Vombsjösänkan i Eslöv, Lunds och Sjöbos kommun i södra Skåne är ett 110 000 hektar stort område varav stora delar är naturreservat med både biologiska och geologiska värden. Här möts kultur och naturlandskap, här ifrån får vi både vårt vatten och vår mat och här finns omkring 777 rödlistade arter. Ett värdefullt landskap tätt intill Skandinaviens mest befolkade regioner med stark potential att bli Sveriges nästa biosfärområde enligt Unescos riktlinjer.
Vad är då en biosfär? Biosfären som omger vår planet består av tunna skikt av luft, vatten och levande organismer där även människan ingår. Ett kretslopp med begränsade resurser där vi behöver samspela med miljön för att inte störa balansen och ett område där ekologiska resurser brukas utan att förbrukas.
FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur, Unesco, har i 50 år världen över utsett biosfärsområden som ska verka som pilotområden där metoder för långsiktig hållbar utveckling både för människor och miljön skapas. Både från gräsrotsnivå med enskilda engagerade till intresseorganisationer, föreningar, markägare och myndigheter ska en hållbar relation till naturen prioriteras. Idag finns det 727 biosfärområden på jorden, i 131 länder. I Sverige finns det sju biosfärområden och nu kan Vombsjösänkan bli det åttonde.
– De utmaningar vi står inför är så komplexa och ingen människa kan ensam greppa problemen och skapa ett hållbart samhälle. Det behövs nya sätt att navigera, nya sätt att leda på och nya sätt att leva, berättar Birgitta Persson som arbetar som projektledare dels på Future by Lund, en innovationsplattform för hållbara och smarta städer, i nära samarbete med Lunds universitet som är delaktig i projektet att utveckla Vombsjösänkan.
Nytt begrepp – existentiell hållbarhet
Kultur formar vem vi är både i förhållande till oss själva och andra. Ingen utveckling kan vara hållbar utan att inkludera kultur menar Unesco och vill jämställa den med ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet i världens biosfärsområden. Men än så länge har det varit svårt att fläta in kulturdimensionen i hållbarhetsprojekt. Orsakerna kan vara att politiker inte prioriterar kultur som i sin tur kan bero på att det är svårt att mäta kulturens betydelse. Här kan Vombsjösänkan bli en internationell föregångare som den första att arbeta med kultur i olika former av samverkan med medborgare, akademi, näringsliv och offentlig sektor.
– Vi utgår från begreppet ”Existentiell hållbarhet” , en ingång som attraherar oss att arbeta mer systemiskt och tvärvetenskapligt. Vi jobbar med att skapa nätverk, oväntade partnerskap och samarbeten för att skapa ett mer dynamiskt innovationsekosystem som inbegriper de kulturella och kreativa sektorerna och näringarna. Något sådant har vi inte sett tidigare, säger Birgitta Persson.
Vetenskap och praktik
Föreningen ARNA har sedan 2011 arbetat med att stötta kulturens roll i en hållbar utveckling och arbetar aktivt med att i Vombsjösänkan bland annat skapa möten och samarbeten mellan intresserade forskare från Lunds universitet och områdets invånare.
Ung Scishop är ett exempel på det – ett samarbete där forskare från LUCSUS, Lund University Centre for Sustainability Studies, möter vetgiriga barn fulla med frågor och funderingar. De skolklasser som medverkar träffar både forskare och konstnär både på barnens skola samt ute i naturen där eleverna på kreativa sätt får lära sig om mångfald, kretslopp och hur man själv hänger ihop med allt detta. Frågor som väcks diskuteras med forskarna och det långsiktiga målet för Ung Scishop är att detta flöde av frågor och svar ska bidra till Vombsjösänkans hållbara utveckling och att man tar barnens tankar på lika villkor som de vuxnas.
– Vi vill att barn och unga ska känna att de kan påverka samhället utifrån den plats de bor på. Ungas reflektioner kan också ibland vara viktigare än svaren, menar Kerstin Jakobsson verksamhetsledare.
ARNA möter de boende i Vombsjösänkan samtidigt som man har nära till ett universitetstät Skåne. Många aktörer med olika kunskap skapar nya insikter där Kerstin Jakobsson menar att kunskap, kreativitet, kulturarv och mångfald är ledorden. Kulturdimensionen kan bidra till nya mötesplatser och stärka den sociala hållbarheten.
– Det här biosfärsområdet skulle kunna bli unikt eftersom vi sammanför både vetenskapligt baserade fakta med lång erfarenhetsbaserad kunskap. Vi kan hitta lokala lösningar på globala problem.
Fördelar och utmaningar
Det finns många fördelar med att bli utnämnd som ett biosfärområde. Runt om i Europa attraherar biosfärsområdena både medel till forskning samt till miljöövervakning eftersom man kombinerar utvecklingen i samhället med att ta hand om naturen med hjälp av lokala aktörer. Det är också områden som lockar till sig nya invånare. Statusen som ett biosfärområde får också ökade möjligheterna med platsmarknadsföring. I Europa kan man se att dessa områden blir attraktiva att både bo i och att besöka. Ett sådant uppsving på nära håll kan man tydligt se i biosfärsområdet Vattenriket i Kristianstad med över 100 000 besökare per år.
Men ett biosfärområde ger inga inskränkningar i allemansrätten. Tvärtom ska man arbeta för att öka tillgängligheten till naturen och det skapar funderingar kring hur det påverkar området. Fler besök i naturen ger mer slitage och nedskräpning.
– Här finns både konflikter och utmaningar. Vombsjösänkan är ju inte fjällvärlden och pandemin har inneburit att folk i större utsträckning ger sig ut i naturen och det sliter på området. Hur kan vi få till en hållbar utveckling här? undrar Birgitta Persson.
Morgondagens fristad
Vombsjösänkan är nu godkänd som kandidat av Sveriges nationella biosfärprogramkommitté men det kommer att dröja 3 - 4 år innan ett beslut kommer från UNESCO. Om området blir världens första biosfärområde där även kulturdimensionen ingår – hur ser då framtiden ut?
Birgitta Persson ser en fristad och ett inspirationsområde där vi på ett trovärdigt sätt fått ihop olika aktörer i självklara arbetssätt som tillsammans skapar en hållbar miljö.
– En dröm hade varit att vi förstår hur det är att bo både på landet och i staden och att vi lätt kan förflytta oss emellan. Att vi tar ansvar och är stolta hur vi utvecklar bygden och inte väntar på myndigheter att agera, en högre grad av självorganisering.
Kerstin Jakobsson är inne på samma spår och hoppas att biosfärsområdet blir en spännande plats i världen där man aktivt arbetar för att kombinera kreativitet och kunskap.
– Min vision är en innovationsplattform nära medborgarna där erfarenheterna inom våra kulturarv blir ett sätt att förstå vår samtid och vetenskapen bidrar till att omvandla utmaningar till nya möjligheter. Vår värld behöver sådana platser.