De båda amanuenserna går igenom mannens medicinska historia och vilka frågeställningar som studenterna ska titta närmare på under obduktionen. Väl i undersökningssalen ligger mannen naken på en stålbrits. Det hörs svag musik från högtalarna i taket. Alla blir märkbart tagna av situationen och en av studenterna gråter.
För Emma Neckmar är detta hennes andra obduktion. Denna gång är hon mer förberedd och vet vad som väntar – även om hon behöver flexa sina vader ett par gånger under obduktionens gång.
– Ja, det är som när man går Luciatåg och ska undvika att svimma – då behöver man spänna benmusklerna för att få upp blodtrycket, säger hon.
Trots att hon tentat av anatomikursen, har hon inte riktigt fått kläm på hur kroppen ser ut inuti förrän vid obduktionsförevisningen. Den är viktig, även om den också initialt känns obehaglig.
Amanuenser hjälper till
Amanuenserna är läkarstudenter som går sista året i sin utbildning. De ställer frågor till studenterna under obduktionens gång och ser till så att alla förstår vad det är de ser och vad som händer.
– Jag gillar att undervisa och det är roligt att möta studenterna. Samtidigt upprätthåller jag mina egna anatomikunskaper under tiden, säger Gabriele Lileikyte som har arbetat som amanuens i drygt två år.
När de olika organpaketen är uttagna ur kroppen får studenterna undersöka dem närmare i smågrupper. Albin Hedén har fått mannens hjärta och lungor framför sig. Ur ett av förmaken hänger flera trådar ut – resterna från en pacemaker och tillsammans med sin grupp får han i uppgift att studera organen i detalj. Han har ännu inte bestämt sig för vad han vill specialisera sig inom, men patologi står inte högt upp på listan.
Det värsta har redan skett
Elisabet Englund är med och följer obduktionen och tillkallas när amanuenserna behöver hjälp. För henne är det viktigt att studenterna förstår att när någon avlidit, då har det värsta redan skett.
– Vår uppgift nu är den sista medicinska gärningen, som är att ta reda på dödsorsaken och svara på frågor om sjukdom som kanske varit känd och effekten av given behandling. På så sätt får anhöriga ett avslut och sjukvården får veta vad som hänt.
