De senaste decennierna har skatter på fastigheter, konsumtion och visst kapital successivt minskat samtidigt som skatten på arbete ligger kvar på en hög nivå. Dessutom har skatten på företagande inte följt med neråt i samma utsträckning som i andra länder. Det är denna utveckling som får en i stort sett enig ekonomkår att sucka tungt:
– Jag har nästan gett upp. Innan var jag lite eldig och hade tilltro till att det gick att påverka med fakta och forskningsresultat, säger Åsa Hansson som är skatteexpert och docent i nationalekonomi vid Lunds universitet.
Hon har även varit ledamot i Finanspolitiska rådet och deltagit i flera offentliga utredningar om skatter. Förra året skrev hon en rapport åt studieförbundet Näringsliv och samhälle om hur en omfattande skattereform skulle kunna se ut.
– Vi ekonomer har pratat om att det behövs en skattereform i 15 år nu, men politiker tycks ovilliga att agera, säger hon.
Mer eller mindre skadliga skatter
Om målet är hög konkurrenskraft och sysselsättning, gott innovations- och företagsklimat i kombination med en välfungerande offentlig välfärd så är, enligt Åsa Hansson, de flesta nationalekonomer relativt eniga om hur skattesystemet bör utformas.
Tonvikten bör då ligga på beskattning av varor, tjänster och fastigheter, medan beskattning av arbetsinkomster bör minska. Likaså bör skatten inte vara högre på aktivt företagande och innovation jämfört med investeringar i fastigheter, passivt aktieinnehav och andra ”mindre produktiva investeringar”.
Med fler företag och arbetstillfällen ökar nämligen skatteintäkterna till statskassan, vilket leder till att det blir mer pengar att satsa på vård, skola, rättsväsende och även miljö- och klimatskydd.
Med andra ord: Kakan skulle både växa och kunna fördelas mer jämlikt.
Det är just möjligheten att skifta mellan olika skatter så att det på totalen blir gynnsamt för de allra flesta som gör en skattereform så angelägen, menar Åsa Hansson.
– Med en blocköverskridande och långsiktig överenskommelse kan man arbeta för att kompensera grupper och skapa ett transparent och överskådligt system med tydliga spelregler.
Majoriteten gagnas på sikt
Inte minst låginkomsttagare skulle vinna på en skattereform.
– Låginkomsttagare betalar relativt sett mycket i skatt i Sverige. Exempelvis betalar en familj som bor i ett tvåmiljoners-hus relativt sett mer i fastighetsavgift än en familj som bor i en villa som är taxerad till 25 miljoner. Beloppet är detsamma, men inte andelen av husets värde. Och de som bor i hyresrätt betalar mer än de som bor i bostadsrätt eller småhus.
Ett annat exempel är arbetsgivaravgifterna.
– De är desamma oavsett inkomst, 31,42 procent, och blir en betydande del av arbetskraftskostnaden på låga inkomster. Det gör det kostsamt att anställa låginkomsttagare.
Utanförskap och fattigdom kostar mer
Dessutom gynnar många avdrag höginkomsttagare, såsom reseavdraget och rot- och rut-avdragen.
Även om en höjd avgift på fastigheter sticker i ögonen på personer med högt värderade och belånade hus och lägenheter, skulle samma grupp kunna kompenseras i form av sänkt inkomstskatt, argumenterar Åsa Hansson.
Samtidigt som hela ekonomin skulle växa.
– Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det värre att många halkar efter än att några få blir rika. Utanförskap är kostsamt, inte bara för individerna och samhället utan riskerar även att gå i arv till nästa generation. Vi vill ha ett system där det kan löna sig att anstränga sig. Dessutom har beskattning av rika ganska liten effekt på fördelningen.
– Det är bättre att få in skattemedel på bästa sätt som sen kan omfördelas med hjälp av bidrag och finansiera bra utbildning.
Nuvarande system förlegat
Sedan den senaste övergripande skattereformen 1990–1991 har det mest lappats och lagats: redan året efter övergavs den enhetliga momsen på 25 procent och 1995 infördes värnskatten som var tänkt att vara temporär.
Sedan dess har expertskatt, rot- och rutskatt, jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter för vissa grupper tillkommit.
Ett ytterligare argument till en reform är att världen förändrats radikalt sedan början av 1990-talet.
Nuvarande system är inte anpassat efter den värld vi lever i, poängterar Åsa Hansson. Globalisering och digitalisering har medfört att kapital blivit mer lättrörligt. Det är inte heller helt uppenbart var inkomster ska beskattas. Att kunna arbeta hemma innebär möjligheter att fler skriver sig där skatten är låg.
– Detta leder till att länder med hög skatt på arbete och företagande blivit mer sårbara, eftersom företag och individer kan dra nytta av andra länders skattesystem för att minska de egna skatterna. Följden blir minskade skatteintäkter till Sverige.
Berörda grupper kan kompenseras
Inte bara ekonomer, utan också många politiker är medvetna om att skattesystemet kan bli bättre.
– Både Elisabeth Svantesson och Magdalena Andersson vet att exempelvis fastighetsskatten är en bra skatt. Sedan är de så klart inte eniga om alla andra skatter. Men det sägs att alliansregeringen vann valet 2006 på att avskaffa fastighetsskatten, trots att den av experter anses vara en bra skatt.
– Nu är den svår att återinföra. Generellt sett är det lättare att avskaffa skatter än att återinföra dem.
Om man nu är så enig om att en reform behövs, varför gör man inget då?
– Kruxet är att få med sig väljarna. Vad gäller fastighetsskatten är det svårt att återinföra en skatt som så många har tjänat på. Många skulle förlora på ett återinförande. Därför behöver det sannolikt göras stegvis. Det finns olika sätt att göra det på. Ett alternativ är att höjningen endast berör köp efter ett visst datum, men det kan vara svårt att få igenom ur ett EU-rättsligt perspektiv. Oavsett finns utrymme för kompensation genom att andra mer skadliga skatter sänks.
Svåröverskådlighet minskar engagemanget
Saken blir inte bättre av att få vet hur mycket de betalar i skatt. Dagens system är en djungel av olika avdrag på kapital och arbete och många skatter är inte så synliga, som exempelvis arbetsgivaravgiften.
– Hela skattekostnaderna syns inte på löneutbetalningarna. Sammantaget minskar detta sannolikheten för att folk ska reagera, enligt Åsa Hansson.
Om nationalekonomer och andra forskare är hyfsat eniga om de stora dragen, finns kanske olika uppfattningar om detaljerna?
– Såklart, det är inte heller vår roll att detaljstyra hur skattesystemet ska se ut. Det ska ske i en demokratisk process.
Finns forskare som är av diametralt motsatt uppfattning?
– De är som sagt ganska få. I stora drag tycker vi rätt så lika. Det finns vissa skillnader i vilken utsträckning olika mål bör prioriteras. Ska fördelning eller att ekonomin fungerar så väl som möjligt vara primärt fokus?
– Högre kapitalskatter hämmar investeringar och därmed tillväxt, men kan leda till en jämnare inkomstfördelning. Medan låg beskattning kan öka ojämlikheten eftersom det framför allt är höginkomsttagare som har kapitalinkomster, men samtidigt kan en hög skatt minska investeringsviljan och tillväxten i ekonomin. Men ytterst är detta en avvägning som politiker ska göra.