Ska man värdera ett forskningsfält utifrån antalet tilldelade Nobelpris så ligger proteinforskningen bra till. Faktum är att proteinerna utför nästan allt i cellerna.
– De är helt centrala för alla levande organismer, en perfekt kombination av form och funktion. Evolutionen har haft flera miljarder år på sig för att se till att just ett specifikt protein kan sätta i gång just de saker som behövs vid rätt tillfälle, säger Derek Logan, professor i molekylär biofysik.
Kan orsaka sjukdomar
Proteinerna må vara fantastiska på det de gör, men de kan också ställa till det och orsaka sjukdomar. Det kan bero på mutationer i generna som uttrycker proteiner. Det kan också handla om att proteinet gör vad det ska – men för mycket av det. Som vid inflammatoriska sjukdomar.
– Blir det exempelvis för mycket inflammation i en tumör så kan det leda till att den växer mer. En mutation som påverkar en enda aminosyra kan orsaka en allvarlig sjukdom, förklarar Ulf Nilsson, professor i kemi.
Med tanke på att människan i runda slängar har 21 000 gener som tillsammans kan uttrycka fler än 90 000 olika proteinvarianter förstår man att det är ett stort pussel att lägga.
Enklare att kartlägga proteinerna idag
Som tur är har dagens verktyg för att förstå proteinpusslet tagit stora kliv framåt. Det finns teknologi som med extremt hög upplösning gör det möjligt att kartlägga strukturerna på kroppens proteiner. Med hjälp av moderna instrument som strålrör på MAX IV och elektronmikroskop kan forskare se hur proteinet ser ut med tiondels nanometerprecision.
– Det är smått. Från strukturen kan vi förstå hur ett protein fungerar. Jag kan ha trott att proteinet gör en viss sak och så ser vi att proteinet i stället kopplar ihop sig med andra proteiner och därmed bildar en ny struktur, konstaterar Karin Lindkvist, professor i cellbiologi med inriktning mot medicinsk strukturbiologi.
För inte så länge sedan var det betydligt krångligare.
– När jag var doktorand samlade jag data på 12 timmar som jag idag kan få in på 15 sekunder. Så utvecklingen går snabbt, säger Karin Lindkvist.
Lundaprofessor inspirerade
Många är de forskare som inspirerats av lundaprofessorn och nestorn Anders Liljas som i början av 1970-talet bestämde strukturen på världens snabbaste enzym, karbanhydras.
– På den tiden hade han ett gigantiskt rum med en stege han använde för att sätta på en atom här och där på sina modeller. Det som lockade mig till forskningsfältet var hur visuell proteiners struktur är, berättar Karin Lindkvist.
Idag kan detta göras direkt i en vanlig, bärbar dator.
Vill kunna påverka biologin
Om Karin Lindkvist och Derek Logan föll delvis för det estetiska med proteinernas struktur, så lockades Ulf Nilsson av möjligheten att med proteinforskningen kunna påverka biologin.
– Jag har velat störa dem eller stimulera dem. Jag ville pilla på dem. Ett sätt att påverka processer i kroppen är genom att tillverka molekyler. När man lyckas bestämma strukturen på ett protein, sett den i 3D kan man göra mer välgrundade gissningar för hur man med kemi eller molekyler ska kunna påverka proteinet. Det är just vad läkemedel gör, säger Ulf Nilsson.
Effektivare läkemedel
Kunskapen om proteiners struktur har betydelse inte minst då det kan leda till mer effektiva läkemedelsbehandlingar. Man talar om målproteiner, alltså proteiner mot vilka man kan rikta in sin behandling mot sjukdomar, ofta med hjälp av små konstgjorda molekyler som motverkar proteinernas funktion. Ulf Nilsson har just nu sådana molekyler i fyra olika kliniska studier som spänner från inflammatoriska processer i kroppen, till cancer.
– Sedan sekelskiftet har läkemedelsutvecklingen ändrats. På 1900-talet tittade man ofta på sjukdomen i djur. Idag tittar både vi och läkemedelsbolagen mer på proteiner och deras struktur och utgår i stort från vad som är bra eller fel i ett visst protein. Förhoppningen är att kunna hitta sätt att bota sjukdomar med nya eller förbättrade behandlingar, säger Ulf Nilsson.
