Att det har hänt mycket på jämställdhetsområdet inom Lunds universitet sedan kvinnor tilläts börja studera för 150 år sedan är tydligt. I jämställdhetsstatistiken från 2022 kan man se att de kvinnliga studenterna i dag är i majoritet och även inom andra kategorier, som fakultetsledning och -styrelser, är könsfördelningen relativt jämn.
– Jag tycker att det finns engagemang för de här frågorna som blivit tydligare de senaste åren. De anställda vill ha den här typen av frågor på agendan och vi har en ledning som är lyhörd, säger Rebecca Selberg.
Samtidigt skiljer sig karriärvägarna inom det akademiska åt betydligt mellan kvinnor och män. Ser man till antalet professorer vid Lunds universitet är det fortfarande bara en knapp tredjedel, eller 31 procent, som är kvinnor. Vid LTH och Naturvetenskapliga fakulteten är siffrorna nere på 25 respektive 27 procent.
2021 förutspådde Vetenskapsrådet att det på ett nationellt plan kommer att dröja 25 år innan vi når jämställdhet mellan kvinnliga och manliga professorer. Inom teknik och naturvetenskap lär det ta ännu längre tid.
Kvinnorna halkar efter
Rebecca Selberg, som för några år sedan var medförfattare till en rapport om könsobalansen inom akademin, säger att det finns en inbyggd långsamhet i systemet när det gäller professorsfrågan.
– Eftersom en sådan tjänst ofta ligger ganska långt fram i karriären kommer förändringen att slå igenom sist i den kategorin. Sedan tror jag också att man har skapat ett system som delvis har gjort det lättare för män att göra karriär. Kvinnor halkar efter eftersom de föder barn och ofta tar ett större ansvar för hemmet, vilket gör det svårare att kunna bedriva forskning utomlands och andra saker som ses som konkurrensfördelar.
Efterlyser bättre helhetsperspektiv
Det finns också annat som spelar roll för kvinnornas uppförsbacke på den akademiska karriärstegen. Bland annat har såväl manliga som kvinnliga forskare en tendens att oftare citera manliga forskare i sitt arbete. Män söker ofta också större anslag och gör det tidigare i karriären. En del av lösningen för att nå ett mer jämställt universitet sett till könsfördelningen är därför att satsa på transparenta karriärvägar och gott karriärstöd för alla forskare och lärare, samt att värdera medarbetarnas insatser på ett delvis nytt sätt, menar Rebecca Selberg.
– Det behövs ett bättre helhetsperspektiv på meritering. Har man fött barn direkt efter sin disputation kan man kanske inte åka utomlands för en internationell postdoktor-tjänst. Då får man ta hänsyn till det och titta på vad den personen gjort i stället. Det är viktigt att lärarförslagsnämnder, dekaner och andra får ökad kunskap om bias.
”Kvinnorna utför det akademiska hushållsarbetet”
När det gäller ledarskapet på institutionsnivå har Rebecca Selberg nyligen gjort en spaning utifrån sina egna erfarenheter. Efter att hon själv blev vald till prefekt vid Genusvetenskapliga institutionen för ungefär ett år sedan, har hon lagt märke till att allt fler kvinnor får motsvarande tjänst på andra institutioner.
– Inom Samhällsvetenskapliga fakulteten, som jag själv tillhör, ser jag att allt fler av prefekterna är kvinnor i 40-årsåldern.
Medan det tidigare var framför allt erfarna professorer som fick prefekttjänster för att axla det akademiska ledarskapet vid institutionerna, säger Rebecca Selberg att många numera i likhet med henne själv är relativt färska docenter. Medelåldern är därmed lägre och Rebecca Selberg upplever att dagens prefekter har en mer administrativ chefsroll jämfört med hur det var tidigare. Frågan är vad det beror på.
– Är det så att vi får fler kvinnliga prefekter och dekaner i ett läge när rollerna blir mer och mer administrativt tyngda? Jag skulle säga att den verkliga makten inom universitetet i dag snarare ligger hos dem som har stora och framgångsrika forskargrupper och de är fortfarande i stor utsträckning män. Kvinnorna utför det akademiska hushållsarbetet medan männen forskar, kan man säga.
Bättre forskning när kvinnor tar plats
Jämställt ledarskap innebär inte att kvinnor nödvändigtvis är bättre lämpade – ”de kan vara usla chefer precis som män” – och det är viktigt att förstå att våra förmågor inte är beroende av vårt kön, menar Rebecca Selberg. Men när kvinnor kommer in i exempelvis politiken breddas också synen på vilka ämnen som är viktiga. Detsamma gäller inom forskningen.
– Kvinnliga medicinare lyfter kvinnosjukdomar som tidigare inte undersökts tillräckligt. Ekonomisk forskning blir bättre om man beaktar också det obetalda arbetet i hemmet. Historisk forskning blir mer heltäckande när man tittar på kvinnans roll. Och så vidare. Vi blir bättre, lär oss mer och får fördjupad kunskap när även kvinnor och minoriteter tillåts ta plats.
