– En viktig insikt från vår forskning är att politiker bör erkänna och även utmana värderingsdrivna argument. Effektiva styrmedel bör baseras på en förståelse av olika gruppers åsikter. Samtidigt får man inte låta dessa argument styra helt, om vi vill säkerställa en omställning som både är rättvis och snabb, säger Jens Portinson Hylander, tidigare forskare vid Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, och numera verksam vid VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut.
Tillsammans med Henner Busch, Ellen Lycke, Eric Brandstedt och Vasna Ramasar har han analyserat inlägg i sociala medier och intervjuat människor som företräder organisationer som Bränsleupproret. Drivkraften bakom studien är att ta reda på hur stater, kommuner och andra aktörer kan arbeta för att minska utsläppen på ett sätt som upplevs som rättvist och proportionerligt av den stora majoriteten.
Fyra invändningar mot klimatåtgärder
Forskarna har identifierat och kategoriserat fyra typer av invändningar som används för att ifrågasätta klimatåtgärder inom transportsektorn:
- Orättvisa: Bensinpolitiken är ekonomiskt orättvis och drabbar främst fattiga människor på landsbygden som är beroende av bilen i sin vardag. Omställningen går för fort, vilket är orättvist för dem som bor på landet. Vidare innebär ökade bränslepriser förlorade investeringar för dem som har köpt en bränsledriven bil som kan användas i 10–15 år till.
- Ineffektivitet: Sverige är så litet att våra utsläpp inte gör någon skillnad. Varför inte fokusera på att minska de globala utsläppen, eller på andra sektorer som mat eller flyg? Bensinpolitiken är också ineffektiv, människor som bor på landsbygden kommer att behöva använda bilen oavsett om det kostar mer pengar, vilket gör att prisökningen kommer att få liten effekt.
- Brist på tillit. Många människor litar inte på att politiker tar rätt beslut.
- Identitetsförlust: Att ha en bil är en del av många människors identitet - genom att göra det svårare att äga en bil hotas denna livsstil.
– Invändningarna sträcker sig från frågor om moral och rättvisa till identitet och tillit. Det mest slående är att tekniska eller ekonomiska invändningar också blir moraliskt laddade, till exempel när det som anses ineffektivt översätts till att vara orättvist. Genom att ladda argument med moraliskt innehåll blir de mycket svårare att bemöta för beslutsfattare, säger Henner Busch, docent och forskare vid Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS.
– Det är viktigt att borra djupare i vad dessa grupper säger, vilka de säger sig tala för och svara på deras invändningar. Om beslutsfattare väljer att inte göra det, kommer missnöjet att fortsätta sjuda, vilket gör det mycket svårt att få acceptans för ny politik, säger Jens Portinson Hylander.
Bemöta och utmana argument
Argumenten om orättvisa kan exempelvis bemötas med politik som kompenserar människor på landsbygden för ökade kostnader, eller skräddarsydda investeringsprogram för att göra det lättare att få tillgång till tjänster på landsbygden, vilket minskar behovet av bil, menar forskarna.
Att hantera brist på tillit och en upplevd identitetsförlust kommer dock att bli mycket svårare eftersom olika grupper står långt ifrån varandra och har olika värderingar, något som kan skapa stora utmaningar.
– Framöver måste vi våga tala öppet om målkonflikter i omställningen och om vad olika åtgärder kan få för effekter. Alla kan inte bli nöjda, och ju längre vi skjuter på det, desto mer radikala förändringar måste vi införa, som det kanske kommer att bli ännu svårare att få med den breda majoriteten på, säger Henner Busch.
