Genrens själva konstruktion är ett av skälen till varför vi gärna läser deckare, menar Kerstin Bergman.
– Deckaren måste ha en spännande historia, vara lättläst och driven för att den ska fungera. Läsaren ska snabbt kunna gå in i den världen och sluka boken.
Kerstin Bergman lever och andas mord, mysterier, brott och villospår. Hon har forskat och undervisat om deckargenren på universitetet. Hon sitter med i Svenska Deckarakademin sedan många år, recenserar deckare, läser cirka fyrtio om året och är själv författare. I våras kom hon ut med sin tredje deckare.
Hon har flera förklaringar till varför genren är så populär.
– Ända sedan Sjöwall och Wahlöö kom ut med sin första polisroman Roseanna 1965 har deckaren blivit den genre där vi i Sverige talar om vårt samhälle och kan utforska det på ett tryggt sätt.
Men deckare kan också vara ett slags avkoppling och verklighetsflykt bort från allt det hemska som sker i samhället.
– Då söker man sig gärna till deckare som utspelar sig i det lilla samhället och utforskar det lilla och det personliga. Dessa går ofta tillbaka i historien om familjen och platsen, säger Kerstin Bergman.
Nordic Noir
Efter att ha varit relativt död under 1980-talet fick deckargenren en renässans med det vi idag kallar Nordic noir.
– Benämningen på genren kommer från Storbritannien. De klumpade ihop de deckare som kommit ut sedan början på 1990-talet i Norden. I Sverige startade det med författare som Henning Mankell, Håkan Nesser och lite senare Liza Marklund. Gemensamt för Nordic noir är bland annat det melankoliska, fokus på naturen och, ganska ofta, starka kvinnor som huvudpersoner.
På 2000-talet kom nästa steg med Stieg Larssons Milleniumtrilogi som visade att man inte måste skriva klassiska polisromaner för att bli framgångsrik.
– Om vi tänker på den första, Män som hatar kvinnor, så har vi ett klassiskt pusseldeckarmysterium. Det blandar han sedan med lite seriemördarthriller, polisroman, rättegångsroman och lite Kalle Blomqvist. Han leker med genren och blir mycket mer framgångsrik än någon annan.
Större bredd
Efter det har deckargenren i Sverige fått en större variation och bredd.
– En annan viktig gestalt är Jens Lapidus som för in den undre världen och ställer den i centrum.
Kerstin Bergman trodde länge att hon inte kunde skriva en deckare, men 2020 kom hennes första deckare Oskuld och oleander ut med Iris Bure som huvudperson.
– Mina böcker innehåller inte mycket blod och action utan har kallats slow crime-deckare, det vill säga spänningen byggs upp genom miljöer och stämningar. Det började med att jag ville skriva om Ekerö där jag bodde som liten. För mig har platserna varit utgångspunkten, man kan också kalla böckerna återvändardeckare.
Hennes tredje bok, Ekarvet som kom ut i våras, utspelar sig i Linköping dit Iris Bure blir kallad till en bouppteckning efter sin gamla lärare.
Vad tänker du läsa i hängmattan i sommar?
– I sommar tänker jag framför allt skriva, men jag funderar också på att läsa om Lars Gustafssons amerikanska romaner, de jag skrev min avhandling om för över tjugo år sedan.
– Min nästa deckare ska eventuellt utspela sig i Austin, Texas, så hans romaner vore perfekta för att komma i stämning.
