Textversion av poddavsnittet om Naturvetenskapliga kandidatprogrammet i miljö- och hälsoskydd
Här följer textversionen av poddavsnittet Plugga naturvetenskap – Miljö- och hälsoskydd.
Om poddavsnittet
Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap – Miljö- och hälsoskydd"
Inspelningsdatum: 26 mars 2021
Medverkande:
- Hedda Thomson Ek, miljövetarstudent och moderator
- Yvonne Persson, studierektor vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap
- Jens Andersen Hörman, tidigare studerande och miljöskyddsinspektör
Intro
Vad gör en miljöinspektör? Och varför är juridik en viktig del i att bedriva tillsynsarbete? I det här avsnittet av Plugga Naturvetenskap får du höra mer om hur det är att studera miljö-och hälsoskydd vid Lunds universitet.
Om oss som deltar i podden
Hedda: Välkomna till ännu ett avsnitt av Plugga Naturvetenskap där vi idag ska prata om programmet i miljö-och hälsoskydd. Med mig har jag två gäster, det är studievägledare Yvonne och det är tidigare studerande Jens som är med oss på datorn. Ni ska själva få presentera er liten närmare, vilka ni är och vad er roll är, Yvonne vill du börja?
Yvonne: Jag heter som sagt Yvonne Persson och jag är studievägledare för miljövetare och miljö- och hälsoskyddsprogrammet, och jag är även studierektor för de här utbildningarna. Jag har faktiskt varit med och tagit fram den här utbildningen i miljö-och hälsoskydd.
Hedda: När startades utbildningen?
Yvonne: Den startade 2004.
Hedda: Och Jens, vem är du?
Jens: Jag heter Jens och jag har tidigare läst programmet i miljö-och hälsoskydd, men också miljövetenskap en gång i tiden. Jag jobbar idag som miljöhandläggare på Länsstyrelsen med tillsynsfrågor.
Hedda: Välkomna båda två. Vi kan väl börja med att fråga hur ni kom in på det här spåret? Yvonne, hur kommer det sig att du hamnade som studievägledare för de här programmen?
Yvonne: Jag började faktiskt som studievägledare i biologi efter att jag hade läst biologi och doktorerat i mikrobiologi. Sen fick jag inte tillräckligt med forskningspengar utan blev erbjuden en tjänst som studievägledare i biologi. När miljövetarprogrammet dök upp ville jag väldigt gärna jobba med det eftersom jag alltid har tyckt att miljöfrågor är intressanta. Så det var så jag hamnade här, lite på ett bananskal.
Hedda: Inte någon spikrak karriärväg alltså.
Yvonne: Nej verkligen inte, man ska ta tillvara på chanserna som kommer i ens väg.
Hedda: Och Jens, du har studerat flera utbildningar, hur kommer det sig att du kom in på att studera vidare på miljöspåret från början?
Jens: Jag halkade in lite grann på ett bananskal jag också. Jag började att läsa miljövetenskap första gången utbildningen gavs 1998. Jag var precis klar med gymnasiet och hade väl egentligen inte tänkt att jag skulle plugga, men så blev det, och jag trivdes jättebra där. Jag tog examen 2003 och jobbade i några år, och sen bytte jag helt bana och jobbade som mekaniker i nästan tio år, tills jag kände att det var dags att ta upp det här miljöspåret igen. Så 2016 sökte jag mig tillbaka till universitetet och läste ett år miljö-och hälsoskydd. Jag jobbade först som miljöinspektör på kommunen och sedan ett knappt år tillbaka är jag miljöhandläggare på Länsstyrelsen.
Vad är miljö-och hälsoskydd?
Hedda: Jätteroligt att vi får ha med dig som har erfarenhet av hur arbetsmarknaden ser ut. Många vet ju vad miljö och klimat är, och att det finns många samhällsfrågor som relaterar till ämnet, men vad innebär egentligen miljö-och hälsoskydd? Vad är det för ämne, och vad är det man gör när man har läst klart utbildningen? Jens du som håller på med ämnet till vardags, vill du ge ett slag för att förklara miljö-och hälsoskydd är för ämne?
