– Ingen blir framgångsrik eller lycklig ensam, vänskap är kanske det viktigaste i livet för psykisk och fysisk hälsa. Ändå underskattar vi vänskapen jämfört med parrelationen. Men kanske svänger det nu, eftersom folk inser att den eviga kärleken inte finns. Många äktenskap slutar i separation, en riktig vän har man ofta med sig längre i livet.
Före 1700-talet menar du att människor inte hade personliga vänner?
– Den förmoderna vänskapen fungerade mer som en institution mellan två familjer eller två släkter, där man skulle hjälpa varandra på olika sätt. Det kunde handla om skörden, att ta till vapen tillsammans, att gifta sig inom vänkretsen. Man föddes in i sin flock och ärvde sina vänner. Först när individualismen slog igenom under renässansen började vi söka oss personliga vänner.
Hur kommer det sig att män hade romantiska vänförhållanden i tidigmodern tid?
– Man skilde på sex och känslor. Det skrivs mycket om svärmiska vänskaper mellan män både i dagböcker och brev där man uttrycker att man älskar varandra. Det kunde vara livslånga vänskaper där man umgicks väldigt nära. Det var en andlig vänskap, där två ”förträffliga” män kunde hylla varandras karaktär och uttryckte sina varma känslor för varandra.
Men under 1900-talet flyttade känslorna in i äktenskapet?
– Ja, och när kärlek och sex flöt ihop så blev nära vänskapsrelationer farliga, man kunde bli misstänkt för att vara homosexuell, särskilt om man var man. Än idag så hämmar homofobin vänskapen, den får inte bli för intim. Att till exempel flytta ihop som vänner händer sällan, även om till exempel ensamstående med barn skulle kunna ha stor glädje av det.
Kvinnor har fler nära vänner än män – varför är det så?
– Studier visar att kvinnor har både fler och mer nära vänner. Men jag menar att synen på närhet och vänskapens ideal har feminiserats, att idealet är att man pratar och delar sina mest personliga tankar och känslor. Men män är nära varandra på ett annat sätt, genom att ställa upp för varandra och göra saker tillsammans.
Text & foto: Jenny Loftrup
