Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Tjitjikov talade på ryska men skrek, muttrade och röt på svenska. En jämförande översättningsanalys av anföringsverb i Nikolaj Gogols roman Döda själar.

Författare

  • Amanda Bergland

Summary, in Swedish

I föreliggande studie undersöks översättningen av anföringsverb, det vill säga verb som markerar yttrande, och deras förhållande till översättarens övergripande översättningsstrategi. Anföringsverben är hämtade från Nikolaj Gogols Mertvye Duši (sv. Döda själar) på ryska samt från två översättningar; Sören Rydströms neutraliserande och expliciterande text från 1948 och Staffan Skotts källtextnära från 1989 (nyutgiven 2011). I studien undersöks även i vilken utsträckning Rydströms expressiva anföringslösningar är kopplade till utropstecken. Av studien framgår att Gogol använder en lägre frekvens av expressiva anföringsverb än den moderna ryska språknormen anger, och att Rydström använt anföringsverb med framförallt högre röststyrka än Gogol och Skott. Detta kan delvis förklaras av att Rydström låtit språknormen för anföringsverb varit underordnad normen för utropstecken, men det är inte den uteslutande förklaringen då expressiva anföringsverben förekommer hos Sören Rydström även vid frågetecken och känsloladdade uttryck.

Avdelning/ar

Publiceringsår

2018

Språk

Svenska

Dokumenttyp

Examensarbete för kandidatexamen

Ämne

  • Languages and Literatures

Nyckelord

  • Anföringsverb
  • Översättningsstrategier
  • Språknormer
  • Deskriptiva översättningsstudier
  • Nikolaj Gogol

Handledare

  • Johanna Lindbladh (FD)