Jens: Ja, till skillnad från till exempel strategiskt arbete eller forskning, så handlar miljö-hälsoskydd till stor del om efterlevnad av den miljölagstiftning som finns på plats. Det är på något sätt den lägsta nivån som samhället har bestämt. Det som jag tycker är väldigt givande och spännande är att man har en väldigt stor möjlighet att göra faktiskt skillnad när man jobbar med den här tillsynen av den befintliga miljölagstiftningen. Det väldigt nära och väldigt direkt. Man kan i sitt arbete göra ett tillsynsbesök och se någonting som inte riktigt stämmer. Då kan man alltid börja med en dialog och påtala bristerna. Ibland räcker det, och ibland inte, och då börjar man skriva ett föreläggande där man mer eller mindre tvingar verksamheterna att rätta till de bristerna som finns. Och mycket mer konkret miljöarbete blir det väl inte tror jag.
Yvonne: En sak som jag kan tillägga där är att det är ett otroligt brett område, kan man säga. Du som tidigare jobbade på Malmö kommun, där är runt 50 inspektörer?
Jens: Det räcker nog inte, det är ännu fler.
Yvonne: Men det betyder att många har sina specialområden, så det är någon som jobbar speciellt med vatten, någon som jobbar med livsmedel, och en annan med kemikaliehantering, och så vidare. Jobbar man på en liten kommun då ska man göra alltihop oftast. Då har de bara en eller två inspektörer, och då måste man verkligen multitaska för att då ska man kunna allt, så jobben kan vara väldigt olika.
Hur skiljer sig miljö-och hälsoskydd och miljövetenskap?
Hedda: Miljövetenskap och miljö-och hälsoskydd är två olika program på universitet som kan läsa, och de har vissa gemensamma kurser. Hur är det de här programmen skiljer sig?
Yvonne: Miljö-och hälsoskydd kan läsas som två varianter. Man kan läsa den dels på kandidatnivå och dels på masternivå, men det är samma kurser. Om man läser kandidatprogrammet i miljövetenskap eller miljö- och hälsoskydd så läser man en del kurser tillsammans, men inte riktigt alla kurser. Miljö-och hälsoskyddare läser lite mer miljöpolitik och förvaltning till exempel, medan miljövetare läser mer miljöekonomi bland annat.
Sen kan man då inom sitt tredje år lägga in de här miljö-och hälsoskydds-kurserna, och de i sig är både teoretiska och praktiska. Man lär sig verkligen hur man handlägger, och hur man arbetar på en miljöförvaltning just inom det här området. Det är ganska vanligt att folk bara läser en kandidat och sen går ut på arbetsmarknaden. Sen kan man välja att läsa ett miljövetenskapligt kandidatprogram där man kanske har en annan inriktning, exempelvis mot naturvård eller kemiska miljörisker, och sen läser på antingen ett eller två års master ovanpå det, och då läser man de kurserna där.
Hedda: Jens du läste miljövetenskap och bytte sen bana. Varför bytte du bana efter att du hade läst miljövetenskap och svängde till att bli mekaniker?
Jens: Vi var ju första kullen som kom ut helt enkelt, och jag hade ju valt en grön inriktning, vattenvård, så vi konkurrerade med biologerna som arbetssökande då. Det var inte helt enkelt att få det första fasta jobbet. Sen blev jag pappa och det var det där bananskalet igen. Av en slump trillade jag in på ett motorcykelintresse och det ledde mig in på den banan. Och det var roligt ett tag, men inte hur länge som helst.
Hedda: Vad drev dig tillbaka till att studera miljö-och hälsoskydd?
