När de nu lämnar Lunds universitet har de varandra kvar.
– Det är lite ovanligt att man får nya riktiga kompisar så här sent i livet, säger Lynn Åkesson, som liksom sin kollega och vän Ann-Katrin Bäcklund precis har passerat 70-strecket.
Vi ses i den vackra stora salen på Pufendorfinstitutet där Ann-Katrin Bäcklund just nu avslutar sitt föreståndarskap som hon haft sedan hon slutade som dekan för Samhällsvetenskapliga fakulteten. Lynn Åkesson slutade samtidigt som dekan för humaniora/teologi och har sedan dess varit verksamhetsledare för tankesmedjan LU Futura.
Tillsammans representerar de ett brett spann av akademiskt ledarskap, särskilt Lynn Åkesson som också varit prefekt. I hennes fall kan man nästan tala om universitetshistoria eftersom hon knappt arbetat utanför lundaakademin under hela sitt yrkesliv.
– Förutom som simlärare och biträde i min fasters lanthandel i Blekinge, inflikar hon.
Ann-Katrin Bäcklund har dock tagit en rejäl sväng utanför universitetet. Hon utbildade sig först till psykolog och hann jobba med det under några år innan hon återvände för en ny karriär. Det blev en avhandling i kulturgeografi och därefter lektorat i Köpenhamn. Från institutionsnivån tog hon sedan steget direkt till dekanuppdraget.
– Vilken chock! Så mycket att sätta sig in i. Men så kul. Jag hade forskat om styrning av stora organisationer och så jobbade jag plötsligt själv med det.
Slitigt att vara prefekt
För Lynn Åkesson var steget till dekanuppdraget inte fullt lika stort. Hon hade varit prefekt i sex år vid Etnologen när hon fick frågan. Det var en ganska liten institution men hon tycker ändå att det var mer slitsamt att vara prefekt än dekan.
– Även om ansvaret är större som dekan var det roligare och lättare eftersom man har ett kansli med en massa duktiga människor till hjälp. Som prefekt kunde jag skura toaletterna ena dagen och sitta i svåra samtal den andra.
När de tillträdde som dekaner 2009 hade företrädarna för det kvinnliga ledarskapsprogrammet AKKA uppmärksammat fakulteternas valberedningar på att det faktiskt fanns lämpliga kvinnor att föreslå som dekaner. Så bland de åtta dekanerna fanns nu för första gången hela tre kvinnor.
När rektor Per Eriksson samlade sin nya ledning hade de numera goda vännerna aldrig träffats. Ann-Katrin Bäcklund minns första gången de hade kontakt. Det handlade om en gemensam institution som skulle organiseras om.
– Lynn ringde och ville ändra på något som jag redan trodde var klart. Vilken besvärlig människa vet jag att jag tänkte, säger hon och skrattar.
Där hade hon fel och det hade hon också när det gällde rekrytering av betalande studenter.
– Jag trodde inte att studenter skulle vilja betala för samhällsvetenskaplig utbildning. Jag fnyste åt internationell marknadsföring, men det togs ett gott ledarskap för den och det lyckades, säger Ann-Katrin Bäcklund.
Roligt att vara dekan
Ifall dekanuppdraget kommer i rätt fas av livet och man dessutom tycker om att få stora organisationer att fungera – då är det ett väldigt roligt jobb, är bägge överens om. Särskilt i tider av ekonomisk medvind. Universitets- och högskolesektorn har sluppit nedskärningar under deras dekantid, även om ersättningen för studenternas utbildning har urholkats.
För Lynn Åkessons del är det valfriheten och handlingsutrymmet som varit de viktigaste anledningarna till att hon varit universitetet så troget. Och att få vara med och leda i en expansiv period då tvärvetenskapen med Linné- och SFO-projekten vuxit fram och initiativ som Pufendorfinstitutet och LU Futura genomförts, är särskilt roligt. Det är processer som förändrar organisationen, menar de samstämmigt.
– Sådant som har vuxit fram underifrån blir till kärnverksamhet i sin bästa mening. Man får vara försiktig med styrning, tycker Lynn Åkesson. Folk måste få testa sina idéer och tillåtas misslyckas.
Så vad har då varit mindre lyckat vid universitetet under deras decennium som ledare?
Lynn Åkesson tycker att det är ledsamt att lärarutbildningen tvingats lämna Helsingborg. Hon menar också att hanteringen av overheadkostnader kunde vara smidigare i samarbetet mellan fakulteterna. Hon beklagar att ”den korta underbara tiden” då en prefekt kunde ringa någon på Personal och få hjälp direkt, är borta. Ett annat exempel är övergången av lönehanteringen från LU till Statens servicecenter.
– Det var en välfungerande och kostnadseffektiv verksamhet som tvångsförflyttades med minskad service som följd, tycker hon.
Önskar mer analyshjälp
Ann-Katrin Bäcklund hade önskat en utredningsavdelning för kvalificerad beräkning och analys för universitetspolitiska beslut.
– Jag är förbluffad över hur man tillåter sig att fatta beslut utan faktaunderlag. Det är mycket tyckande som lätt blir en sanning. Det vore så lätt att underbygga tyckanden med fakta, säger hon.
Byggen, lokalprocesser och uppföljningar är inte heller universitetets vassaste grenar, är bägge överens om. Men det finns ett undantag och det är LUX där en stor del av Lynn Åkessons institutioner kunde flytta ihop 2014. Det var en process som hon levde med under fem av sina nio dekanår.
– Vi var en liten smidig grupp som hade fakultetsstyrelsens förtroende. Men visst var det knepigt ibland med allt som vi fick bestämma – från hur många stickkontakter det skulle vara till stora genomgripande lokal- och byggbeslut.
Lite ironiskt är det att man på samma universitetsstyrelsesammanträde 2008, beslutade att starta planeringen för både LUX och Samhällsvetenskapligt centrum.
– Till det senare har man inte ens börjat gräva grunden än, konstaterar Ann-Katrin Bäcklund lite bittert och säger att universitetet kan vara glansfullt, duktigt, roligt och intelligent – men också riktigt dåligt med obrytbara processer.
Bidragit till samarbetskultur
Det som hon annars känner sig stolt över är att under sina dekanår kanske ha bidragit till en kultur inom fakulteten där samarbeten spelar större roll och där gemensam framgång är lika viktig som individens.
– Arbetet i Debatt i Lunds redaktionskommitté tillhör också höjdpunkterna. Det har varit meningsfullt och debatterna har lockat stor publik under mer än elva år.
Bägge är också nöjda med den övergång från det intensiva dekanuppdraget som de fått med ledningsuppdragen för Pufendorfinstitutet och LU Futura. Nu när de lämnar LU har de sitt umgänge kvar och en del uppdrag utanför universitetet.
– Så att vi överlever intellektuellt, säger de.
