När Anders Forslid startade sin bana som försöksdjursveterinär på Lunds universitet var mottagandet ganska svalt. Regelverket var otydligt och myndigheterna saknade detaljreglering för vad som krävdes för att driva försöksdjursverksamhet. Det fanns ingen tydlig struktur och personalen som arbetade med försöksdjur tyckte att veterinärer bara orsakade problem med sina kontroller.
– Men för mig har det alltid varit naturligt att jobba med djurskydd och tänka att om vi ska använda djur i forskning, då ska vi göra det bra. Det har drivit mig genom hela mitt yrkesverksamma liv, säger Anders Forslid.
Nya EU-direktiv
Sedan slutet av 1990-talet har villkoren för användning av djur i forskning fått ett annat fokus och spelplanen har ändrats, med bland annat nya EU-direktiv. Högre krav på standardisering, teknikutveckling och samhällets förändrade syn på vad man får använda djur till, är faktorer som styrt förändringen mot en bättre välfärd för djuren.
– Det som underlättade förändringsprocessen var att många forskargrupper började inse att en ökad standardisering var avgörande för deras arbete, säger Anders Forslid.
I forskningssammanhang är djuret att betrakta som ett mätinstrument – alltså blev det viktigt att få bättre kontroll över allt som hade med djuret att göra – allt från dess genetiska bakgrund, dess egenskaper till den miljö som djuret lever i med hygien, foder, strö och ventilation. På så sätt blev det lättare att validera forskningsresultaten. Den tidigare traditionen av enskilda starka forskargrupper med egna djuravdelningar, började också brytas upp och bli ett mer sammanhållet team som tog ansvar för verksamheten.
3R-principen – viktig milstolpe
En viktig milstolpe var 3R-principen (Replace, Reduce, Refine), som introducerades första gången på 1950-talet av två brittiska forskare. De menade att om samhället ska kunna acceptera att djur används i forskningen måste forskarna visa att de alltid försöker hitta alternativa metoder, reducera antalet djur och förfina studierna. Men det dröjde ända till 2013 innan det blev ett EU-direktiv, som nu innebär att alla som arbetar med försöksdjur i EU måste efterleva principen.
Samtidigt skedde även ett paradigmskifte på flera nivåer ute i samhället, där synen på försöksdjurens hälsa började förändras. En mängd olika organisationer som hanterar försöksdjursfrågor etablerades och veterinärens kompetens blev en naturlig del av verksamheten. Hänsyn till djuren lyftes upp, inte bara av djurskyddsorganisationer och grupper inom djurrätten utan i lagstiftning och debatter på den politiska arenan. Synen på djurs moraliska status var också ett ämne som debatterades.
– Synen har varierat genom åren, från att djur helt saknar moralisk betydelse till att de har intressen jämförbara med människors. I den sekulariserade delen av västvärlden, där religionen mist mycket av sin betydelse och man inte längre ser sig som Guds avbild, måste man fundera på vad, om något, som ger människan en särskild moralisk ställning, säger Mats Johansson, universitetslektor och forskare inom medicinsk etik.
Djurförsöksetisk paradox
Mats Johansson talar om den djurförsöksetiska paradoxen, som innebär att man vill använda djur i forskning eftersom de i biologisk mening är lika oss människor, men samtidigt tillräckligt olika oss för att vi från en moralisk aspekt ska kunna motivera lidande.
– Vi människor är känslovarelser och våra känslor kan ibland leda oss vilse. Vi kan vara mot djurförsök, men samtidigt ha en livsstil som bygger på att djur lever och dör för vår skull. Vi älskar vår hund och katt, men matar dem med andra djur. Dubbelheten finns i mycket som vi gör och i hela samhället. Det är komplicerat och vi är ofta inkonsekventa, menar Mats Johansson.
Viktigt att inte blanda juridik och etik
Han poängterar att etik och juridik är två skilda saker och att det är viktigt att inte blanda ihop dem. De etiska frågorna föregår lagstiftningen och vi måste fundera på dessa frågor på ett förutsättningslöst sätt. Om vi kommer fram till att något är fel i samhället, bör vi överväga att justera lagstiftningen. Kosmetikafrågan under 1970-talet är ett bra exempel, där Sverige var första landet att tycka att det var oetiskt att testa smink på djur, vilket sedan följdes av en lagstiftning.
– Om vi ska forska på djur är det viktigt att tillåta en diskussion kring frågorna. Inför varje forskningsstudie måste vi titta på nyttan och ställa den mot lidandet. Ju mer avlägsen nyttan är och ju högre insatsen är för djuret, desto svårare är det att motivera forskningen, säger Mats Johansson.
Färre försöksdjur i framtiden
Hur ser då framtiden ut? Anders Forslid ser en svag förändring med färre antal försöksdjur än tidigare. En förklaring kan vara att fler yngre forskare använder alternativ till djur, men även att försöksdjursfrågan diskuteras på ett helt annat sätt idag än för trettio år sedan. Nu måste forskare ingående motivera sina ansökningar till djurförsöksetiska nämnden och dessutom ha en hel del pengar, eftersom djurbaserad forskning är extremt dyrt.
– Det här är viktiga frågor och ska vi ha försöksdjursverksamheten på Lunds universitet, måste vi stå för det vi gör och ha en transparent kultur där debatten får finnas, för att vi hela tiden ska kunna förbättra oss och sätta djurens välfärd i fokus, avslutar Anders Forslid.