Jens: Det var nog samma anledning som fick mig att söka miljövetenskapsutbildningen från början, något grundläggande och stort miljöintresse helt enkelt. När jag kände att jag ville göra något annat i yrkeslivet så låg det nära till hands och utnyttja den utbildningen som jag hade med mig. Men det hade gått några år och jag kände att jag behövde färska upp kunskaperna och få hälsoskyddsbiten.
Miljö-och hälsoskyddsprogrammet är till skillnad från den första utbildningen som jag läste väldigt praktisk. Det är en väldigt tydlig yrkesroll, så man vet precis vad som väntar när man är klar. Det fanns då, och det tror jag fortfarande finns gott om jobb. Alla de som jag har läst med, och de som jag har kontakt med har gått rakt in i jobbkarriären.
Yvonne: Det stämmer, den tredje kursen man läser är en teoretisk och praktisk kurs kombinerat, och sen ska man göra ett examensarbete. Vi har fortfarande lite svårt med att få folk att komma tillbaka och göra det här examensarbetet. Det här är en utbildning som är väldigt tillämpad och praktisk och man lär sig verkligen jobbet. Så när man kommer dit på sin praktik så inser många att här är någon som de kan sätta in på kontoret så kan den börja jobba utan de knappt behöver lära upp dem i någonting, och därför kommer de inte tillbaka och göra examensarbete sedan.
Hedda: Så bra är arbetsmarknaden helt enkelt.
Yvonne: Ja, det är väldigt bra arbetsmarknad.
Hur är programmet upplagt?
Hedda: Hur ser det ut då med när man börjar på miljö- och hälsoskyddsprogrammet? Vad är det för kurser man ställs inför?
Yvonne: Man börjar med att läsa en grundkurs i miljövetenskap, och den läser man tillsammans med miljövetare, och sen läser man en kurs i geologi som heter ”Berg, jord och vatten ur ett miljöperspektiv” som också läses tillsammans med miljövetare.
Sen läser man en kurs i miljöpolitik och förvaltning som handlar om hur miljöfrågorna styrs i Sverige, vem det är som gör vad, och så vidare, sen läser man ekologi och sen kemi som är obligatorisk. Det tycker folk inte om, men det är bra att ha när man kommer ut.
Sen läser man miljörätt, det är viktigt med miljörätt. Det är de viktigaste verktygen när man jobbar med miljöfrågor, för det är det som används till största delen.
Sen har man lite cell-och mikrobiologi på våren, och slutligen är det valfria kurser. Då är det tre olika miljö-och hälsoskyddskurser man kan inrikta sig emot, och sen finns det en fjärde kurs som man kan välja. Jag brukar rekommendera folk att de ska läsa kursen som heter förorenad mark, för då lär man sig om handläggningen som man har på Länsstyrelserna just när man undersöker förorenad mark.
Hedda: Och en del av de här kurserna, om inte alla har du läst Jens, vilken kurs har du tyckt varit roligast att läsa?
Jens: Det var mycket som var kul, men det som jag tydligast kommer ihåg när jag läste 2016 var Nils Hydén som höll ett pass om bevissäkring och hela den miljöstraffrättsliga processen, det tyckte jag var jätteroligt. Han var väldigt kunnig och engagerad och det blocket var väldigt roligt. Även praktiken som var den sista kursen innan examensarbetet var roligt och en väldigt bra biljett in på arbetsmarknaden.
Hedda: Vad fick du göra under praktiken?
Jens: Ja, man fick själv försöka leta reda på en miljöförvaltning eller något miljökontor som hade plats och tid. Jag hamnade i Lomma och fick följa med inspektörerna där på tillsynsbesök, både på livsmedelssidan och miljösidan. Man får mer inblick i hur arbetet går till helt enkelt.
Hedda: Vad finns det för olika moment inom kurserna?
Yvonne: Vi kan ta miljöskyddskursen som exempel som innehåller flera olika moment, det är kemikaliehantering, vatten, och miljöbrott exempelvis, så det finns lite olika inriktningar där.
Hedda: Och Jens du som faktiskt har studerat programmet, hur såg en vanlig dag i skolan ut?
