Chosefri. Diplomatisk. En person som sprider god stämning och som inte gör skillnad på folk och folk – ”han kan lika gärna servera kaffe till gästerna som att ha djupa samtal med dem”.
När personer inom Lunds universitet som har jobbat nära Jonas Hafström de senaste åren ska beskriva den avgående styrelseordföranden är det framför allt hans öppna personlighet de lyfter fram.
Själv skrattar Jonas Hafström åt det där med kaffet, men han håller med om att det är viktigt för en ordförande att ha sociala förmågor. Där har han haft stor nytta av sina tidigare erfarenheter som ambassadör i Thailand och USA.
– Som företrädare för ett land måste man vara nyfiken och intresserad av sin motpart för att kunna se vilka samarbeten man skulle kunna ha. Och det gäller för universitetsvärlden också.
MAX IV, pandemi och kungabesök
Han tillträdde sitt uppdrag i mars 2015, kort efter att han hade gått i pension från utrikesförvaltningen. Nu har Jonas Hafström precis hunnit fylla 75 år och tycker att det känns bra att lämna plats åt någon ny på ordförandeposten.
– Det som går upp måste också falla ner, så är det i livet. Det har varit en fantastiskt härlig tid – jag har varit med om att rekrytera rektorer och prorektorer, och bara att vara i Lund bland alla studenter är otroligt inspirerande och stimulerande.
Det roligaste har varit att se engagemanget från studenterna i kåren, i nationerna, överallt.
Att det har hänt mycket under Jonas Hafströms tid som ordförande är tydligt. Han framhåller själv bland annat uppbyggandet av MAX IV som en viktig milstolpe, men även pandemin och hur universitetet då lyckades ställa om till digital verksamhet. Han har välkomnat såväl statsministern som kungen och drottningen och många utländska ambassadörer till Lund. Men det som har gjort allra störst intryck på honom är ändå studenterna.
– Det roligaste har varit att se engagemanget från studenterna i kåren, i nationerna, överallt. Vi har ju också flera studentrepresentanter med i styrelsen och de gör ett fantastiskt arbete.
Decentraliseringen det svåraste
För egen del säger Jonas Hafström att det inte finns något han ångrar eller önskar att han hade gjort annorlunda under sitt ordförandeskap. Med det sagt sticker han inte under stol med att det också har funnits utmaningar.
– Det svåraste – och det här tror jag att alla som kommer in i styrelsen utifrån tycker – är att universitetet är så decentraliserat. Kommer man från näringslivet till exempel får man inse att allting här tar lång, lång tid. Och det måste man ha respekt för eftersom det handlar om den akademiska friheten.
Det har varit många frågor där vi har haft diskussioner, men vi har alltid lyckats enas.
Mest stolt är han över att styrelsen kontinuerligt har hittat enighet i de frågor som kommit upp på bordet. När han accepterade ordförandeskapet fick han höra från sin uppdragsgivare, statssekreteraren på Utbildningsdepartementet, att just det skulle bli hans viktigaste uppgift.
– Vi har 40 000 studenter, 8 000 anställda och tio miljarder i kapital, det är enorma tal. Så när det gäller styrningen är det väsentligt att vi har en gemensam inställning till saker och ting. Det har varit många frågor där vi har haft diskussioner, men vi har alltid lyckats enas. Och det betyder mycket för universitetet.
Gör stor nytta
Trots att styrelsen är den högsta beslutande instansen inom universitetet är den relativt anonym och okänd. Men den gör stor nytta, intygar Jonas Hafström. Han lyfter framför allt fram arbetet med revision och riskanalys som särskilt viktiga.
– Revisionsutskottet ser till att vi sköter den inre styrningen och kontrollen. Vi tittar på fakulteterna, institutionerna, administrationen och att vi uppför oss i enlighet med det statliga regelverket. Riskutskottet ger styrelsen råd i den övergripande riskhanteringen och tar fram en årlig omvärldsbevakning för att öka förståelsen för de övergripande risker som universitetet utsätts för.
Ekonomin stor utmaning framöver
Framöver ser Jonas Hafström den fortsatta exploateringen av Brunnshög som en av de viktigaste frågorna för LU. I hans vision är Nobelpriset inte alltför långt borta när det gäller de potentiella forskningsframgångar som kan komma ur både MAX IV och ESS, som ska invigas 2027. Lyfter man blicken lite är engagemanget för ukrainska akademiker fortsatt viktigt.
– Vi måste fortsätta att hjälpa studenter och forskare. De behöver stöd både när de är här hos oss och när det blir dags att bygga upp landet igen. Där har vi varit duktiga i Lund på att hjälpa till och bland annat dela ut stipendier.
Det svåraste – och det här tror jag att alla som kommer in i styrelsen utifrån tycker – är att universitetet är så decentraliserat.
En stor framtida utmaning som Jonas Hafström ser för universitetet är det ekonomiska läget.
– Ökad inflation, stigande räntor och dyrare el påverkar naturligtvis också oss. Universitetet har flera stora ombyggnadsprojekt på gång och där gäller det att se till att man kan klara kostnaderna.
Många projekt på gång
Själv lär Jonas Hafström inte bli sysslolös. Han är sedan länge engagerad i Jan Hjalmarsson-stiftelsen som grundats av Moderaterna och som bland annat ger stöd och råd i demokratifrågor utomlands. Nyligen blev han dessutom invald som hedersledamot i Malmö nation.
Hemma i Åstorp, där han bor tillsammans med sin hustru, finns det också projekt att förkovra sig i. Han har ett stort intresse för naturen – ”jag plockar gärna med pinnar i skogen” – och tillsammans med sin svåger är Jonas Hafström involverad i ett projekt för att återställa våtmarker på Söderåsen.
Så besöken i Lund kanske inte blir lika frekventa framöver. Men de varma känslor han hyser för både staden och universitetet lär inte avta.
– Jag läste i Lund i fem år och nu har jag varit här i åtta år som ordförande. Det är fint att Lund har funnits med mig både i början och i slutet så att säga.
