– Universitetet är en fascinerande arbetsplats. Här uppstår embryot till all utveckling vilket så klart är spännande för en journalist. Och samtidigt så är universitetet gammeldags med uråldriga traditioner. Nytt och gammalt. Det är innovativt och trögt. Många paradoxer och det finns en charm i det. Det blir aldrig tråkigt.
Hur har det påverkat jobbet som LUM-redaktör?
– Här finns de skarpaste hjärnorna vilket innebär att det alltid finns intressanta personer att intervjua. Många individualister också som mer eller mindre framgångsrikt försökt förmås att gå i takt och mot samma mål. Krockarna mellan individ och kollektiv är intressant att skildra. Spänningen mellan den så kallade akademiska personalen och den administrativa är ett annat område som gett upphov till många artiklar.
Hur har universitetet förändrats under dina fyra decennier?
– Ytligt sett jättemycket genom den nya tekniken och digitaliseringen och hela internet. Men bläddrar jag i gamla LUM så ser jag att det är samma frågor som avhandlas och kommer igen. Allt från budget och besparingar till jämställdhet och akademisk frihet. Decentralisering ibland och centralisering när det är sämre tider.
Hur har LUM förändrats – den är fortfarande i papper?
– Den är både digital och i papper. Och vi som jobbar med LUM ser papperstidningen som en kvalitetsstämpel. Nätet är perfekt för den snabba nyhetshanteringen och möjligheten till filmade inslag. Men papperstidningen är bestående, identitetsskapande och bäst när det gäller fördjupning och fotoreportage.
När är det som roligast att vara LUM-redaktör?
– När artiklarna leder till att medarbetare från olika håll funnit varandra och hittat samarbeten. Det kan vara forskningsmässigt men också som nu senast att någon på förvaltningen läste i LUM om Konstnärligas sametablering i Västra hamnen och ville vara med på den resan och det möjliggjordes. När LUM fungerar som en katalysator!
Och när är det jobbigast?
– När det av någon anledning blir fel i tidningen vilket tack och lov inte är så ofta. När man stöter på tystnadskulturen som tyvärr inte är ovanlig på mellanchefsnivå och man stoppas från att skriva en artikel som man vet borde skrivas. Och så klart som för alla andra när det måste sparas och nummer får dras in.
Har du någon framtidsönskan för LUM?
– Av tradition har vi haft generösa universitetsledningar som respekterat LUM och gett oss takhöjd och frihet att skriva om det vi bedömer att medarbetarna vill läsa om. Jag hoppas att det ska bestå. Och inte minst att LUM får behålla pappersformatet och slippa riskera att drunkna bland alla digitala nyhetsbrev.
Vad väntar för dig nu?
– Mera umgänge med nära och kära. Jag bygger ut mitt fritidshus och så vill jag bli en bättre golfspelare.
