes president – ville förstå sig på de Gula västarna

Gula västar i "De glömdas marsch"
Gula västar i "De glömdas marsch", från Montpellier till Paris våren 2021. Foto: Mathilde Martin

Gnistan var höjda bensinpriser. Men vad mer låg bakom att 100 000-tals fransmän klädde sig i gula västar och satte hela Frankrike i gungning? De ville forskaren Mathilde Martin förstå. Och det ville även den franske presidentens rådgivare som bjöd in henne till Elyséepalatset för att höra om hennes fältstudie om Gula västarnas kamp.

Proteströrelsen Gula västarna uppstod 2018 i samband med att de franska bensinpriserna höjdes.  Iklädda gula reflexvästar gick människor från städernas ytterområden man ur huse för att demonstrera på vägar och i rondeller. Franska politiker togs på sängen av kraften i protesterna som inte sällan slutade i upplopp och stora polisinsatser. 

Jag ville förstå vad som drev Gula västarna och vad de egentligen menade när de sa att ”ingen förstår oss”. Det har blivit som ett mantra att eliten inte förstår sig på periferin, säger Mathilde Martin. 

Därför gjorde Mathilde Martin ett sex månader långt fältarbete bland aktivisterna från Gula västarna. Hon gick med i ”de glömdas marsch” från Montpellier till Paris under våren 2021, var närvarande vid deras väg- och rondellockupationer och bodde med dem på bondgårdar och brandstationer.  

Genom protesterna bröt de sin isolering och fick en gemenskap som lever kvar än idag.

Gemensamt för merparten av demonstranterna är att de tillhör en socioekonomiskt utsatt grupp i storstädernas utkanter. Långt från städernas centrum kan de inte dra nytta av dess fördelar och för långt från naturen kan de heller inte njuta av den. Nu stiftades dessutom nya klimatlagar som skulle göra livet ännu svårare för dem genom allt från höjda bensinpriser till körförbud för gamla förorenande bilar.

Många i Gula västarna levde sina liv i djup isolering i själlösa områden i städernas utkanter, säger Mathilde Martin. 

Genom protesterna bröt de sin isolering och fick en gemenskap som, enligt Mathilde Martin, lever kvar än idag. Skjulen som användes under protesterna flyttades hem till trädgårdar och används nu som ”kvarterscaféer”. 

En av mina intervjupersoner menade att hela hans liv förändrades sedan den dagen han var med om sin första demonstration med Gula västarna, säger hon.

Forskningen nådde presidentpalatset

När Mathilde Martin hade satt punkt för sin avhandling började hon sprida den i sociala medier. På något sätt hittade den fram till ämbetsmän på presidentpalatset och hon ombads resa till Paris för att diskutera sin forskning. Det stundande EU-valet och det faktum att många inom de Gula västarna idag har gått från att rösta på Macrons parti Renaissance till att rösta på extremhögern gjorde Mathilde Martins fältstudie särskilt intressant. 

Det korta svaret är att människorna i proteströrelsen kände sig lyssnade på av extremhögern men negligerade och förminskade av Macron. Exempelvis tog man mycket illa vid sig när deras protester slogs ner av polisen.

Man frågar sig varför människorna i städernas periferier vänder sig högerut när de egentligen är engagerade i frågor som klimatet, socioekonomin, barnens framtid, ekologin. 

Det korta svaret är att människorna i proteströrelsen kände sig lyssnade på av extremhögern men negligerade och förminskade av Macron. Exempelvis tog man mycket illa vid sig när deras protester slogs ner av polisen.

Mathilde Martins avhandling framför Elyséepalatset
Forskaren följde, i sitt fältarbete, Gula västar i deras marsch mot ekonomiska reformer. För forskarens del ledde marschen ända in i presidentpalatset. Foto: Mathilde Martin

 

Två timmar fick Mathilde Martin med den franske presidentens rådgivare. Sen var det dags att knyta ihop säcken. Forskningen skulle omsättas till några korta råd för att förbättra kontakten med och villkoren för människor i städernas utkanter. Råden är så allmänt hållna att de kan gälla i de flesta socioekonomiskt utsatta områden:

  • Förbättra den sociala infrastrukturen i städernas periferi: Satsa på kulturhus, medborgarhus, fritidsanläggningar och offentliga platser för att främja social kontakt och gemenskap. Detta kan minska känslor av isolering och utanförskap.
  • Förbättra kollektivtrafiken; fler busslinjer, inför skytteltrafik och bättre cykel- och gångvägar. Bättre transporter underlättar för personer i social och ekonomisk utsatthet.
  • Stöd lokal ekonomisk utveckling: Inför åtgärder för att stärka ekonomin för människor som bor i städernas utkanter, till exempel stöd till småföretag, entreprenörskapsprogram och jobbskapande initiativ. Det är satsningar som kan minska ekonomiska skillnader och förbättra livskvaliteten.
  • Och ett konkret råd till den som vill få politiskt stöd från socioekonomiskt svaga grupper i ytterområden: Utforma en politisk diskurs som erkänner erfarenheterna hos människor i förorter. Relatera till och visa empati för deras dagliga liv och levnadsvillkor.

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.