I sex veckors tid var utrymmena på Oden hela Lovisa Nilssons värld. Ett minisamhälle med samma funktionalitet och infrastruktur som hemma på land – fast på ett skepp.
Besättningen bestod av ett 70-tal personer, 40 av dem var doktorander och forskare som alla var involverade i projekt om klimatförändringar i Arktis.
Samlade data om sotpartiklar
Lovisa Nilsson, som är doktorand i förbränningsfysik vid LTH, samlade in data om sotpartiklar i det arktiska klimatet. Arktis har få källor till egna föroreningar, men förorenad luft som förflyttas till Arktis från andra delar av världen ökar mängden sotpartiklar som påverkar smältprocessen.
– Sot har en värmande effekt på klimatet, både i atmosfären och genom de partiklar som singlar ner på marken. Sot på snö och is i Arktis gör att ytan svärtas och marken blir mer benägen att ta upp solstrålning vilket leder till att isen smälter snabbare.
Under expeditionen gjordes vissa mätningar ombord på skeppet, medan andra krävde att forskarna gav sig ut på isen för inhämtning av data. Att lämna isbrytaren var riskfyllt och krävde planering och försiktighetsåtgärder. Isbjörnar rörde sig ständigt runt skeppet och att arbeta med dem i närheten var förenat med livsfara.
– Årets expedition fick rekord i mängden isbjörnar. Vissa av dem hängde mycket nära skeppet, stundtals mindre än tio meter från oss i besättningen.
Lovisa Nilsson berättar att isbrytarens sjuksköterska var en av dem som assisterade forskarna på isen som isbjörnsvakt. Från kommandobryggan spanade de efter isbjörnar, och när björnarna kom för nära så sköt de skott med signal-pistol och fartyget tutade, och alla ute på isen fick återvända till skeppet.
– Då och då hindrade isbjörnarna vårt arbete. De tuggade sönder sätena på våra snöskotrar och de förstörde en del mätutrustning. Men vi hade inga incidenter där människor kom till skada.
Under expeditionen var forskningsarbetet inte det enda som pågick. Precis som i den vanliga vardagen hemma fylldes dagarna på isbrytaren även med andra aktiviteter än de jobbrelaterade.
– Att leva på isbrytaren var förvånansvärt oproblematiskt. Kockar serverade mat enligt ett visst schema och när vi hade fritid spelade vi pingis, badade bastu och tittade på film i minibiografen med plats för ett tjugotal personer.
Svårt att navigera genom isen
På grund av att årets expedition ägde rum redan i maj var isen utmanade att navigera. Den var mycket tjock på sina ställen, och även om skeppet tidvis stod stilla så kunde det driva flera kilometer med isflaken
Nu är expeditionens forskare hemma och har påbörjat arbetet med att sammanställa och analysera all mätdata. Kommande år publiceras deras resultat om hur klimatet förändras i Arktis.
Foto: Lovisa Nilsson & Julia Asplund