Jens: Det var föreläsningar i block och många av blocken innehöll även något projekt, där man skulle skriva, och inte sällan så var det också något praktiskt. I miljöbrottskursen fick vi öva oss i bevissäkring och provtagning exempelvis.
Vad kan man arbeta med efter utbildningen?
Hedda: Vad är det vanligt att man gör efter kandidatutbildning?
Yvonne: Ja, om man har läst de här kurserna i miljö-hälsoskydd så försöker man oftast få jobb, och det lyckas man nästan alltid med. Har man läst en annan inriktning kan man fortsätta med att läsa en master i miljö och hälsoskydd, eller magister om det man bara vill läsa ett år. Så det finns ett antal inriktningar som man kan välja att kombinera med miljö-och hälsoskydd just på kandidaten, såsom förorenad mark, naturvård, vattenvård, kemiska miljörisker och så vidare.
Hedda: Det här programmet skiljer sig från många andra naturvetenskapliga kandidatprogram på det sättet att det leder till en tydlig arbetsroll. Jens, du som jobbar där ute i verkligheten, vad gör man när man jobbar med miljö-och hälsoskydd?
Jens: När jag jobbade på kommunen så jobbade jag med tillsyn av miljöfarlig verksamhet. Då har man ett antal objekt i kommunen som ska få regelbundna tillsynsbesök, och kontrollerar att de följer de lagar och förordningar som finns inom miljöområdet. Den kan handla till exempel om avfallshantering och försiktighetsprincipen i olika aspekter: att man har säkrat upp så att man har rutiner för när saker och ting inte blir riktigt som det är tänkt, att man har fysiska skydd på plats, och att om en oljetank springer läck så ska det helst inte hamna i marken.
Hedda: Och hur ser det ut praktiskt, är ni ute och på de olika platserna eller sitter ni på kontoret? Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jens: Dagarna är ganska händelsestyrda många gånger. Det är en stor fördel med yrket tycker jag, att det är en blandning av det rent praktiska arbetet när man åker ut på verksamheterna och tittar på hur det ser ut, vad som fungerar bra och inte det som inte fungerar. Sen är det även mycket som görs från kontoret, man kan ha det som kallas skrivbordstillsyn, att man begär in handlingar från verksamheter och granskar dem, och sen så blir det någon slags skriftlig växling kring det man ser. Jag tror att det varierar från stället till ställe, men också från person till person.
Sen är det allt det som bara händer som man måste agera på. Det beror också på om man jobbar på en liten kommun, och har alla områdena själv, eller om man jobbar i en större organisation där man då kan specialisera sig mer inom ett område. Nu jobbar jag med tillsyn över gränsöverskridande avfallstransporter, en EU-förordning, vilket är väldigt händelsestyrt. Då får man in ärenden som man måste hantera på volley, så det är svårt att planera, men det är väldigt roligt.
Hedda: Kände du dig redo för arbetet när du hade gått klart utbildningen, eller var det svårt att gå från utbildning till att sen börja jobba?
Jens: Det är väl alltid svårt när man är ny på jobbet. Men till skillnad från förra utbildningen som jag läste så visste jag precis vad som väntade mig. Sen handlar det bara om att få lite rutin på det. Och man har alltid hjälpsamma kollegor som man kan ställa alla de där frågorna man har i början till. Men man kom in i det ganska naturligt. Jag tycker jag har fått en bra grund att stå på.
Hedda: Och Yvonne du som också ser andra studenter som tar examen, var brukar de ta vägen? Är det typiskt kommuner man hamnar på eller finns det andra ställen också?
