Han har digitaliseringan av Ravensbrückarkivet bakom sig och har nu dykt ner i de svenska tidskrifterna från 1800-talets senare hälft. För Ravensbrück fick UB en donation som gjorde det möjligt att rätt snabbt göra det tillgängligt och sökbart för resten av världen. Men digitaliseringen av det svenska trycket måste biblioteket fortsätta att hitta medel till eller klara det på sin egen budget, så därför kan det ta tid.
Förstärka digitaliseringsarbetet
– Men tack vare vår generösa universitetsledning, som beslutat att ge oss en och en halv miljon extra om året, får vi möjlighet att förstärka digitaliseringsarbetet med två tjänster, säger överbibliotekarie Håkan Carlsson.En hel del finns redan digitaliserat och sökbart i sin helhet. UB började med detta redan 2001, men mycket av det man gjorde då har man fått göra om.
–Tekniken vi använde då håller inte, konstaterar Håkan Håkansson. Till exempel är upplösningen för låg.
Men med dagens teknik känner man sig trygg. Till och med fibrerna i pappret framgår.
En demokratifråga
Det är främst England, Nederländerna och Tyskland som visar vägen när det gäller digitaliseringen av tryck.
– Där ser man det som en demokratifråga att göra sitt tryck tillgängligt på nätet, säger Håkan Carlsson, som hoppas att den svenska regeringen också ska få upp ögonen för det och hjälpa till med finansieringen.
Sverige, till skillnad mot exempelvis Norge, har ett mycket omfattande tryckt material. I princip handlar det om allt tryck från 1400-talet fram till igår, förklarar Håkan Carlsson, som fastnat lite i tidskrifterna på årtalet 1856.
– Då hände precis allt! Frikyrkorna bildades, industrialismen tog fart och bönderna kunde började jobba i fabrikerna. En oerhört intressant tid.
1800-talets senare hälft
Att man valt att börja digitalisera tidskrifter från just 1800-talets senare hälft beror också på att man slipper ta hänsyn till upphovsrätten. För att den ska sättas ur spel krävs att upphovsmannen ska ha varit död i 70 år och med det slipper man tillståndsprocessen.
De sex stora biblioteken som ingår i samarbetsprojektet – Kungliga biblioteket i Stockholm och universitetsbiblioteken i Göteborg, Uppsala, Stockholm, Umeå och Lund – digitaliserar nu tidskrifterna från samma tidsperiod och delar upp arbetet mellan sig. Det är ingen fara för dubbelarbete. Men tiden håller på att rinna ut.
Ersatte lump med maskingjort
Det finns risk för att en del av trycket från den tiden inte går att digitalisera. Papperskvaliteten var för dålig. Konservator Idha Holmlund berättar att man i mitten av 1800-talet ersatte pappret som gjordes av lump med maskingjort papper som ibland uppför sig som konfetti när man öppnar material där det brutits ned.
– Det är så skört och trasas sönder och då går det helt enkelt inte att laga så att det håller för att scannas, säger hon. Men vi gör alltid vårt bästa och det är inte mycket som vi tvingas låta bli att digitalisera. Det är dock viktigt att börja nu, säger hon.
En hel dag att scanna
Vid vissa gränsfall är en konservator med under avfotograferingen och försöker hålla ihop sidorna. En lite tjockare, äldre volym kan ta en hel dag att scanna. Idha Holmlund visar två av UB:s äldsta böcker, en av de första böckerna från 1496 med en lagad pärm och en helt intakt skrift av Olaus Petri från 1535.
– När dessa väl har digitaliserats kommer de att ställas undan och inte plockas ner från hyllan fler gånger, säger hon. Såvida inte någon framför särskilda skäl för att få titta på det fysiska materialet.
