Tim Ekberg ser charmen i den frihetskänsla som råder på många håll inom universitetet.
– Det är en öppen och nyfiken arbetsplats i ständig rörelse. Samtidigt är vi en myndighet som är styrd av en uppsjö av regler och förväntningar. Att hitta ett läge som ger balans och en rörelse framåt bland alla olika viljor, önskningar, regleringar och krav är både det svåra och det roliga i jobbet.
Om ekonomiska spörsmål
Möten med Tim Ekberg brukar handla om ekonomiska spörsmål. Han rör sig ofta ute bland enheter och institutioner för att förklara de processer som ligger bakom alla siffror som resulterar i budgetar, under- och överskott.
– Jag tror att jag förstår vad folk inte riktigt förstår för jag förstår inte själv från början, säger han.
Själv gillar han både att förklara och att få motstånd. ”Nickedockor” som bara håller med är förödande för verksamheten.
En annan del i arbetet som planeringschef är att speja framåt och omvärldsbevaka. Att se och koppla samman olika skeenden i vår omvärld och bedöma hur dessa kan komma att påverka universitetet. Han samlar in och tolkar information från statsmakter, lärosäten, organisationer, nationellt och internationellt. Detta kan sedan fungera som underlag för universitetsledningens diskussioner och beslut.
Religiösa och existentiella frågor
Att försöka förstå, se mönster och balans tog sig andra uttryck i Tim Ekbergs tidigare liv. Religiösa och existentiella frågor har alltid varit hans följeslagare och han har praktiserat och övergett två trosläror, kristendomen och buddhismen. Den första föddes han in i och den andra fann han under sin forskarutbildning i religionspsykologi. Idag är han inte troende, men har kvar ett starkt andligt intresse.
Till buddhismen
Det var forskarutbildningen i religionspsykologi som ledde honom till buddhismen. Han gjorde flera långresor till buddhistiska meditationstempel, i synnerhet till Thailand, där han samlade in intervjuer och berättelser från munkar och retreatdeltagare. Han deltog själv i några av retreaterna och gick så djupt ner i den första att han nästan förlorade greppet om verkligheten. Han mediterade i ett mörkt rum i tre veckor och säger idag att han pressade sig för hårt. Det hindrade honom dock inte från att fortsätta att utforska den världen, men för egen del fann han varken frälsning eller upplysning i buddhismen.
Inte heller kristendomen
Inte heller kristendomen hade gett honom det han sökte. Tim Ekberg föddes som nummer två i en syskonskara på nio i en frireligiös familj som var aktiv i ortens församling. Han hoppade av gymnasiet till förmån för en bibelskola och jobbade sedan som ungdomspastor, men började tvivla efter ett par år.
– Jag tyckte inte att vi församlingsaktiva var bättre än andra, fast vi sa att vi var frälsta. Det fanns en dubbelmoral och en fördömande attityd som jag hade svårt att acceptera.
Han övergav sin tro, fundamentet för sitt tidigare liv, och gick tillbaka till gymnasiet som han raskt läste in på Komvux.
– Samtidigt tog jag igen min förlorade ungdom. Jag hade ju haft en ganska så annorlunda tonårstid.
Om någon då hade berättat för Tim Ekberg att han skulle bli byråkratchef hade han bara skrattat. Och lika overkligt känns det nu när han ser tillbaka på sitt unga församlingsliv då han predikade och bad för behövande och sjuka.
– Som om det vore en bok jag läst eller film jag sett, beskriver han.
Pengar som något fult
Men synen på pengar har han till viss del kvar. I hans barndoms församling, influerad av rörelsen Jesusfolket, var pengar något fult och rikedom här på jorden inget man skulle eftersträva.
– En del av den känslan sitter kvar. Jag har svårt att se pengar som ett egenvärde. I jobbet ser jag pengar som ett flöde, ett sätt att kommunicera och skicka signaler.
Även buddhismen har lämnat varaktiga spår hos Tim Ekberg. Så sent som för drygt ett år sedan anmälde han sig till en månadslång retreat på Gaiahouse, ett meditationstempel i England, men då pandemin kom fick han avboka.
Kontakt med starka känslor
Meditationen under hans forskartid gav honom kontakt med många starka känslor och den har framför allt lett till ett förändrat förhållande mellan hans känslor och tankar.
– Att meditera handlar för mig inte längre om att försöka uppnå något högre tillstånd. Det handlar om att skapa lite luft mellan det jag känner och mina efterföljande reaktioner. En bättre balans mellan känsla, tanke och handling, säger han.
Att hitta funktionalitet och struktur är viktigt för Tim Ekberg. Samtidigt har viljan till frihet alltid varit en central kraft. Men frihet och struktur behöver inte motverka varandra. Ordning, menar han, är att bringa balans i kaos och därmed frigöra energi och kreativitet.
Med full kraft
Det mesta som Tim Ekberg gett sig på har han gjort med full kraft. När han väl blev doktorand ledde det först till att han blev doktorandombudsman, sedan ordförande för Doktorandkåren och därefter nationellt doktorandombud. Då uppmärksammade Regeringskansliet honom och erbjöd ett graviditetsvikariat på Utbildningsdepartementet med ansvar för forskarutbildningen. Det blev en tio år lång karriär spikrakt uppåt som slutade med att han blev tillförordnat departementsråd. Efter några konsultår och ett jobb på den då nya uppstickaren Södertörns högskola, så ringde dåvarande rektor Per Eriksson från Lund och flaggade för att jobbet som planeringschef skulle lysas ut.
Tvivlet gnager
Nio år har gått sedan dess och Tim Ekberg konstaterar att han egentligen inte är den förvaltande typen.
Så hur har han klarat så många år som chef i en universitetsförvaltning? Han förklarar det med universitetets fantastiska miljö med en öppenhet och ett ifrågasättande som han gillar. Själv ifrågasätter han också ständigt om han är på rätt plats och gör rätt saker.
– Tvivlet gnager som en sten i skon. Alltid, säger han, och menar att det är en del av honom själv.
– Men även om stenen skaver så är tvivlet samtidigt en kraft som vässar min nyfikenhet och håller mig i rörelse.