Yvonne: Utbildningen är ju gjord för att man ska bli inspektör på en kommun. Framförallt de som har kombinerat någon inriktning på kandidaten med en magister eller master i miljö-och hälsoskydd, de har lättare att få jobb på andra ställen. Det är ganska många som gör den här resan som Jens har gjort, att man börjar på en kommun och sen fortsätter på Länsstyrelsen eller på ett konsultföretag. Det är förbluffande många som går till konsultföretag, det hade vi inte riktigt räknat med, det är jättebra tycker jag. Även företag och konsultföretag uppskattar att man har jobbat som inspektör, för att då vet de att man kan lagstiftningen, man vet reglerna och vad man ska kunna visa upp, och vilka regler och förordningar man ska förhålla sig till och det har ett företag väldig mycket nytta av. Därför anställer de ibland inspektörer för att helt enkelt möta kommunens inspektörer.
Hur utvecklades programmet?
Hedda: Och Yvonne du har ju varit med och utvecklat det här programmet. Vad var det som gjorde att ni såg ett behov av att utveckla det här programmet?
Yvonne: Ja på den tiden fanns det bara ett enda program och det var i Umeå. Jag tillsammans med dåvarande studievägledaren på kemi, Kristina Persson, hade båda gärna utbildat oss till inspektörer, men vi vill inte åka till Umeå. Så vi var väldigt taggade på att utveckla det här programmet, plus att man från utbildningsdepartementet sida hade sagt att vi behöver fler sådana här utbildningar. Då fick vi väldigt mycket stöttning från Lunds universitet och från andra fakulteter att sätta igång detta, och då blev det så. Vi började med att åka runt i Skåne och intervjua miljöchefer om vad de ville att en student skulle kunna när de kommer dit efter att ha gått en utbildning. Då blev faktiskt en av de här miljöcheferna, Högni Hansson som var i Landskrona på den tiden och är pensionerad nu, var länge involverade i den här utbildningen. Jag tror att han är en stor del av varför det blev så bra för han hade verkligen koll på vad folk skulle kunna.
Hedda: Och Jens, du som har gått utbildningen, vad tycker du var det viktigaste du fick med dig från utbildningen till att när du gick ut i arbetslivet.
Jens: Det viktigaste är en nog helheten, tror jag. Efter det året jag läste så hade man en bra bild av yrket om man var väl förberedd. Det handlar mycket om juridik och jag tycker att man fick den väl förklarat för sig hur ett ärende ser ut från början till slut. Så det viktigaste är nog att man fick hela yrket i en koncentrerad form med sig.
Hedda: Är det någonting som du tyckte var mer utmanande under utbildningen eller som var svårt?
Jens: För min del så läste jag den här utbildningen i vuxen ålder, och det var en lyx att få komma tillbaka och läsa igen när man hade jobbat några år. Då var det enkelt att se vad som var viktigt att lägga sin energi på. Det var inte lika lätt när man kom direkt från gymnasiet. Men annars så är det väl i mångt och mycket intresset som styr. Utbildningen innehåller också en kurs om livsmedelsvetenskap, och det är jättebra för att det är också ett yrkesval som väntar där ute, men de är ofta skilda åt, i alla fall i lite större kommuner. Livsmedelsbiten var väl inte det som ligger mig närmast om hjärtat, och då var det kanske inte riktigt lika roligt. Tycker man något är roligt så blir det ofta enkelt.
Hedda: Yvonne vad tror du att studenterna brukar uppskatta lite extra i utbildningen?
Yvonne: Jag skulle säga att det är metodik-och praktikkursen. Jag tror att den stärker studenter väldigt mycket när de har studerat i många år, många av dem är inne på sitt fjärde eller femte år, att de kommer ut och ser att de kan någonting, och att det är andra som tycker att de kan någonting. Det är vad de oftast förmedlar till oss att de tycker är roligt.
Hedda: Det är många kurser i programmet som man läser tillsammans med miljövetare. Vad är ditt tips till dem som väger mellan utbildningarna? Vem passar utbildningen?
Yvonne: Jag tror att miljöskyddsutbildningen är bra för de människor som har lite pondus, så det är ju helt perfekt för dig [Jens] som var vuxen när du gick ut, men också att man inte är så rädd av sig, man måste kunna ta människor. Oftast är det ju inte konflikter, men det kan ju hända, så man får inte vara konflikträdd. Och så måste man ju vara intresserad av ämnet.
