Det händer att andra ämnen kontaktar oss på svenskämnet med nödropet ”Studenterna kan inte skriva!”. Så har det kanske alltid varit, men det finns ändå skäl att fundera på om studenternas skrivförmåga har försämrats under senare år.
Sedan ett par decennier är vi inne i en kraftig förskjutning av vårt sätt att ta till oss information. Vi minskar bruket av bokstäver på papper och skärm och ökar bruket av ljud och bild från skärm. Säg den som slår upp en bok för att lära sig vika servetter eller lägga golv. Man kollar YouTube. Under samma period har den svenska skolan förändrats i grunden.
"Sedan ett par decennier är vi inne i en kraftig förskjutning av vårt sätt att ta till oss information. Vi minskar bruket av bokstäver på papper och skärm och ökar bruket av ljud och bild från skärm."
Här ett anekdotiskt belägg: När min far startade sin yrkesbana som svensklärare i början av 1960-talet hade en gymnasieklass sex salsskrivningar i svenska om året. När jag gick i gymnasiet hade vi fyra. När mina söner gick i gymnasiet hände det aldrig att jag fick se en text av dem som en lärare hade rättat och kommenterat.
I grova drag lär man sig skriva text genom att läsa mycket och av många olika texttyper samt genom att skriva mycket och därtill få stöttning i form av undervisning och återkoppling. Om två stora samhällsförändringar påverkar exakt dessa två villkor för skrivutveckling kan vi inte längre utgå ifrån att en gymnasial utbildning garanterar en nivå på läsande och skrivande som räcker för akademiska studier.
Allt akademiskt tänkande är begreppsligt, och vi håller ordning på begreppen genom specialiserade språk: det matematiska, juridiska, medicinska (etc.) språket. Oavsett ämne är ”akademiska” ett högspecialiserat språk som det tar lång tid att tillägna sig, och det krävs inte bara att man lär sig termer och begrepp (även om det utgör en mycket central del), utan det krävs också att man lär sig att förpacka termer och begrepp på ett sådant sätt att mycket komplexa betydelseinnehåll och samband kan konstrueras och göras begripliga. Vetenskaplighet förutsätter begreppslighet och komplexitet, och texten är den viktigaste förpackningsformen för detta – åtminstone så länge vi talar om textbaserade vetenskaper.
"Om man menar allvar med breddad rekrytering måste man förstå att tillgång till ett kvalificerat språk för läsande och skrivande är den springande punkten."
Om de unga studenterna påbörjar studierna med dåliga förutsättningar att utveckla sitt skrivande till att omfatta de akademiska genrerna måste universitetet ta ett kollektivt ansvar för det akademiska språket. Om man menar allvar med breddad rekrytering måste man förstå att tillgång till ett kvalificerat språk för läsande och skrivande är den springande punkten. Då kanske en breddad rekrytering kan leda till en breddad genomströmning.
Jag vill föreslå följande:
– Inrätta en avdelning för ”Akademiskt språk och skrivande” som kan ge skräddarsydda kurser i akademiskt skrivande på såväl svenska som engelska.
– Uppmana alla ämnen som inbegriper skriftliga examensarbeten att inom ramen för utbildningen ge sina studenter poänggivande kurser i akademiskt skrivande.
Det tar tid att tillägna sig akademiskt skrivande. Det kräver medvetandegörande undervisning, utbildning om hjälpmedel och hur man använder dem, övning under lång tid och på olika nivåer samt kvalificerad enskild och kollektiv återkoppling som lyfter fram både problem och goda lösningar.
Vi måste gemensamt värna det språk som behövs i akademiska sammanhang och i förlängningen för att upprätthålla ett högspecialiserat demokratiskt samhälle.
