En gång i tiden talade kulturgeografer om ”the Lund school” och ”the Berkeley school”. ”The Lund school” grundlades av Torsten Hägerstrand under 1960- och 70-talen när han utvecklade forskning inom tidsgeografi, ett ämne som har fått särskilt stor betydelse inom samhällsplanering.
– Lokalisering av samhällsservice var en fråga som Torsten Hägerstrand ansåg var mycket viktig, säger Eric Clark, som själv forskar om gentrifiering, det vill säga vad som händer när människor från högre samhällsklasser flyttar in i stadsdelar där det av tradition bor mindre välbeställda människor.
– Jag skulle i och för sig tro att Hägerstrand var partipolitiskt liberal, men det fanns ett tydligt spår av socialistisk styrning i de modeller han lade fram – lokaliseringen av samhällsresurserna skulle göras utifrån ett rättviseperspektiv.
Hägerstrand hade, enligt Eric Clark, en vida känd kommunikativ förmåga vilket var en viktig anledning till att hans forskning fick ett stort genomslag bland såväl politiker som inom forskarvärlden.
– Tvärvetenskap och det personliga och kreativa mötet mellan människor var en hjärtefråga för honom, säger Eric Clark och berättar att Hägerstrand spelade en viktig roll när Linköpings universitet organiserade sin forskning inom olika temaområden.
Hägerstrand var kritisk till att Lunds universitet började bygga institutioner utanför stadskärnan, eftersom han menade att detta gjorde att de personliga mötena mellan forskare minskade.
Ulrika Oredsson
