Vad är det egentligen som händer med oss som inte är vana vid höga temperaturer när vi drabbas av hetta? Det är kring den frågan som Izabella Rosengren har byggt upp sin bok, och när LUM träffar henne har hon precis kommit hem från Bokmässan.
– Det var en överväldigande upplevelse, säger hon. Att få möta så många människor och alla samtal.
Till vardags arbetar hon halvtid som lärare på journalistprogrammet och hon har också jobbat som kommunikatör på Centrum för miljö och klimatvetenskap, CEC.
Den första klimatjournalisten
Hon var kanske den allra första klimatjournalisten då för tio år sedan när hon först blivit klar med sin kandidatexamen i naturgeografi och sedan gått den utbildning där hon nu undervisar. Hon har svårt att slita sig från universitetsvärlden.
– Jag älskar universitetet. Redan på gymnasiet i Kristianstad visste jag att jag ville hit, säger Izabella Rosengren.
Det som hon finner så attraktivt med universitetet är att man alltid är omgiven av kunskap.
– Det finns en trygghet i att befinna sig på en plats där man alltid blir varse det senaste.
Samtidigt älskar hon att resa och det har blivit många reportageresor till länder jorden runt. Hon försöker göra åtminstone två längre resor om året, även om det blivit svårare sedan barnen, nu fem och nio år gamla, kom. Mest för henne själv tycker hon eftersom deras pappa tar väl hand om dem.
Inte någon klimatbok
Under pandemin blev det dock resestopp. Världen stängde. Och det var inte så långt efter Izabella Rosengrens resa till Uganda och den upplevelse som kunde lett till samma öde som hennes brittiske kollega råkade ut för – döden. Så när hon inte jobbade på universitetet tog hon vara på pandemitiden genom att skriva boken om hetta.
– Det är inte en klimatbok, utan den handlar om vad som händer mig och dig när hettan når vår hud, förklarar Izabella Rosengren, som menar att marknaden är mättad när det gäller klimatböcker. Ingen bryr sig riktigt längre, det rinner av som på teflon.
Dricka citronjuice
Till en början funderade Izabella Rosengren över om det finns en särskild gen, något i DNA:et eller i svettkörtlarna hos exempelvis ökenbefolkningen, eller hos bygg- och renhållningsarbetare som till synes obehindrat vistas och arbetar i temperaturer över 35 grader.
– Men nej, det verkar det inte finnas. Människor anpassar sig så gott det går och hittar tricks för att överleva i värmen.
Sopgubbarna i Bandar Abbas i Iran klarade hettan genom att dricka citronjuice. Andra exempel är att plantera träd som kan hjälpa till att sänka lufttemperaturen med flera grader, att skjuta på dygnet och ta många pauser. I Aten träffade Izabella Rosengren också Europas första värmeminister. Och fler regeringar lär satsa på det allt eftersom temperaturen i deras länder stiger.
Förändra dygnsrytmen
Izabella Rosengren tror att hettan och dess effekter på människan kommer att bli den största politiska frågan inte bara i södra delarna av världen, utan även här uppe i norr. Hettan kryper allt högre upp och inom en inte alltför lång framtid kommer vi att få medelhavsklimat. Det innebär att vi måste anpassa vårt sätt att arbeta efter värmen, kanske förändra dygnsrytmen och dra ner på tempot. Izabella Rosengren menar att det inte blir förenligt med vårt sätt att leva och att det kommer att krävas stora omställningar.
– Till en början kommer vi uppleva en del positiva effekter också som att turismen ökar när det inte går att semestra kring Medelhavet längre. Vi kommer att kunna odla nya grödor och många trivs i ett varmare klimat.
Folkvandringar uppåt
Men, varnar hon, samtidigt blir det folkvandringar uppåt vilket påverkar migrationspolitiken – vi behöver bereda plats för alla dem som inte kan leva kvar i sina länder på grund av värmen. Antalet klimatflyktingar kommer att öka.
En dold parameter i värmesammanhang är luftfuktighetens effekt på människan och den har Izabella Rosengren ägnat åtskilliga sidor i sin bok. Det fungerar, även för värmekänsliga personer som hon själv, att vistas i ganska höga temperaturer så länge luften är torr. Men kring ekvatorn i länder som exempelvis Uganda med hög luftfuktighet blir det outhärdligt när – inte om – temperaturen stiger ytterligare.
– När det är fuktigt kan inte lika mycket svett avdunsta, vilket innebär att vi inte kyls av lika effektivt. Svetten stannar på huden istället för att tas upp av luften och avkylningen uteblir. Och rent psykiskt blir vi trötta, arga och tröga i hjärnan.
Ångbastu i kallbadhus
Izabella Rosengren har samlat sina erfarenheter från intervjuer med människor i några av jordens varmaste områden. Hon har också själv testat vad som går att stå ut med, ökenvandring i gassande sol, ångbastu i ett kallbadhus, och hon har tänjt sina gränser i en högteknologisk klimatkammare. Inte minst har hon pratat med forskare, särskilt inom medicin men även naturvetenskap, psykologi och teknik. Hon tycker att lundaforskarna är fantastiska och har haft oerhörd nytta och hjälp av dem.
Så hur ska man skydda sig från hettan?
– På mikronivå fungerar träd. De skänker skugga och avsöndrar också vattenånga som upplevs som svalkande. De kommer att bli allt viktigare i all stadsplanering, säger Izabella Rosengren. Likaså skyddar vita hus och vita tak.
Det absolut sämsta, tycker hon, är luftkonditioneringen som kräver fossilt bränsle.
– Genom att kyla av oss värmer vi istället upp jorden ännu mer.
Sin egen klimatångest
Izabella Rosengrens bok har tagits emot väl. Den har recenserats i de flesta stora medier och den kom precis till sommaren samtidigt med värmen.
– Så fort temperaturen stigit mot 30 grader så ringer någon och vill intervjua mig, säger hon.
Sin egen klimatångest håller hon stången. Hon vet att hon har svårt med hettan och att det kommer att bli värre. Men förhållandevis kommer vi häruppe i norr att klara oss bra.
– Det blir problem och stora omställningar som kan bli jättejobbiga. Men vi kommer ändå att komma lindrigt undan, säger Izabella Rosengren.
