Det har skrivits spaltmeter efter disputationen den 10 februari då avhandlingen godkändes av betygsnämnden med rösterna 2–1. Efteråt har kritiken varit hård och avhandlingen har anmälts (se ruta nedan). Själv säger Sameh Egyptson att han fått motta både hat och hyllningar. Inget däremellan.
– Det enda jag håller med kritikerna om till ett hundra procent är att jag borde ha lagt fram avhandlingen på Statsvetenskapliga institutionen, inte här på HT, säger han.
Grusade förhoppningar
Vissa skulle säga att Sameh Egyptson har bytt spår i sin forskning under de två decennier som han hållit på. Själv menar han att besvikelse och grusade förhoppningar om en dialog mellan teologer från olika världsreligioner har förändrat både honom och inriktningen på hans forskning.
– Jag har alltid strävat efter att förstå. Jag var en naiv idealist och optimist när jag började. Då hoppades jag kunna bidra till en sådan dialog, men jag insåg tidigt att vissa grupper och människor inte vill ha ett öppet samtal. Sedan dess har jag velat förstå varför samtal inte är en framkomlig väg.
Aktiv socialist
Sameh Egyptson växte upp i Egypten i en koptiskt kristen familj. I skolans religionsundervisning framhölls islam som den enda sanna religionen medan kristendom nedvärderades, berättar han. Även om han själv inte är troende – han betecknar sig som agnostiker – är tankarna på barndomens religionsundervisning, präglad av misstänksamhet gentemot andra trosriktningar, något han burit med sig genom livet och velat förändra.
I tonåren var han aktiv socialist och hade stora förhoppningar om en arabisk vår många år innan den blev verklighet. 23 år gammal flydde han från Egypten på grund av sin politiska övertygelse och aktivism. Han kom till Sverige och det var här han tog namnet Egyptson. Från Egypten hade han med sig en universitetsexamen och en examen från Koptiska institutet. Efter studier i islamologi och teologi i Uppsala och Lund blev forskningsområdet ”interreligiösa relationer”.
– Det här var samtidigt som islamiska friskolor började uppmärksammas i Sverige och jag såg att undervisningen ofta liknade den jag fått i Egypten. Jag tycker inte att religionsundervisning ska bedrivas på det sättet, så mitt mål blev att främja dialog och förståelse mellan religioner.
Av de fina orden blev intet
Som relativt ny doktorand deltog han 2004 i en konferens vid al-Azhar-universitetet i Kairo. Han beskriver konferensen som ett möte mellan teologer inom kristendom och islam där många fina ord om samförstånd och dialog yttrades och att det till och med växte fram planer på att teologerna tillsammans skulle skriva en lärobok i religion som skulle kunna användas överallt. Det blev aldrig något med boken och för honom ekade de fina orden om förståelse över religionsgränserna tomma.
Efter konferensen skrev LUM om honom och hans då färska forskningsprojekt. I reportaget från 2004 sa han bland annat:
– Vi lever med en mångbottnad religiös, politisk och kulturell konflikt mellan västerlandet/kristendomen och österlandet/islam. Frågan är vad som är dess viktigaste grund – politiken eller religionen? Skulle man kunna minska konflikten genom att börja beskriva varandras religioner på ett mer objektivt sätt, i stället för utifrån den egna religionens värderingar?
Olika drivkrafter
När han idag får frågan vad som drivit honom att forska vidare under alla dessa år är svaret viljan att förstå varför misstänksamheten mellan religioner är så svår att överbrygga. Men det finns en annan konkret drivkraft också, och den är privat.
– Sverige har blivit mitt nya hemland och jag har fått barn här. Jag vill att Sverige ska fortsätta vara ett öppet land och jag vill inte att vissa skolor ska lära ut religionskunskap på samma sätt som jag blev undervisad när jag var barn. Det har varit en drivkraft när jag skrivit avhandlingen.
Har du ångrat ditt projekt någon gång?
– Många gånger. Jag har blivit hotad och har bara fått skit för allting.
Varför är du så öppen om du hotas?
– Jag är inte feg. Mina föräldrar var inte fega så varför skulle jag vara det? Jag vill leva fritt även om jag möts av hot. Det är sådan jag är som person.
