Making the Poor Work : Social Assistance and Activation in Sweden
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Utformningen av fattigvården och de arbetskrav man ställer på mottagarna har alltid varit kontroversiella frågor i socialpolitiken, såväl under fattig- och arbetshusens tidsålder under 1800-talet, som i nuvarande diskussioner om socialbidrag och aktivering av bidragstagarna. Den första delen av avhandlingen diskuterar begreppen fattigdom, marginalisering och social uteslutning (social exclusion), och fortsätter med en genomgång av aktivringsåtgärder för mottagare av socialbidrag.
Socialbidraget utvecklades i Sverige under 1980-talet i riktning mot en allmän inkomstgaranti för medborgarna. Politiken förändrades under 1990-talet i riktning mot aktivering och kontroll. Den betydande ökningen av antalet bidragstagare beskrivs. Tillfälligt behov av socialbidrag har varit ganska vanligt och inte begränsat till extremt utsatta grupper. Det långvariga socialbidraget har blivit betydligt vanligare under 1990-talet, ofta i kombination med en marginell ställning på arbetsmarknaden och utan att bidragsmottagaren har rätt till ersättning från socialförsäkringarna, som är starkt arbetsrelaterade. Problemen har framför allt handlat om många haft svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden, snarare än att de som redan är etablerade har uteslutits. Avhandlingen beskriver omfattning, varaktighet och mönster av socialbidragstagande och dessa analyseras i förhållande till arbetsmarknad och invandring.
Förhållandena i Malmö beskrivs och analyseras som ett exempel på en utveckling mot ökande marginalisering på arbetsmarknaden och en ökning av det långvariga socialbidragstagandet, med speciell hänsyn till de utsatta och segregerade delarna av staden. Denna utveckling har i stor utsträckning bestämts av externa omständigheter som ekonomisk förändring och omflyttning.
Aktiveringsåtgärder betraktas ofta som en lösning på dessa problem. Metoder för utvärdering och tidigare utvärderingar av aktiveringsprogram diskuteras i den sista delen av avhandlingen. En utvärdering av aktiveringsprojekt för socialbidragstagare i Malmö presenteras också. Tillgänglig kunskap visar att sådana program har en ganska måttlig effekt på deltagarnas sysselsättning och inkomster och att strukturell förändring är nödvändig för att minska den sociala uteslutningen.
Utformningen av fattigvården och de arbetskrav man ställer på mottagarna har alltid varit kontroversiella frågor i socialpolitiken, såväl under fattig- och arbetshusens tidsålder under 1800-talet, som i nuvarande diskussioner om socialbidrag och aktivering av bidragstagarna. Den första delen av avhandlingen diskuterar begreppen fattigdom, marginalisering och social uteslutning (social exclusion), och fortsätter med en genomgång av aktivringsåtgärder för mottagare av socialbidrag.
Socialbidraget utvecklades i Sverige under 1980-talet i riktning mot en allmän inkomstgaranti för medborgarna. Politiken förändrades under 1990-talet i riktning mot aktivering och kontroll. Den betydande ökningen av antalet bidragstagare beskrivs. Tillfälligt behov av socialbidrag har varit ganska vanligt och inte begränsat till extremt utsatta grupper. Det långvariga socialbidraget har blivit betydligt vanligare under 1990-talet, ofta i kombination med en marginell ställning på arbetsmarknaden och utan att bidragsmottagaren har rätt till ersättning från socialförsäkringarna, som är starkt arbetsrelaterade. Problemen har framför allt handlat om många haft svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden, snarare än att de som redan är etablerade har uteslutits. Avhandlingen beskriver omfattning, varaktighet och mönster av socialbidragstagande och dessa analyseras i förhållande till arbetsmarknad och invandring.
Förhållandena i Malmö beskrivs och analyseras som ett exempel på en utveckling mot ökande marginalisering på arbetsmarknaden och en ökning av det långvariga socialbidragstagandet, med speciell hänsyn till de utsatta och segregerade delarna av staden. Denna utveckling har i stor utsträckning bestämts av externa omständigheter som ekonomisk förändring och omflyttning.
Aktiveringsåtgärder betraktas ofta som en lösning på dessa problem. Metoder för utvärdering och tidigare utvärderingar av aktiveringsprogram diskuteras i den sista delen av avhandlingen. En utvärdering av aktiveringsprojekt för socialbidragstagare i Malmö presenteras också. Tillgänglig kunskap visar att sådana program har en ganska måttlig effekt på deltagarnas sysselsättning och inkomster och att strukturell förändring är nödvändig för att minska den sociala uteslutningen.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2004
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lund Dissertations in Social Work
Fulltext
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
School of Social Work, Lund University
Ämne
- Social Work
Nyckelord
- unemployment
- social assistance
- activation
- welfare-to-work
- marginalisation
- social exclusion
- Social problems and welfare
- immigration
- national insurance
- Sociala problem
- social välfärd
- socialförsäkring
Aktiv
Published
Handledare
- [unknown] [unknown]
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1650-3872
- ISBN: 91-89604-25-3
Försvarsdatum
11 juni 2004
Försvarstid
10:15
Försvarsplats
Edebalksalen, Socialhögskolan, Bredgatan 26
Opponent
- Iver Hornemann Møller (Professor)