Det är en regnig januaridag när LUM träffar Tina Mattsson i Socialhögskolans ”nya” lokaler på Allhelgona kyrkogata. Att stiga in i den stora entrén är att färdas tillbaka i tiden då lasarettsköket låg här. Väggarna är helt kakelklädda vilket ger en speciell retroatmosfär. I övrigt är allt nyrenoverat och man har varit noga med att skapa bra studiemiljöer för studenterna. Tina Mattsson möter upp i entrén och vi tar den långa, snirkliga trappan upp till hennes arbetsrum med fönster som vätter ut mot Allhelgonakyrkan.
– Ja, jag är helt klart nöjd med utsikten, säger hon.
Oinspirerad elev
I grundskolan var Tina Mattsson en ganska medelmåttig elev. Hon satt inte längst bak och gungade på stolen, men gjorde det hon behövde och var oftast ganska oinspirerad. Inte förrän på gymnasiet hittade hon ”sina” ämnen med filosofi, samhällsvetenskap och historia. Hennes historielärare, Lars-Erik Jonsson, har varit speciellt viktig och efter gymnasiet fortsatte de att hålla kontakt genom att brevväxla. Sedan dess har brevväxlingen fortsatt tills Lars-Erik gick bort för ett par år sedan.
– Han brann verkligen för sitt ämne och för människors livsvillkor och förmedlade det på ett enormt inspirerande sätt. Lars-Erik har varit helt avgörande för mitt engagemang i frågor som handlar om orättvisor och diskriminering. Det är häftigt att en lärare kan ha en så stor inverkan på riktningen i livet.
Tydlig struktur engagerar
Men emellanåt har hon varit ganska uttråkad under studierna. De gånger hon blivit engagerad är när strukturen varit tydlig och hon kunnat omsätta kunskaperna i egna erfarenheter. Men också när hon kunnat fördjupa sig i något svårt och lösa problem. Det har bidragit till lusten att återvända till universitetet och ge sig in i forskning och undervisning.
– Vikten av tydliga ramar och struktur för att underlätta lärandet har följt med mig i mina egna kurser. Och att inte försöka att eftersträva att bli något slags ”lärarideal”. Man är som man är liksom och kan inte vara någon annan.
Tina Mattsson tycker att engagemang kan översättas i att hitta sig själv i det man undervisar om. Men även att finna en stimulerande, gemensam ton i gruppen, trots att vissa studenter kommer direkt från gymnasiet och andra har ett helt yrkesliv bakom sig.
Först i slutet av sin utbildning till socionom upptäckte Tina Mattsson genusforskningen och feministisk teoribildning och blev förundrad över att den inte kopplades samman med socialt arbete. Det blev drivkraften att återvända för att forska och därefter var steget inte långt till att förmedla kunskaper genom att bli lärare.
– Socialt arbete är lite speciellt. För många studenter är det inte helt klart vad det innebär och därför försöker jag konkretisera så mycket jag kan. Gemensamt är att det handlar om den enskilda människans möte med samhället. Om hur man förebygger sociala problem eller arbetar med dem när de uppstått.
Försöker skapa bra möten
På socionomutbildningen är ofta studentgrupperna stora vilket är utmanande när mycket av utbildningen handlar om relationer och samtal. Tina Mattsson tycker att det kan vara problematiskt med storgrupp, när hon inte hinner lära sig mer än ett par av studenternas namn innan kursen är slut. Men hennes jobb är att försöka skapa bra möten även under dessa förutsättningar och hon blir ofta förvånad över studenternas stora nyfikenhet.
– Att studenterna samlat ihop sig för att nominera mig till studentkårens pedagogiska pris gör mig väldigt rörd. Och att jag lyckats bryta igenom och göra ett intryck på dem – det är bara helt fantastiskt.
