Nu som då är återbruk en trend i modevärlden. För 80 år sedan var det dålig ekonomi och brist på textilier som fick modetidningarnas skribenter att kroka arm med statliga informationsbroschyrer som predikade vikten av att lappa och laga, vårda och sy om det som fanns i garderoben. Idag är det miljötänket och rädslan för ett klimat som skenar som bidrar till ett aldrig tidigare skådat intresse för second hand
kläder.
Samtidigt har pandemin med dess restriktioner och hemarbete förändrat både modet och köpmönstret. Bekvämlighet har blivit a och o och inköpen av nya kläder har minskat.
Emma Severinsson, postdoktor i modevetenskap vid Institutionen för kulturvetenskaper, håller på med projektet ”Mode i folkhemmet 1930–1990”. Enligt henne visar studier att färre kvinnor valt att använda bh under pandemin och de som gör det använder gärna bh:ar utan bygel. Mjukisbyxor är ett annat exempel som modeindustrin hakat på och skapat matchande set för att kunna klä sig bekvämt, men ändå moderiktigt.
Mest iögonfallande är ändå munskyddet, något nödvändigt och i grunden medicinskt som förvandlats till en modedetalj sprungen direkt ur pandemin.
– Du kan köpa munskydd tillverkade av exempelvis modehuset Versace. Det blir en statussymbol och ett bevis på att du har pengar. Munskyddet blir en del av en hel outfit, säger Emma Severinsson.
Hon ser en parallell till de väskor som britterna bar sina gasmasker i under andra världskriget. Gasmaskerna skulle alltid vara med när man gick ut och många kvinnor dekorerade dem på olika sätt. På så vis blev de en modeattiralj.
– Det beskriver hur modet skapar något positivt av något som är nödvändigt och egentligen tråkigt. Bara för att göra tillvaron lite mer uthärdlig.
Ju längre andra världskriget pågick desto starkare blev drömmen om vad som väntade efter kriget. Samtidigt som återbruket och det praktiska modet fortsatte att sätta sin prägel på reportagen i modetidningarna blev Parismodet allt tydligare. Eleganta, färgglada aftonklänningar blev vanligare och drömmen om en vacker päls var stark. Idag finns knappast något som är mer ute än päls. Dåtidens pälsreportage visar enligt Emma Severinsson både på den förändring som skett över tid och hur starka drömmarna om en annan verklighet var under kriget.
– Kriser föder alltid något annat. Nu som då säljer modetidningarna drömmar och en flykt från verkligheten, säger hon.
Krigstidens modetidningar såsom Femina, Bonniers månadstidning och NK:s tidning Stil skrev för klart definierade målgrupper: Femina för medelklassen, Stil och Bonniers månadstidning för mer välbeställda. Andra grupper i samhället läste också tidningarna, men för dem stannade det eleganta modet vid en dröm.
– Modetidningarna blev ett sätt att tjuvkika på något ouppnåeligt. På samma sätt som en del av oss idag går in på Hemnet och klickar på hus i 20-miljonersklassen som vi aldrig kommer att ha råd med, säger Emma Severinsson.
Rysslands invasion och kriget i Ukraina kommer förmodligen också att sätta spår i modet, men hur är det ingen som vet. Under första halvan av 1940-talet var det populärt med breda axlar, snävare kjolar och mörka färger. Allt inspirerat av militärens kläder. Kanske blir kamouflagefärgade t-shirtar, liknande de som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj framträder i, mode till sommaren.
– Det är för tidigt att säga, men det skulle förvåna mig om kriget inte ger avtryck i modet. Jag måste säga att det känns makabert att ens spekulera i det, säger Emma Severinsson.
Till sist, stämmer det att längden på kvinnornas kjolar kryper uppåt när det är krig och kris?
– Nej, det är en myt. På 1930-talet när det var depression och ekonomisk kris var kjolarna längre än på det glada 20-talet.
