– Jajamänsan, jag har uttryckt mitt intresse både i ansökan och i intervjuer. Ända sedan jag var doktorand har jag velat se en ökad användning av synkrotronljus i svensk forskning.
Vad är du mest nöjd med sedan du blev tf i mars 2022?
– Redan när jag fick frågan så var det självklart att försöka ta MAX IV från en forskningsanläggning där personalen inte mådde så bra i alla lägen till något bättre. Tidigare har jag suttit på utsidan och haft åsikter men så fick jag möjligheten att göra något från insidan. Naturligtvis återstår mycket arbete men nu upplever jag att det finns en positiv grundsyn och att vi är på väg att förändras i rätt riktning.
Kan du berätta mer?
– Vi utvärderas varje år av Vetenskapsrådet och fram till den senaste utvärderingen har kritiken ofta varit hård. Det är klart att man som medarbetare påverkas när detta sker, det tror jag alla människor kan relatera till. Men nu säger VR att det skett en stor förändring till det bättre och jag tycker det märks på var och en som jobbar här.
Vilka utmaningar står MAX IV inför?
– I budgeten för nästa år saknar vi 100 miljoner kronor, pengar som universitetet har äskat om hos regeringen. Det är ett akut problem, underskott av den magnituden ger inte bara dem som beslutar ont i magen, utan det påverkar hela organisationen.
Vad händer om regeringen säger nej?
– Då fortsätter anställningsstoppet och vi skulle få ägna oss åt underhåll, så mycket som vi har råd med. Vi skulle inte ha en enda användare på golvet och vi skulle inte kunna leverera en enda timme av experimenttid till svensk forskning.
Hur tänker du kring att MAX IV förbrukar fem, sex gånger så mycket energi som resten av universitetet tillsammans?
– Det är en mångfacetterad fråga. Man kan svara att ”det är som det är” och att MAX IV är världens mest energieffektiva synkrotronljusanläggning, för det är vi. Vi förbrukar omkring 27 GWh per år, det finns liknande anläggningar av äldre typ på andra håll i världen som förbrukar mycket mer energi. Men visst, fluktuationen i elpriset är väldigt bekymmersam och energiförbrukningen kan ses som en samhällsfråga. Samhället skulle kunna säga att vi måste stänga ner för att sjukhuset ska kunna fungera, det måste vi acceptera.
Varför kallas du Charlie?
– Det är lite pinsamt. Jag heter Karl-Olof och när jag var liten så var jag Lille Karl och Lille Karl i Snobben heter ju Charlie Brown på engelska. Min pappa jobbade rätt mycket i England och han tyckte det var roligt och så började han kalla mig Charlie Brown istället. Charlie har hängt med men jag har lyckats bli av med Brown i alla fall
