Niclas Burenhult är lingvist och har under 20 års tid arbetat med att kartlägga jahai, ett språk som bara talas av 1000 personer i de inre delarna av Malackahalvön. Han menar att språkets storlek kan ha betydelse för om ett språk är hotat eller inte, men det behöver inte vara avgörande. Graden av sårbarhet beror även på andra orsaker som exempelvis hur vana språkets talare är vid att utsättas för kontakter med andra språk.
- Hos jahaitalarna och vissa andra grupper finns det sedan länge kulturella mekanismer för att bevara den språkliga identiteten, trots långvariga kontakter med omvärlden och en mångkulturell omgivning, säger Niclas Burenhult och tillägger att detta gäller långt ifrån överallt.
Beträffande jahai-språket som talas av ett jägar-/samlarfolk så har det inte varit hotat så länge talarna har levt sina traditionella liv. Men sedan några årtionden uppför myndigheterna permanenta bosättningar åt dessa traditionellt nomadiska samhällen. Och det är nu när de ändrar livsstil genom att bli bofasta och i allt större utsträckning gifter sig med talare av större språk som deras språk hotas. (I det här fallet är det ett annat minoritetsspråk som har börjat växa sig starkt på bekostnad av jahai och andra mindre språk.)
- Många av de språk som idag håller på att försvinna talas i småskaliga samhällen som lever i nära samspel med sin omgivning, säger Niclas Burenhult. Om man exempelvis kraftigt avverkar regnskog så riskerar språksamhällena i området att förlora kontakten med hela den värld deras kultur och språk är sinnrikt utvecklade att hantera. Och vid sådana tillfällen, när bandet kapas mellan språkets talare och deras ekologi, kan ett språk braka ihop oerhört snabbt, enligt Niclas Burenhult.
Men egentligen är inte språkdöd ett nytt fenomen. Språk har alltid brett ut sig på bekostnad av andra, och språkbyte är en språkhistoriskt vanlig företeelse. Det nya är den takt och i den skala det sker. Det finns flera anledningar till detta, bl.a. framväxten av nationalstater och majoritetsspråk förknippade med dessa.
Vilka språk växer i Sverige?
I Sverige finns förutom svenskan fem nationella minoritetsspråk som sedan 2009 har en särskilt skyddad ställning. Dessa är finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddish och de har större rättigheter än andra minoritetsspråk och bland annat har lärosätena fått statliga uppdrag att undervisa i språken. Vid sidan av de skyddade minoritetsspråken växer det genom invandringen fram nya språk som breder ut sig och förändrar landets språkliga landskap.
Exempelvis har arabiskan på senare år gått om finskan som Sveriges nästa största modersmål. Huruvida detta är en tillfällig förändring eller inte återstår att se. Jonas Granfeldt, professor i franska, som forskar om bland annat flerspråkighet, hävdar att modersmål som inte är majoritetsspråk har en kraftig tendens att suddas ut över tid.
- En del forskning tyder på att tredje generationens invandrare generellt brukar ha annat modersmål än sina far och morföräldrar, även om det beror på vilka språk det handlar om. Att språket har talats i Sverige i mer än tre generationer var också ett av kriterierna som användes för att identifiera de nationella minoritetsspråken, säger Jonas Granfeldt.
Flerspråkighet i Sverige
Men även om tillförseln av nya språk genom invandring har varit betydande de senaste årtiondena så hamnar Sverige långt ner på listan när länder jämförs med avseende på språklig diversitet – svenskan är utan jämförelse det dominerande språket.
EU har som mål att medborgarna ska tala och göra sig förstådda på två språk utöver sitt modersmål. Enligt unionens egna undersökningar kan 47 procent av Sveriges medborgare detta vilket är en bra bit över EU-snittet på 25 procent. Och fler kan det bli. Andelen elever i Sverige som lär sig ett tredje språk tycks öka något - från 60 till 70 procent av niondeklassarna under de senaste 10-15 åren, enligt Jonas Granfeldt. Framför allt är det spanskan som på kort tid har blivit det dominerande tredjespråket i grundskolan; på 90-talet var tyskan störst. Idag är spanskan lika stor som tyskan och franskan tillsammans.
Men utöver svenskan är det språk som flest svenskar talar givetvis engelska. Hela 97 procent av svenskarna behärskar enligt egen uppskattning ett andraspråk, och i de flesta fall rör sig detta om engelska. Idag är det inte ovanligt att vissa arbetsplatser har engelska som arbetsspråk, exempelvis inom internationella koncerner och inom universitetsvärlden.
Spelar det någon roll vilket språk vi talar? Är inte huvudsaken att vi förstår varandra?
- Det talas ibland om domänförluster, det vill säga att ett språk tappar vokabulär och blir mindre användbart inom ett specifikt sammanhang, säger Jonas Granfeldt. Om detta är bra eller dåligt råder det olika uppfattningar om. Vissa resonerar att det ju bara är rationellt och bra om alla talar samma språk.
Det pågår en stor diskussion bland språkvetare och antropologer om huruvida vi ser världen genom språket eller om språket inte alls har någon betydelse för vår världsbild.
- Jag intar nog en mellanposition här, säger Jonas Granfeldt som tror att språket åtminstone har en viss betydelse för hur ”vi ser på världen” och gärna hade sett mer tvärvetenskaplig forskning med kognitionsforskare, beteendevetare och lingvister på det här området.
Även Niclas Burenhult, som forskar om hotade språk, menar att det finns intressanta kopplingar mellan språk, kognition, kunskap och kultur.
- Huruvida språket styr tanken är en kontroversiell fråga, men vad som blir alltmer tydligt inom fler och fler områden är att språklig variation kan gå hand i hand med kognitiv variation.
Du arbetar med att kartlägga utdöende språk. Vad skulle du säga går förlorat när språk försvinner?
- Det är en stor utarmning av mänskliga yttringar när språk dör ut, och det är därför viktigt att göra allt vi kan för att dokumentera dem. När ett språk dör odokumenterat försvinner en möjlighet att studera en del av den mänskliga berättelsen. Kunskap om den språkliga mångfalden i världen är central för vår förståelse av vad det innebär att vara människa.
Ulrika Oredsson
