Ett halvt dussin handgjorda stereomikroskop av märket Wild Heerbrugg, modell M5, dumpade i en container tillsammans med annat ”skräp” från en rensning i en av universitetets lokaler. Så lyder i alla fall anekdoten från en tidigare anställd på min enhet. Det ska sägas att det exakta antalet exemplar av dessa mikroskop inte kan säkerställas, men åtminstone två räddades. Ett lever kvar i mitt nuvarande labb som högt älskat inslag av retro-vibe, ett annat hemma hos den tidigare anställda. Värdet av en Wild M5 ligger, beroende på skick och andra specifikationer, mellan 5 000 och 10 000 kronor.
Detta är för många, speciellt för entusiaster i mikroskopi, en tragisk bild som målas upp och det sätter fingret på ett större problem vi har som organisation. Jag själv, och många av mina kollegor, vittnar om stora resursslöserier i stil med ovan nämnda exempel. Det gäller såklart inte bara samlarobjekt, kuriosa eller värden av endast sentimentalt värde, utan ofta fungerande värdefull utrustning som inte längre anses vara till nytta för vederbörande och därmed tvingas möta sitt mörka öde.
Förråd fyllda med saker
Jag tror vi alla i vår närhet har förråd fyllda med saker som inte riktigt är värdelöst skräp, men som heller inte tjänar något direkt syfte och som heller inte med någon större sannolikhet kommer tjäna ett syfte framöver. Kanske tänker vi att föremålen borde slängas, men samtidigt är de tunga att flytta, jobbiga att ta reda på eller behöver särskild avfallshantering – och så blir de stående. I många fall tänker man kanske att så länge utrymningsvägarna inte blockeras så kan de lika gärna få ligga kvar tills ett akut behov av utrymme uppstår. Ett inte helt otänkbart scenario bakom historien om de övergivna mikroskopen.
Utrymme för förbättring
Det var alltså med ganska stor förvåning som jag efter att ha grubblat över dessa bekymmer insåg att Lunds universitet helt saknar en officiell infrastruktur för cirkulär ekonomi. Återvinning och andra åtgärder för att minska universitetets klimatpåverkan, visst, men samtidigt finns det ett utrymme för förbättring när det gäller hur man hanterar fungerande utrustning som inte längre används.
Jag bestämde mig därför att det var dags för ett cirkulärt uppvaknande på Lunds universitet, och tog initiativet att skapa CLUE, en liberal förkortning av Circular Economy at Lund University. När jag diskuterade min idé med kollegor märkte jag att den vanligaste invändningen är att vår tid är mer värd än den man skulle behöva lägga på att hantera den logistiska utmaning en cirkulär infrastruktur för med sig. Därför är det med ledorden användarvänlighet, snabbhet och enkelhet som jag nu ”utvecklar” ett system där utrustning kan annonseras ut och eftersökas. Tanken är att det inte ska krävas mer än ett par knapptryckningar eller ett telefonsamtal för att göra dammsamlande överblivet skräp till värdefull labbutrustning, möblemang eller dekor. Jag hoppas att systemet kommer vara fullt implementerat innan magnolian blommat ut, så håll utkik efter CLUE, och var inte CLUE-less!
CARL-JOHAN HÖRBERG
DOKTORAND BIOLOGISKA INSTITUTIONEN
