Att begränsa klimatförändringen är temat för den tredje delrapporten från FN:s klimatpanels sjätte utvärdering. Sedan den femte utvärderingen för åtta år sedan har Parisavtalet tillkommit, många länder har gjort klimatåtaganden och flera av dem uppvisar ihållande minskning av sina utsläpp.
Lars J Nilsson, professor i miljö- och energisystem vid LTH och koordinerande huvudförfattare till kapitlet om industrin i klimatrapporten, säger att detta, tillsammans med att förnybar energi blir billigare, är positiva utvecklingstrender – men till följd av ett överutnyttjande av energi och naturresurser, fortsätter de globala utsläppen att öka.
– Det krävs ännu fler hållbara utvecklingsvägar som bryter de gamla hjulspåren med ökande utsläpp, resursutnyttjande och miljöförstöring – trenden måste genast vändas så att vi kan leva upp till nollutsläpp år 2050.
Svårare för plast- och kemiindustrier att ställa om
För industrin har flera alternativ för att begränsa klimatförändringen identifierats: bidra till minskad efterfrågan på material, material- och energieffektivisering, elektrifiering, ökad användning av vätgas, utvecklad återvinning, ökad infångning och lagring av koldioxid, samt nya källor för kolatomer som ingår i plast.
Kemiindustrin har en extra utmaning i omställningen eftersom fossila bränslen fortfarande är centrala inom produktionen – både som energikälla i de kemiska processerna och som råvara i kemiska produkter som exempelvis plast.
Fredric Bauer, biträdande universitetslektor i miljö- och energisystem vid LTH, samt bidragande författare till klimatrapportens kapitel om industrin, säger att tecknen på omställning inom den kemiska industrin är få:
– Ökande plaståtervinning är en nyckelåtgärd. Men som enskild insats är den inte tillräcklig för att industrin i sin helhet ska nå nollutsläpp. Även ny teknik för kemisk återvinning lyfts ofta fram som ytterligare en väg framåt, men så som processerna är utformade i dag leder de till stora utsläpp av växthusgaser.
Elektrifiering är en viktig del
Men det är inte alla industrier som möter samma hållbarhetsutmaningar som den kemiska. Inom stålindustrin påbörjas nu en omställning till att använda vätgas i stället för kol och koks i produktionen av järn.
– Sverige har fått en internationellt ledande roll genom planerna på att bygga två olika fabriker för fossilfritt stål baserade på vätgasanvändning. Samtidigt behöver vi bli bättre på att återvinna det stål som redan finns, eftersom en ständig produktion av nytt stål inte är en hållbar strategi, säger Lars J Nilsson.
Stål är en viktig komponent inom många branscher, inte minst inom bilindustrin som i hög grad strävar efter nollutsläpp – både inom produktion och återvinning och genom att bilarna ska drivas av förnybar energi.
– Fossildrivna bilar är på utfasning och ersätts i allt större utsträckning av elektrifierade alternativ. Förnybar elproduktion blir allt billigare, och elektrifiering är en viktig strategi i vår strävan efter att minska utsläppen, säger Lars J Nilsson.
Smartare materialanvändning och mer återvinning
Utöver elektrifiering tydliggör klimatrapporten att materialeffektivisering och återvinning är nödvändiga delar i den industriella omställningen.
– Dämpar vi efterfrågan på nyproducerat material genom smartare användning av materialet och ökad återvinning, kan vi undvika de energi- och utsläppsintensiva inledande processtegen där järnmalm blir järn, kalksten blir kalciumoxid och olja blir plast, säger Fredric Bauer.
Trots resursmässiga och tekniska förutsättningar för en framtida industri med nollutsläpp, så är forskarna vid LTH samstämmiga i att omställningen inte sker utan att företag riktar om sina strategier och investeringar.
– Vi behöver en ny innovations- och industripolitik, transparent och standardiserad redovisning av utsläpp från material och produkter och marknadsskapande åtgärder för gröna material – insatser som är viktiga på såväl nationell som regional och lokal nivå, säger Lars J Nilsson.
