Det känns fantastiskt att LU och Region Skåne gör en sådan satsning på barn- och ungdomspsykiatri, och jag känner mig hedrad och glad över möjligheten att få driva forskningen framåt, säger Eva Serlachius.
Sedan 2010 arbetar hon med att utveckla internetförmedlad kognitiv beteendeterapi (IKBT), för barn och unga med psykisk ohälsa. Psykiatriska tillstånd, som till exempel ångest eller tvång, ökar risken för depression. Det gör att man kan har svårt att fungera i skolan, vilket i sin tur kan ge konsekvenser för hela livet. IKBT gör det möjligt att snabbt få igång en effektiv behandling, oberoende av geografiskt avstånd. Barnet och föräldrarna behöver inte ta ledigt från skolan eller arbetet utan kan jobba med behandlingen hemma när det passar. För vården är fördelarna bland annat att behandlingen är kostnadseffektiv och kan minska väntetiderna. Resultaten av studierna är så här långt goda.
– För ungefär hälften av patienterna är en behandling med IKBT tillräckligt. Den hjälper inte alla, men det gör inte traditionell KBT-behandling heller. Det är därför viktigt att göra en bedömning av för vem insatsen är lämplig.
Bytte bana
Eva Serlachius började egentligen sin bana inom experimentell pediatrik och disputerade om njurens utveckling. Karriären gick som på räls, men samtidigt kände hon sig inte riktigt hemma. Under sin första mammaledighet bestämde sig Eva Serlachius istället för att börja arbeta inom barn- och ungdomspsykiatrin. Där upptäckte hon att det fanns vattentäta skott mellan klinik och forskning. När hon fick möjligheten att bli koordinator för Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska institutet och Region Stockholm, blev därför hennes viktigaste uppgift att stärka samverkan mellan klinisk verksamhet och forskning. Sedan dess är det något hon har fortsatt att brinna för.
2018 drabbades Eva Serlachius av bröstcancer. Det gjorde att hon fick lämna ifrån sig sina lednings- och chefsuppdrag och hade under behandlingen tid att tänka igenom vad hon egentligen ville fokusera på.
– Precis som många andra hade jag jobbat på som en galning med allt från att vara forskargruppschef med personalansvar, till att hitta finansiering och sitta med i olika strategiska grupperingar. När jag blev sjuk påmindes jag om vad som är viktigt för mig. Jag drivs av passionen för forskning och behöver ha ett autentiskt syfte med det jag gör.
Fokuserar på forskning
Efter att Eva Serlachius blivit färdigbehandlad bestämde hon sig därför för att skala av och istället fokusera på sin forskning. När hon sedan blev kallad av LU kom det ganska lägligt. Utan cancerdiagnosens time-out hade hon antagligen inte haft möjlighet att tacka ja till erbjudandet. Nu har Eva Serlachius lämnat över sin forskargrupp vid Karolinska institutet till yngre forskare, men har kvar en gästprofessur för att kunna vara support i de projekt hon satt igång. Det känns viktigt för henne att ha ett ben i Stockholm och ett i Lund för att främja samarbetet.
– Att bygga upp forskning tar tid och jag har stor respekt och ödmjukhet inför att göra en sådan här förändring, även om beslutet mellan universitet och region är väl förankrat.
Eva Serlachius är övertygad om att för att lyckas stärka barn- och ungdomspsykiatrin måste forskarna spänna sina akademiska muskler och vara ledande inom området med bra forskningsprojekt. Hennes vision är att skapa utvecklingsvägar för nästa generations forskare.
– Det är viktigt att fortsätta utveckla samarbetet mellan klinik och forskning för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för våra unga. Min vision är att öka tillgänglighet till evidensbaserad behandling oavsett var du bor. Nu, efter tio års forskning, är flera av behandlingarna tillgängliga i vården runt om i Sverige.
