– Det finns definitivt ett behov av att prata mer om det här. Diskussionen tenderar ofta att bli svart och vit utan nyanser, säger Jimmie Kristensson, vicerektor med ansvar för bland annat kurage och karaktär.
Debatten om så kallade ”trygga rum” i undervisningen på universitet blossar upp då och då. Det kan handla om att en grupp studenter inte vill att undervisningen ska omfatta ämnen och diskussioner som kan uppfattas som kränkande eller stötande. Reaktionerna kan exempelvis bero på att de uppfattat något som rasistiskt eller sexistiskt eller som ett ifrågasättande av jämlikhet och könsidentiteter.
Väjer inte för känsliga ämnen
I slutet av november anordnade Rådet för etik och akademisk frihet ett seminarium om värdekonflikter, tystnadskultur och trygga rum. Responsen på seminariet har varit positiv, även om någon tyckt att lärarnas situation inte togs upp tillräckligt.
– Lärare ska självklart ha en god arbetsmiljö, men jag kan inte förvänta mig att studenter ska ha samma professionella förhållningssätt som man kan förvänta sig av mig som universitetslektor. Men det betyder givetvis inte att jag som lärare ska behöva stå ut med vad som helst och vilka beteenden som helst, säger Jimmie Kristensson.
Han tror inte på trygga rum som utlovar att studenter alltid ska må toppen när de lämnar föreläsningssalarna. Det är inte önskvärt och knappast möjligt. Istället handlar det om hur lärare närmar sig frågor som kan vara känsliga. Jimmie Kristensson har undervisat blivande sjuksköterskor i ungefär femton år. I utbildningen ingår moment om abort, dödshjälp, självmord och svårt lidande, ämnen som vissa studenter mycket väl kan ha upplevt på nära håll.
Respekt för känslor
– Det är klart att jag måste lyfta de ämnena även om det finns de som kan bli illa berörda. Syftet är ju att studenterna ska lära sig något. Samtidigt ska jag som lärare ha respekt och förståelse för att det kan finnas någon i rummet som är väldigt personligt berörd, säger han.
Att studenter är mer lättkränkta idag än för några decennier sedan är en bild som Jimmie Kristensson värjer sig mot. Däremot är kanalerna för att framföra åsikter och kritik långt fler. Det har lett till att kritik som förr kanske sparades till kursutvärderingen idag kan komma via e-post eller förmedlas i sociala medier.
Hotfulla extremfall
En annan sida av digitaliseringen är att forskare i extremfall hängs ut i sociala medier av meningsmotståndare och utsätts för hot och hat för att tysta individen och förstöra dennes karriär. En del ämnen är extra känsliga, till exempel migration, genusforskning och forskning som involverar djur.
– I vissa fall kan det kanske leda till självcensur hos lärare och forskare. Själv kan jag inte tänka mig något ämne som jag inte skulle kunna prata om på en lektion, men jag kan känna oro för att säga det på fel sätt och att jag därför hamnar i ett drev och flöde som inte går att styra, säger Jimmie Kristensson.