Hedda: Vad är det roligaste i arbetslivet med att få komma ut och arbeta med de här frågorna Jens?
Jens: Det roligaste är de ärendena är där man lyckas göra skillnad. Många gånger har företagare inte koll och man kan då informera dem om varför de bör göra på ett annat sätt. Nästa gång man kommer på tillsynsbesök så har de löst det på ett fantastiskt sätt, det tycker jag är häftigt.
Har ni några studietips?
Hedda: Studier är kan vara både lätt och svårt, och oftast lättare om man har motivation för det. Har ni några bra studietips för de som vill studera miljö-och hälsoskydd?
Jens: Det leder till ett jobb i slutet på utbildningen, väldigt tydligt. Det kan vara bra om man tycker det är lite svårt att motivera sig, så kan det vara någonting bra att tänka på, att det inte är så långt borta det där jobbet, när man sen får lön för mödan.
Hedda: Yvonne, har du något tips som du tycker man ska få med?
Yvonne: Jag brukar ju säga att man ska läsa det man tycker är roligt helt enkelt, för man blir ju bäst på det man tycker är roligt, och man ska inte vara alltför strategisk utan läsa det som man känner att det passar en. Man blir inte så bra på det som man tycker är tråkigt, så är det bara.
Hedda: Är det någonting annat ni känner kan vara bra att veta om man funderar på att läsa miljö och hälsoskydd?
Yvonne: Som sagt är man intresserad, då ska man inte tveka för det här en bra utbildning och man får bra jobb, och det finns också möjligheter att utvecklas. En sak som vi inte har tagit upp här alls till exempel är att det är några som väljer att på kandidaten inrikta sig mot djurskydd och sedan läsa till miljö-och hälsoskydd master eller magister. Då läser man distanskurser på Linnéuniversitetet, och det här är en bra kombination, för då har man hela det här med handläggning och hur man ska jobba med fall som man tar med sig då till djurskyddsmyndigheten. Den är på Länsstyrelsen nu, förr låg det på kommunerna. Men det är ganska svårt att få jobb, och dessutom är det säkert lite jobbigt också att vara djurskyddsinspektör under en längre tid, och då är det väldigt bra att kunna kombinera det med att jobba ibland på kommunen, och ibland på Länsstyrelsen med djurskydd.
Hedda: Det är en inriktning som man kan välja i miljö-hälsoskyddsprogrammet alltså?
Yvonne: Det är en av de valfria kurserna.
Jens: Det kan vara bra att veta att det handlar ganska mycket om juridik, så det är bra om man tycker att det är spännande. Juridik kan många gånger vara ganska fyrkantigt, så har man inte fallenhet för det så kanske man ska fundera igen så att säga, men har man fallenhet för det så är detta ett perfekt jobb, det är jätteroligt.
Hedda: Gäller det både i utbildningen, eller är det framförallt när man jobbar sen?
Jens: Framförallt när man jobbar, för det är det som är grundläggande för allt man gör. Som inspektör så är det ju lagstiftningen helt enkelt, så den behöver man alltid återvända till och kunna tolka. Beroende på vilken fråga man jobbar med så är det olika lagstiftningar. EU-lagstiftning kan vara ganska snårigt, så tycker man inte det är roligt så kanske man kanske fundera igen. Fördelen är ju att det finns föreskrivet vad man ska göra och inte göra, så det handlar ju bara om att tillämpa det. Men det blir aldrig tråkigt. Den ena situationen är aldrig riktigt lik den andra, fastän det är samma lagstiftning så blir det lite olika. Det tycker jag bådar för en lång karriär inom yrket, jag tror aldrig riktigt man tröttnar på det.
Hedda: Då vill jag tacka så jättemycket. Både Yvonne och Jens för att ni ville dela med er av det här programmet.