– För mig är det kanske den största äran som jag kommer att uppleva i mitt professionella liv. Samtidigt önskar jag att stödet hade varit bättre, säger hon.
Martina Angela Caretta är 35 år och var en av två huvudförfattare till ett kapitel om vatten i rapporten om klimatanpassningar från FN:s klimatpanel (IPCC) som kom i slutet av februari. En rapport som hon ägnat en betydande del av sin tid åt de senaste tre åren.
Yngst bland 87 forskare
Hon doktorerade i slutet av 2015. När hon knappt tre år senare blev erbjuden att vara huvudförfattare till ett kapitel i IPCC-rapporten trodde hon inte det var sant.
– Jag trodde att de gjort fel som frågade mig, berättar hon om hur hon reagerade.
Snart visade det sig att det inte var ett misstag. IPCC har arbetat aktivt för att föryngra forskarkadern. Trots det stack Martina Angela Caretta ut:
– Jag var yngst av alla 87 forskare som bidrog till det kapitel som jag var huvudförfattare för, säger hon.
Vill vara en förebild
– Jag tycker det är viktigt att visa, inte minst studenter, att man inte behöver vara 60–70 år gammal och man för att göra det här jobbet. En ung kvinna kan leda en stor grupp välrenommerade forskare.
Martina Angela Caretta är stolt över uppdraget. När hon en dag summerar sin yrkesgärning kan arbetet med rapporten mycket väl hamna i topp vad gäller prestigefulla uppdrag.
– Jag kom från Italien till Linköping på Erasmus-stipendium när jag var 21. Sedan studerade jag i Lund och doktorerade i Stockholm och blev svensk medborgare. Jag är superstolt över att ha fått representera Sverige och Lunds universitet i det här arbetet.
Baksidan med uppdraget
Men det finns en baksida med uppdraget. Arbetet med klimatrapporten har inneburit långt mer än 1000 timmar oavlönat arbete. Samtidigt har hon förväntats forska och undervisa lika mycket som tidigare.
– Det kan till exempel vara svårt för småbarnsföräldrar eller forskare med små ekonomiska medel att åta sig något sådant här, säger hon.
En lösning kan enligt Martina Angela Caretta vara att ta efter vissa andra länder där forskare som erbjuds till exempel ett uppdrag för FN:s klimatpanel får en postdoc eller forskarassistent som hjälp under tiden som arbetet pågår.
