Rätt till självförsvar? - Om ansvarsfrihet vid bruk av dödligt våld i nödvärn och nödvärnsexcess
Författare
Summary, in Swedish
Föreskriften om nödvärn finns i 24 kap. 1 § brottsbalken (BrB). Bestämmelsen anger att den som är föremål för ett brottsligt angrepp har rätt att försvara sig. Denna försvarsrätt inträder redan då ett brottsligt angrepp är överhängande. Den angripne är således på ett relativt tidigt stadium berättigad att vidta försvarsåtgärder. För att en gärning som begås i en nödvärnssituation ska vara rättsenlig får agerandet inte i något skede av händelseförloppet gå utöver vad som är tillåtet och vara uppenbart oförsvarlig.
Om den angripne i en nödvärnssituation går över gränsen och agerar uppenbart oförsvarligt kan bestämmelsen om nödvärnsexcess i 24 kap. 6 § BrB tillämpas. Den som i en nödvärnssituation har gjort mer än vad som är medgivet kan bli straffri med anledning av att denne svårligen kunnat besinna sig.
Sedan 1995 är EKMR gällande lag i Sverige. I artikel 2 EKMR föreskrivs en skyldighet för konventionsstaterna att genom lag skydda rätten till liv. Denna rätt är inte utan inskränkningar, men en allt för vidsträckt nödvärnsrätt skulle kunna strida mot artikel 2 EKMR. I uppsatsen undersöks därför om man kan se att det har skett en förändring i HD:s praxis sedan EKMR införlivades i svensk rätt.
I uppsatsen undersöks de yttre gränserna för nödvärnsrätten (24 kap. 1 § BrB) samt möjligheterna till ursäktande i fall då gärningspersonen gör sig skyldig till excess (24 kap. 6 § BrB). Det huvudsakliga syftet är att undersöka om den som har brukat dödligt våld i en nödvärnssituation kan komma att frias från ansvar. Jag undersöker dels vad domstolarna beaktar vid sin prövning av om en försvarsgärning är uppenbart oförsvarlig, dels vad som är av relevans vid prövningen av om gärningspersonen svårligen kunnat besinna sig. Jag frågar mig vad som är avgörande vid prövningar av sådant slag.
Om den angripne i en nödvärnssituation går över gränsen och agerar uppenbart oförsvarligt kan bestämmelsen om nödvärnsexcess i 24 kap. 6 § BrB tillämpas. Den som i en nödvärnssituation har gjort mer än vad som är medgivet kan bli straffri med anledning av att denne svårligen kunnat besinna sig.
Sedan 1995 är EKMR gällande lag i Sverige. I artikel 2 EKMR föreskrivs en skyldighet för konventionsstaterna att genom lag skydda rätten till liv. Denna rätt är inte utan inskränkningar, men en allt för vidsträckt nödvärnsrätt skulle kunna strida mot artikel 2 EKMR. I uppsatsen undersöks därför om man kan se att det har skett en förändring i HD:s praxis sedan EKMR införlivades i svensk rätt.
I uppsatsen undersöks de yttre gränserna för nödvärnsrätten (24 kap. 1 § BrB) samt möjligheterna till ursäktande i fall då gärningspersonen gör sig skyldig till excess (24 kap. 6 § BrB). Det huvudsakliga syftet är att undersöka om den som har brukat dödligt våld i en nödvärnssituation kan komma att frias från ansvar. Jag undersöker dels vad domstolarna beaktar vid sin prövning av om en försvarsgärning är uppenbart oförsvarlig, dels vad som är av relevans vid prövningen av om gärningspersonen svårligen kunnat besinna sig. Jag frågar mig vad som är avgörande vid prövningar av sådant slag.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2016
Språk
Svenska
Dokumenttyp
Examensarbete för kandidatexamen
Ämne
- Law and Political Science
Nyckelord
- Straffrätt
- criminal law
- nödvärn
- nödvärnsexcess
- självförsvar
- EKMR
Handledare
- Uta Bindreiter