Kansliet har sitt kontor i en vacker patriciervåning mitt i stan. Här sitter Per Alm, sällskapets ständige sekreterare, som just nu filar på sitt högtidsföredrag ”Från dåtid till nutid”. Utanför sitt fönster har han hela Stortorget, och ett stenkast därifrån Domkyrkan där jubileet inleds på årshögtidsdagen den 2 december.
– Detta är ett heligt datum varje år – men särskilt i år förstås, säger Per Alm som vill att 250-årsjubileet ska bli både högtidligt och roligt.
Porträtt i långa rader
Till sin hjälp har han kanslist Marie Holmdahl-Svensson och Monica Rosenqvist som är ekonom. Till kansliet hör också ett stort sammanträdesrum med porträtt i långa rader på de män (enbart) som företrätt Per Alm genom de 250 åren. Själv har han också blivit avporträtterad efter sina nu tolv år på sekreterarposten. Någon längtan därifrån verkar han inte ha.
– Det är ett fantastiskt jobb, säger han. Forskning är så viktigt. Och här har jag kontakt med vetenskapen, forskarna och universitetsvärlden.
Per Alm är professor i patologi och blev sällskapets ständige sekreterare samma år som han gick i pension. Han delar sin professorsbakgrund med männen på porträtten och även med de flesta av de donatorer som ligger bakom sällskapets förmögenhet som nu uppgår till drygt en och en halv miljard kronor.
Donatorer med lundanknytning
Bland donatorerna hittar man även en kvinna, Barbro B. Johansson, professor i neurologi som dog 84 år gammal för fem år sedan.
– Hon gjorde sällskapet till universalarvinge, säger Per Alm. Hon bodde här i närheten i en lägenhet full av värdefull konst. Hon hade också en gård i Falkenberg och donationen till sällskapet uppgick till 17 miljoner kronor.
Oftast har donatorerna lundaanknytning – men de har inte alltid haft sin huvudsakliga karriär i Lund. Per Alm berättar om en ung amanuens i astronomi på 1930-talet, Erik Holmberg. Han fick ett anslag från sällskapet som gjorde att han kunde fortsätta forska och disputerade i Lund. Men sedan fortsatte han sin forskargärning i Uppsala och utomlands.
– När han dog testamenterade han en ansenlig del till oss som tack för att han som ung fick en chans att komma vidare i sin forskning, säger Per Alm.
Det är ett gott exempel på hur Kungliga Fysiografiska Sällskapet fungerar. Det stöttar företrädesvis unga forskare som när de blir äldre kanske blir ledamöter i sällskapet, – och så småningom donatorer. Allt sker på frivillig basis med endast privata donationer och utan några statliga direktiv om forskningsinriktningar.
Ekonomiskt bättre än börsen
Idag har sällskapet 170 ledamöter uppdelade i olika ämnesklasser inom medicin, teknik och naturvetenskap. De får cirka 800 ansökningar om året och av dem beviljas 45 procent, vilket är högt i jämförelse med andra forskningsfinansiärer. Anslagen är på mellan femtio och flera hundra tusen kronor, och sällskapet håller en årlig utdelningsnivå på mellan 30 och 35 miljoner kronor. Trots de rådande bistra tiderna hoppas och tror Per Alm att man kommer att kunna behålla den utdelningsnivån även framöver.
– Ekonomiskt har det gått bättre för oss än för börsen, konstaterar han.
Idag har sällskapet 50 fonder och nio stiftelser. Dessa ligger bakom de stora priserna som till exempel det Westrupska priset och den Engeströmska medaljen. Genom Grace Sandbloms fond arrangeras Sandblomdagen som hålls varje höst och som i år kommer att handla om åldrandet.
Ligger rätt i tiden
Känslan för vilka forskare och forskningsområden som ligger rätt i tiden är viktig. Under Per Alms tid som ständig sekreterare har sällskapet vänt sig utåt och med hjälp av den nya videotekniken lockat mängder av lyssnare i hela landet. Sällskapet sammanträder sex, sju gånger om året och varje möte inleds med en föreläsning. En av de senare, med neurologen Oskar Hansson som pratade om sin digitala algoritm för upptäckt av tidiga sjukdomstecken, besöktes av över hundra personer. Per Alm berättar om ett möte med en forskare uppifrån landet som identifierade sällskapet med ”ja det är ni som har roliga föreläsningar och gott om pengar”.
– Och det kan väl ligga en del i det, bekräftar den ständige sekreteraren.
Fler kvinnor har valts in
Annat var det för 250 år sedan då inga pengar fanns, utan ledamöterna fick bidra med 28 riksdaler. Först i början på 1900-talet kom de första donationerna som grundlade sällskapets förmögenhet. Nu finns ett särskilt ekonomiskt råd som sammanträder några gånger om året och gör långsiktiga placeringar som fallit väl ut.
Men så var det detta med kvinnorna – eller snarare frånvaron av dem i den långa porträttraden? Av misstag råkade en direktörsfru väljas in 1789 vilket var emot stadgarna. Men 1952 kom medicinaren Dora Jacobsson in och stadgarna ändrades. Sedan dess har fler kvinnor valts in både som ledamöter och i presidiet. Sällskapets preses är idag professor Lena Ambjörn och andre vice preses är professor Lil Träskman-Bendz. Även professor Gunilla Westergren-Thorsson sitter med i styrelsen. Det är posterna skattmästare och ständig sekreterare, som slagits ihop, som ingen kvinna ännu har suttit på. Och det krävs för att få sitt porträtt målat.
