Att slå och bli slagen – Samtyckets roll vid misshandel av normalgraden i ett sexuellt sammanhang
Författare
Summary, in Swedish
Syftet med uppsatsen är att utreda gränsdragningen av ett samtyckes ansvarsbefriande verkan vid misshandelsfall av normalgraden i sexuella sammanhang. Dessa fall rör sig i gränslandet mellan det straffbara och det straffria. Uppsatsen utreder gränslandet genom att se till hur ett ansvarsbefriande samtycke är uppbyggt. Det konstateras att det krävs ett giltigt samtycke och att själva gärningen inte är att bedöma som oförsvarlig. Syftet har uppfyllts genom att utgå från dessa två aspekter samt att analysera det sexuella sammanhangets roll vid bedömningen om en gärning ska vara att bedöma som ansvarsfri. Samtycke är en av de ansvarsfrihetsgrunder som kan göra en annars straffbelagd gärning tillåten. Samtycke är lagreglerat och återfinns i 24 kap. 7§ BrB.
Det uppställs vissa kriterier för att ett samtycke ska anses som giltigt. Om det är utrett att det rör sig om ett giltigt samtycke krävs också att det inte rör sig om en alltför allvarlig gärning för att samtycket ska få ansvarsbefriande verkan. Detta sker genom en försvarlighetsbedömning. Det kan alltså vara frågan om ett giltigt samtycke men om en oförsvarlig handling. Förarbetena till samtyckesbestämmelsen öppnar för en vid tolkning av hur en försvarlighetsbedömning ska göras. Det finns en generell regel att misshandel av normalgraden allmänt sett inte ska ha ansvarsbefriande verkan. När det endast rör sig om en ringa kroppsskada bör samtycket dock få ansvarsbefriande verkan. Gärningens syfte ska få speciell betydelse vid försvarlighetsbedömningen vid avgörandet om misshandel av normalgraden ska få ansvarsbefriande verkan.
Det har länge varit oklart om ett subjektivt syfte hos den enskilda individen är att anse som godtagbart. Detta gavs det svar på i det sk. ”BDSM-fallet” som skapade stor juridisk debatt 2011 där domstolen ansåg att den då 16-åriga flickans vilja att bli slagen skulle ligga till grund för det ansvarsbefriande samtycket till misshandeln av normalgraden. I äldre doktrin har det istället föreslagits att syftet bör utgå ifrån ett objektivt godtagbart syfte då detta skulle vara mer rättssäkert och inte vara grundat på psykologiska faktorer.
I uppsatsen förs en argumentation för behovet av ett klarare rättsläge gällande ansvarsfriheten vid misshandel av normalgraden. Propositionen menar att det är överlämnat till domstolarna att styra över samtyckets obefästa gränser. Detta innebär att det också är domstolen som avgör huruvida det sexuella sammanhanget tänjer på samtyckets gränser. Trots att det finns ett avgörande som säger att det subjektiva syftet kan legitimera ansvarsfrihet är det möjligt att även andra placeringar av syftet skulle accepteras. Jag anser att domstolarna är motvilliga till att utveckla och precisera det oklara rättsläge som föreligger. Uppsatsen visar att domstolarna gärna hänvisar tillbaka till generella uttalanden i propositionen istället för att skapa ett mer förutsägbart rättsläge. Syftet med samtyckesbestämmelsens införande var att ytterligare befästa legalitetsprincipen i svensk rätt.
Det uppställs vissa kriterier för att ett samtycke ska anses som giltigt. Om det är utrett att det rör sig om ett giltigt samtycke krävs också att det inte rör sig om en alltför allvarlig gärning för att samtycket ska få ansvarsbefriande verkan. Detta sker genom en försvarlighetsbedömning. Det kan alltså vara frågan om ett giltigt samtycke men om en oförsvarlig handling. Förarbetena till samtyckesbestämmelsen öppnar för en vid tolkning av hur en försvarlighetsbedömning ska göras. Det finns en generell regel att misshandel av normalgraden allmänt sett inte ska ha ansvarsbefriande verkan. När det endast rör sig om en ringa kroppsskada bör samtycket dock få ansvarsbefriande verkan. Gärningens syfte ska få speciell betydelse vid försvarlighetsbedömningen vid avgörandet om misshandel av normalgraden ska få ansvarsbefriande verkan.
Det har länge varit oklart om ett subjektivt syfte hos den enskilda individen är att anse som godtagbart. Detta gavs det svar på i det sk. ”BDSM-fallet” som skapade stor juridisk debatt 2011 där domstolen ansåg att den då 16-åriga flickans vilja att bli slagen skulle ligga till grund för det ansvarsbefriande samtycket till misshandeln av normalgraden. I äldre doktrin har det istället föreslagits att syftet bör utgå ifrån ett objektivt godtagbart syfte då detta skulle vara mer rättssäkert och inte vara grundat på psykologiska faktorer.
I uppsatsen förs en argumentation för behovet av ett klarare rättsläge gällande ansvarsfriheten vid misshandel av normalgraden. Propositionen menar att det är överlämnat till domstolarna att styra över samtyckets obefästa gränser. Detta innebär att det också är domstolen som avgör huruvida det sexuella sammanhanget tänjer på samtyckets gränser. Trots att det finns ett avgörande som säger att det subjektiva syftet kan legitimera ansvarsfrihet är det möjligt att även andra placeringar av syftet skulle accepteras. Jag anser att domstolarna är motvilliga till att utveckla och precisera det oklara rättsläge som föreligger. Uppsatsen visar att domstolarna gärna hänvisar tillbaka till generella uttalanden i propositionen istället för att skapa ett mer förutsägbart rättsläge. Syftet med samtyckesbestämmelsens införande var att ytterligare befästa legalitetsprincipen i svensk rätt.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2013
Språk
Svenska
Fulltext
- Available as PDF - 377 kB
- Download statistics
Dokumenttyp
Examensarbete för kandidatexamen
Ämne
- Law and Political Science
Nyckelord
- Straffrätt
- Ansvarsfrihet
- Samtycke
- Misshandel
- BDSM
Handledare
- Lotta Maunsbach (Senior lecturer)