Sverige är ett av de länder i världen som rapporterar flest sexuella trakasserier. Det står i precis motsats till jämställdhetsutvecklingen, där Sverige ligger i topp. När man får ett mer jämlikt samhälle minskar toleransen för oacceptabla beteende som sexuella trakasserier. Sverige har också strikta definitioner för vad som räknas som trakasserier och starka lagar om jämställdhet, vilket gör att fler vågar anmäla. Ändå är tystnadskulturen stark även i Sverige.
– Bland de som blivit utsatta finns en ambivalens när det gäller att berätta och även om du kan vara anonym vid anmälan, kan anonymiteten inte behållas vid en rättslig process. Ord står ofta mot ord och sexuella trakasserier är ofta svårbevisade, säger Per-Olof Östergren, läkare och professor emeritus inom socialmedicin vid Lunds universitet.
– Studien som pågick 2019-2020, gjordes via enkätundersökning till samtliga anställda (runt 9000) och studenter (runt 40 000) vid Lunds universitet, där svarsfrekvensen var omkring en tredjedel i båda grupperna. De rapporterade sexuella trakasserierna skedde vanligen mellan män och kvinnor (där kvinnan oftast var den utsatta parten), men förekom även mellan samma kön. Personer som identifierar sig som icke-binära kände sig mer utsatta och rapporterade fler trakasserier än binära. Ingenting tyder dock på att Lunds universitet varken är bättre eller sämre än andra lärosäten:
– De sexuella trakasserierna bottnar oftast i formella eller informella maktrelationer, något som är vanligt i universitetsvärlden med flera typer av hierarkiska strukturer. Även bland studenter finns det hierarkier där de som kommit längre i sina studier, är aktiva inom olika sammanslutningar, eller har kontakter på universitetet står högre i rang.
Av de universitetsanställda som utsatts för sexuella trakasserier, berättade 39 procent för någon annan person på jobbet. Andelen som hade talat med någon i ansvarig position, var dock bara 17 procent och bland studenter var samma siffra endast fyra procent. Tio universitetsanställda hade blivit utsatta för våldtäktsförsök eller fullbordad våldtäkt på arbetet, men endast fyra av dem hade rapporterat till någon ansvarig.
– Bland de 148 studenter som utsatts för våldtäkt eller våldtäktsförsök var det endast 12 personer som berättade för någon i ansvarig position. Det finns alltså en ohälsosam tystnadskultur.
När det gäller studenter, sker de sexuella trakasserierna till övervägande del i studiesociala sammanhang under nollningar, fester och i nationslivet. Även om den här typen av händelser sker utanför klassrummet, påverkar det personens studiosociala liv och i andra studier har man visat att den som drabbas har en klart ökad risk att utveckla psykisk ohälsa. Sexuella trakasserier är också ett betydande arbetsmiljöproblem och även en jämställdhetsfråga av stor betydelse, menar Per-Olof Östergren.
– Vi har haft med oss alla parter på universitetet som jobbar med diskriminering och kränkande behandling, universitetsledning och studentkåren. Ett särskilt team som ska stötta verksamheten och frågor rörande sexuella trakasserier och kränkande särbehandling byggdes upp redan under 2020. Nu är nästa steg en uppföljande studie där vi fördjupar analysen av vad som ligger bakom tystnadskulturen, avslutar Per-Olof Östergren.
