En förklaring kommer från den amerikanska historikern Virginia Scharff som bröt ny mark när hon föreslog att elbilar tidigt fick etiketten ”kvinnobilar” och att denna bild blev djupt rotad.
I en ny studie undersökte Josef Taalbi, forskare i ekonomisk historia på ekonomihögskolan vid Lunds universitet, statistik och amerikanska elbilsannonser mellan 1900 och 1919 för att testa dessa påståenden.
Resultaten bekräftar att elbilar ansågs vara kvinnobilar – men inte från början. Endast 22 procent av annonserna för elbilar mellan 1900 och 1904 riktade sig till kvinnor. I bilens barndom marknadsfördes elbilar snarare till affärsmän och familjefäder.
– Biltillverkarna såg dem som pålitliga fordon för den urbana pendlaren – ett rimligt argument eftersom bensinbilarna vid den tiden ofta gick sönder och behövde vevas igång för hand, säger Josef Taalbi.
Han förklarar vidare att vid den här tiden var det fortfarande oklart vad bilar skulle användas till och elbilen sågs som det rena, hälsosamma och pålitliga transportalternativet i städerna. Städerna var nyckeln – utanför de större urbana områdena var elnätet svagt utbyggt och bensinbilar började snabbt dominera marknaden.
Det var först när bensinbilarna började ta över marknaden på bred front, med massproduktionen av den billiga T-Forden i spetsen, som elbilstillverkarna aktivt började rikta sin marknadsföring mot kvinnor.
– Under 1910-talet var hela 77 procent av elbilsannonserna riktade till kvinnliga konsumenter. Detta speglade snarare än formade den tidens könsroller, där kvinnor förväntades behöva säkra, lättkörda fordon och ha begränsade mobilitetsbehov. På kort sikt var detta en lyckad strategi – företag som riktade sig till kvinnor överlevde längre än konkurrenterna, säger Josef Taalbi.
Men en avgörande förändring skedde när Charles Kettering introducerade den elektriska startmotorn i Cadillac år 1912.
Elektriska startmotorer uppfattades först som ”feminina”, men praktiska argument vann och år 1919 hade den elektriska startmotorn blivit standard även i T-Forden. När bensinbilar började ta till sig egenskaper som tidigare setts som feminina – som vindruta och elektrisk start – och göra dem attraktiva för både män och kvinnor, hamnade elbilen i en svår position. Den var nu fast i en marknadsföring baserad på traditionella könsroller, som snabbt höll på att bli föråldrade.
Var det könsbaserad marknadsföring som dömde ut elbilen?
– Inte i början. Bristen på infrastruktur var det största problemet och skillnader i räckvidd och hastighet blev alltmer avgörande när landsvägstrafiken växte. Könsnormerna anpassade sig snarare till denna utveckling än drev den. Men könsnormer blev en avgörande faktor när vi frågar oss varför elbilen aldrig gjorde en comeback. Kopplingen till en konservativ syn på kvinnors mobilitet hjälper till att förklara varför elbilen inte återhämtade sig, trots att den under 1920-talet var billigare att köra när elpriserna sjönk. När valet av teknologi reduceras till en fråga om kön förloras möjligheten att omdefiniera vad bilar och mobilitet kan vara, säger Josef Taalbi.
Elbilar misslyckades med att komma tillbaka eftersom de var bundna till en konservativ syn på kvinnors mobilitet, som Virginia Scharff påpekade. Eftersom amerikanska bensinbilstillverkare samtidigt såg att vindrutor, starttändningen och andra "kvinnliga" tillägg till bilen inte bara var bra för kvinnor, utan universella.
Kan vi lära oss något om detta idag?
– Elbilens historia illustrerar att sociala konstruktioner av feminint och maskulint kan vara hinder för framsteg och innovation. Om historien är någon vägledning måste teknikutveckling, och hållbarhet baseras på principer om universalitet och inkludering och det är viktigt att lösningar för hållbarhet gynnar en stor majoritet av människor oavsett kön och social bakgrund, avslutar Josef Taalbi.
