– Det är en alldeles för enkel historiebeskrivning, vi har dels många parallella processer samtidigt, dels det faktum att hemindustriarbete finns kvar än i dag, säger Malin Nilsson, forskare i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
I dag hittar vi kanske inte så mycket just hemindustriarbete i just Sverige, men totalt sett finns det i världen minst 60 miljoner hemindustriarbetare (och drygt 200 miljoner ytterligare hemarbetare, men inte med industrisysslor). Detta enligt Industrial Labour Organization (ILO).
– Det är en billig och flexibel arbetskraft och för många gifta kvinnor är det än i dag den enda möjligheten till att arbeta och tjäna pengar i delar av världen där du till exempel inte kan lämna dina barn på en kommunal förskola. Vi ska komma ihåg att Sverige fortfarande sticker ut internationellt sett med vår höga andel förvärvsarbetande gifta kvinnor.
Syns inte i statistiken
Malin Nilsson beskriver symaskinen som en teknisk nymodighet som mot slutet av 1800-talet gav svenska kvinnor möjlighet till försörjning från de egna hemmen, på samma sätt som den än i dag ger en, måhända liten och osäker, inkomst till många kvinnor i andra delar av världen. Men om man som Malin Nilsson forskar på historiskt material finns det flera snåriga omständigheter att ta sig igenom för att faktiskt hitta de hemarbetande kvinnorna.
Oftast benämns de som ’hemmafruar’ trots att de lägger mer än åtta timmar om dagen på till exempel sömmerskearbete. Det gäller både 1910-talets Sverige och 2010-talets Malaysia.
– Jag gillar inte att kalla de hemarbetande kvinnorna osynliga – de är ju så många. När jag träffar folk ute på bibliotek och olika släktforskningssammanhang, då är det alltid någon som säger ”ja, min mamma eller moster jobbade ju också hemifrån på det sättet”. Alla verkar kunna relatera till det, säger hon och forsätter:
– Men när det gäller just förvärvsstatistiken så var de faktiskt länge osynliga. Oftast benämns de som ”hemmafruar” trots att de lägger mer än åtta timmar om dagen på till exempel sömmerskearbete. Det gäller både 1910-talets Sverige och 2010-talets Malaysia.
Under covid-19-pandemin har hemarbetet nästlat sig in hemma hos många, kanske framför allt inom tjänstemannayrken. Det var också under pandemin som Malin Nilsson och hennes medredaktörer skrev klart antologin ”Home-Based Work and Home-Based Workers (1800–2021)”. Boken går att läsa gratis online och tar upp över tvåhundra år av hemarbete i olika former, från sömmerskor i Buenos Aires på 1850-talet, via bland annat Sverige och Finland till dagens Indien och Turkiet.
Ni skrev klart boken mitt under covid-19-pandemin, en pandemi som ju gjort många av oss till någon form av hemarbetare. Går det att dra några paralleller mellan den tidiga industrialiseringens arbetare och de som sitter till exempel hemma i Indien och syr i dag, och en tjänsteman som jag själv som jobbar hemifrån datorn?
– På sätt och vis. I mina historiska studier så kan jag se att många kvinnor som jobbat hemifrån hemmet haft svårt att uppskatta hur många timmar de jobbar. De jobbar på ackord och det är det de producerar som spelar roll, inte om de utförde arbetet före eller efter grötkokningen och barntröstningen. Under covid när människor jobbat hemma så har man inte heller haft någon tidsstudieman eller chef som hållit koll på en, men kanske ett barn som ropat samtidigt som man försökt producera något.
Enligt Malin Nilsson finns det med andra ord paralleller att dra, till exempel i frågor om arbetsmiljö, men att det också finns skillnader eftersom att vi överlag i Sverige i dag ”har helt annorlunda förutsättningar och omständigheter”.
Studerar spinneriindustri och torparnas arbetsdelning
Just nu arbetar Malin Nilsson främst med två projekt, ett om spinnerskor i Sverige under slutet av 1700-talet och ett om genusfördelning av hushållets sysslor i ett jordbrukssamhälle i förändring. Under början av 1800-talet sker en stor ökning av antalet torpare, backstusittare och dagsverkesbönder inom jordbruket i Sverige. Då befinner vi oss i ett skifte där det inte längre är givet att de flesta familjerna på landsbygden har sin egen gård, enligt Malin Nilsson.
– Det sker en proletarisering av landsbygdens befolkning och mycket av arbetet regleras i arrendekontrakten, till exempel mellan torpare och godsen. Men när det kontraktet skrivs så är det mannen i familjen som skriver under, och det är framför allt männens arbete som definieras i kontrakten. Men samtidigt förutsätts det att det följer med en gift kvinna som ett bihang. Hon har inget eget kontrakt med godset eller den stora gården, till skillnad från om hon till exempel hade varit ogift och tagit tjänst som piga.
Malin Nilsson resonerar kring vad detta fick för konsekvenser för genusarbetsdelningen i jordbruket: vilken typ arbete stod mannen för och vilket arbete föll på kvinnan? När torparen utförde flera hundra timmar arbete på någon annans jordbruk varje år, vem tog då hand om jordbruket där hemma på torpet?
– Det finns mycket spännande att utforska. Vi får återkomma om vad vi kommer fram till i det projektet och i spinneriprojektet. Där ser vi till exempel att många av de tidiga arbetarna på textilmanufakturerna, de var barn. Det är också något som vi tenderar att glömma bort.
Direkt till boken på brill.com (open access – gratis PDF eller webbversion)
