1. Du fyller 60 nästa år. Har du ålderskris?
– Nej, jag börjar förlika mig med att jag ska bli 60. Funderar mest på om jag ska ha fest eller inte. Däremot tänker jag en del på karriären och hur länge jag kan vara borta från min egen forskning. Väntar jag för länge är det svårt att komma tillbaka och identiteten som forskare är central för mig.
2. Hur är det att vara rektor?
– Det är roligt på ett vuxet sätt med många olika över- och undertoner. Mycket handlar om att ha koll på omvärlden och vad vi och andra tror ska hända. Universitetet är viktigt för mig och därför har jag valt att spendera min karriär här och jag känner mig extremt motiverad. Samtidigt får man ha respekt för att saker inte händer från en dag till en annan. Två år som rektor väger lätt när man jämför med att universitetet är mer än 350 år gammalt.
3. Hur mycket jobbar du i veckan?
– Frågan kanske istället ska vara hur många timmar jag inte jobbar i veckan. Eftersom jag är uppbokad i möten hela dagarna måste förberedelser ske på kvällstid. Ofta är det också representation flera kvällar i veckan. Men när jag kommer hem byter jag alltid om från jobbkläder till ”hemmakläder”. Även om jag måste jobba på kvällen känns det som en viktig symbolhandling. Lördagar är den dag jag distanserar mig från jobbet. Då vill jag vara nära blått vatten och grön skog – och tillbringa tid med de jag älskar.
4. Har du alltid kostym och slips?
– Att vara välklädd är för mig ett sätt att visa respekt och att jag har ansträngt mig. Kavaj är ett formellt plagg som också är lätt att ta av, vilket gör att framtoningen snabbt kan ändras till mysfarbror.
5. Vad är roligast med att vara rektor?
– Det är viktigt och därför väcker det lust hos mig. Sedan måste man vara intresserad av människor – jag träffar mängder av folk varje dag och mycket av jobbet går ut på att skapa kontakter. Alla möten är ju inte behagliga, men det hjälper att se något intressant i varje möte och jag tror att man som rektor måste ha en extrovert ådra. Eller vara bra på att spela teater.
6. Vad är jobbigast med att vara rektor?
– Det är att få tiden att räcka till. Såklart är det roligt att många vill träffa rektorn för LU, men jag måste alltid reflektera över om jag tar rätt möten och är på rätt platser. Sedan kan konflikter och personalärenden vara jobbiga, men det hör ju till. Det skulle inte vara på riktigt om det inte var så.
7. Hur många koppar kaffe blir det varje dag?
– Det blir nog en fyra–fem koppar fram till lunch, men sedan slutar jag annars kan jag inte somna på kvällen.
8. Hur många nikotintuggummin blir det per dag?
– Det blir i snitt två kartor – det vill säga 30 stycken.
9. Vad är du mest förvånad över som rektor?
– För mig var det stora steget att gå upp från forskare till dekannivå. Det gav mig erfarenhet och insikt om vad jobbet innebär, hur organisationen är uppbyggd och vilken press man har. Steget till rektor blev därmed inte så högt. Men jag inser att jag måste förhålla mig till att vi – på gott och ont – är en statlig myndighet. Vissa beslut dras i långbänk och saker tar ibland lång tid att förändra. Allt som händer på universitetet kommer också ut, eftersom universitetet läcker som ett såll. Och det med all rätt – vi är skattefinansierade och allmänheten har rätt att veta vad som händer här.
10. Vad gör dig arg?
– Senast jag blev arg var när jag kände att folk inte försöker eller vill förstå.
11. Vad gör dig glad?
– Det vardagliga jobbet. Kungabesök i all ära men en vanlig torsdag i samspel med andra gör mig glad. Och när det är fint väder.
12. Vilken maträtt skulle du kunna äta alla dagar i veckan?
– Bröd äter jag varje dag och gillar det. Men annars skulle jag välja Hirams räkris med curry – ett recept från 60-talet – som är riktig comfort food.
13. Vad skulle du vilja ändra på i ditt liv?
– Jag slarvar lite för mycket med mig själv. För att få ihop schemat kompromissar jag med det jag egentligen skulle behöva göra – som att träna. Det skulle jag vilja ändra på.
14. Har rektorn koll? Eller lever ledningen i en egen bubbla?
– Visst har ledningen något slags koll, men det går inte att veta allt som händer vid LU. Om forskare och lärare tycker att ledningen och staben inte är närvarande i deras vardag är det i grunden bra. Då har vi lyckats skapa förutsättningar för forskare och lärare att känna akademisk frihet. Inte sjutton läste jag rektorsbloggen när jag var forskare. Jag hade inte heller någon djupare uppfattning om vilken funktion rektorn hade, utan trodde att det handlade mycket om att klippa band och gå på ceremonier. Men man verkar på olika nivåer och måste titta på hur de olika delarna drar nytta av varandra.
15. Vilket är det värsta jobbet du har haft?
– Det absolut värsta jobbet var ett arbete där det inte fanns tillräckligt med arbetsuppgifter, utan jag fick uppfinna dem själv. Som rektor känner jag att det jag gör är meningsfullt och det känns extremt motiverande att, tillsammans med mina medarbetare, få driva frågeställningar för uniersitetet.
16. Vad drömde du om att jobba med när du var liten?
– Jag hade nog mer en känsla av vad jag ville uppleva på jobbet. Att få vara delaktig i en arbetsplats där det händer något och man får tid för egna funderingar och tillsammans med sina kollegor kunna lära sig nya saker.
