Nedsatt kondition ses både hos friska och hos personer med olika sjukdomstillstånd. Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal har i uppgift från Socialstyrelsen, att stödja personer att öka aktivitetsnivån genom fysisk aktivitet på recept (FaR®) . Dels i hälsofrämjande syfte, men även för att förhindra och förbättra sjukdomar som till exempel högt blodtryck, stroke, kärlkramp, hjärtinfarkt, diabetes, benskörhet och depression.
– Utgångsläget när man börjar träna, varierar självklart från person till person och typen av aktivitet som motsvarar intensitetsrekommendationerna behöver anpassas därefter. Som en del i den rehabiliterande behandlingen, är det därför viktigt att känna till patientens konditionsstatus, säger Anita Wisén, leg fysioterapeut, docent och forskare vid Lunds universitet.
Patientens konditionsstatus
För att bedöma en persons nuvarande kondition, är det mest exakta måttet att mäta syreupptagningsförmågan genom ett maximalt, eller alternativt med ett submaximalt konditionstest. Men dessa test är avancerade och tidskrävande, där det behövs både dyr apparatur och utbildad personal. Ett enklare sätt är att personen själv får skatta sin kondition med RPC-skalan (Rating of Percieved Capacity) - en internationellt accepterad, klinisk användbar metod som Anita Wisén utvecklat:
– RPC-skalan finns väl beskriven i FYSS, som är ett evidensbaserat stöd vid fysisk aktivitet på recept och en motsvarighet till FASS. Skalan finns också med som relevant bedömnings- och utvärderingsinstrument vid prevention och vid olika sjukdomstillstånd. Genom att skatta upplevd ansträngning på en skala med metabola ekvivalenter, kan man räkna ut personens maximala syreupptag.
Doseringen av träningen är central, men den kan vara kluriga att räkna ut. Det finns ett behov av att automatisera uträkningarna, samt att tydliggöra råden om träningsintensitet för olika individer.
