Daniel Conley, professor i biogeokemi vid Lunds universitet, får drygt 34 miljoner kronor för ett femårigt projekt om det globala kretsloppet för kisel. Projektet ska genomföras i samarbete med forskare vid Linnéuniversitetet. Forskarna kommer att undersöka hur kretsloppet för kisel har förändrats under årmiljonerna.
– Omsättningen av kisel har en avgörande betydelse för vår planets klimat och biologiska produktivitet, säger Daniel Conley.
När kiselmineral i berggrunden vittrar använder nedbrytningsprocessen koldioxid, vilket minskar halten koldioxid i atmosfären. Och i havsvatten är kisel avgörande för hur många kiselalger som kan leva eftersom dessa alger behöver stora mängder kisel till sina skal. Kiselalger kan tyckas små och oansenliga, men de tar upp ungefär 53 miljoner ton kol varje dag i form av koldioxid genom fotosyntesen. Denna siffra kan jämföras med att mänsklighetens användning av fossila bränslen varje dag släpper ut ungefär 21 miljoner ton kol. Och när kiselalgerna sedan dör, och sjunker mot bottnen, spelar de en viktig roll i att ta med sig koldioxid från ytvattnet ner i djuphaven.
Daniel Conley och hans kollegor ska i det nya projektet undersöka hur kiselalger och andra växtplankton kan ha bidragit till att reglera kiselhalterna i havet under den senaste årmiljarden. Forskarna har identifierat tre tidsperioder som med stor sannolikhet omfattats av påtagliga, men tämligen outforskade, förändringar i kislets kretslopp i havet. Den äldsta perioden handlar om övergången från bakteriernas dominans till tidiga växtplanktons fotosyntes för 1 000 till 500 miljoner år sedan. Nästa period rör utvecklingen av kiselalger och dess släktingar för cirka 200 miljoner år sedan. Sista perioden sträcker sig från 66 miljoner år sedan fram till idag, då det förekommit stora variationer i kiselhalterna i havet genom tillflöden från land.
– Med denna kunskap blir det möjligt att förstå och förutsäga hur framtida miljöförändringar kommer att inverka på både klimatet och oceanernas produktivitet, säger Daniel Conley.
Det andra anslaget från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse går till Malin Parmar, professor i cellulär neurovetenskap vid Lunds universitet. Parmar ska leda ett femårigt projekt som nu tilldelas närmare 22 miljoner kronor. Malin Parmar och hennes lundakollega, Tomas Björklund, ska tillsammans med forskarna Thomas Perlmann och Andras Simon från Karolinska Institutet utveckla en ny metod för att ersätta skadade och döda nervceller genom att utnyttja hjärnans inneboende förmåga till nybildning av nervceller.
Neurodegenerativa sjukdomar, såsom Parkinson sjukdom och Alzheimer och hjärnskada som stroke innebär att nervceller i hjärnan dör och inte kan återbildas. Det är sjukdomar som drabbar alltfler till följd av att vi lever allt längre. Det finns idag ingen behandling som ersätter de förlorade cellerna.
– Vi utvecklar redan andra viktiga och mycket intressanta nya metoder för att reparera skador i hjärnan som exempelvis celltransplantation och metoder för att odla fram nervceller från stamceller. Men dessa är till delar problematiska av såväl etiska och praktiska skäl, och det är komplicerade och väldigt kostsamma processer. Vi har därför ett stort behov av att utveckla nya metoder för att reparera skador i hjärnan, säger Malin Parmar.
– I detta projekt ska vi utveckla en ny och spännande alternativstrategi för att ersätta skadade och döda nervceller genom att utnyttja hjärnans egna inneboende regenerativa potential. Strategin bygger på att nyttja hjärnans egna gliaceller och styra dessa till att bilda nya nervceller. På så sätt undviker man den komplicerade processen med att transplantera kroppsfrämmande celler.
Forskarna ska göra jämförande studier med hjälp av unika modeller från självläkande salamandrar och i möss som inte har samma förmåga att bilda nya celler, för att ta reda på varför nybildning av nervceller återaktiveras vid skada hos salamandrar men inte hos däggdjur. Därefter ska de modifiera dessa mekanismer för att uppnå även nybildning av nervceller i möss och sedan utvärdera mognad, funktionalitet och integration av nervcellerna i unika pre-kliniska modeller.
– Våra studier öppnar upp helt nya möjligheter för att styra nybildning av celler direkt i hjärnan, anslaget från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse är därför mycket värdefullt, säger Malin Parmar.
Läs mer i pressmeddelande från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse
Lena Björk-Blixt och Katrin Ståhl