De senaste femton åren har hårdare straff blivit ett populärt verktyg i den svenska kriminalpolitiken. Det är alltså inte endast under den nuvarande regeringen utan trenden har pågått längre än så. Men har de höjda straffen gett önskad effekt? Det är tveksamt, menar de båda straffrättsforskarna Tova Bennet och Sverker Jönsson, som under hösten anordnar två Kriminalsamtal på Lunds stadsbibliotek.
– Det kan verka billigt och enkelt att bara höja straffen. Men om man tittar närmare på det är det både komplicerat och dyrt. Det är ett sätt att omformulera samhällsproblem av mer komplex karaktär till ett på ytan enkelt, straffrättsligt problem, säger Sverker Jönsson.
Kraftiga åtgärder – men försent
I korthet handlar avvägningen mellan straff och andra åtgärder om var staten kan och vill lägga sina resurser. Kriminalvården har länge larmat om platsbrist – i februari 2024 rapporterade SVT att det saknas cirka tretusen platser på svenska häkten. När budgetpropositionen presenterades i september i år föreslog regeringen att Kriminalvården skulle få ytterligare en dryg miljard kommande år.
– En stor del av våra gemensamma resurser sätts in när det redan är för sent, konstaterar Tova Bennet.
Det kan verka som att trenden med hårdare åtgärder är ny, men det är alltså en utveckling som pågått i Sverige under minst femton år. Utvecklingen hänger ihop med en större politisk trend där fokus i allmänhet skiftar från samhälle till individ.
– Här finns en koppling till hur man definierar samhällsproblem. Om man definierar brottslighet som ett socialt problem med sociala lösningar så sätter man in resurser i till exempel barn- och ungdomspsykiatrin och det socialrättsliga området. Men om man ser det som ett individproblem så lägger man resurserna på straffrätten. Då hamnar fokus på individens egets ansvar och konsekvenser för sina handlingar, säger Tova Bennet.
Hårdare straff kan förstärka ungas kriminalitet
Har då inte straff en avskräckande effekt? Forskningen ger inget stöd till denna uppfattning. Det är givetvis svårt att svara på vilka insatser som är mest effektiva då det inte går att genomföra kontrollerade studier där vissa brottslingar döms till fängelse och andra hanteras med andra åtgärder. Däremot kan man försöka utvärdera olika straffpåföljder och insatser från samhället. Det går också att undersöka vad som får människor att sluta begå brott eller vad som utmärker de som aldrig börjar, menar Tova Bennet.
– Trots att den kriminalpolitiska utvecklingen med hårdare straff pågått under femton år är det ingen som visat att dessa åtgärder haft några positiva effekter. När det gäller införandet av hårdare straff för exempelvis unga visar forskningen att det snarare riskerar att förstärka deras kriminella identitet och leda till mer brottslighet, säger Tova Bennet.
Att befinna sig i en miljö med andra brottslingar är ett exempel på något som i sig kan förstärka den kriminella identiteten.
Internationella studier, särskilt från USA, som länge haft en mycket repressiv kriminalpolitik, visar att strängare lagstiftning inte resulterat i långsiktigt lägre brottslighet. Det har däremot resulterat i överfulla fängelser.
– I USA kan vi se hur pendeln har börjat svänga tillbaka. Många ifrågasätter den här utvecklingen på olika sätt och konstaterar att hårdare straff inte verkar leda till önskade effekter. Fokus hamnar då på andra åtgärder som också finns i statens verktygslåda, kriminalpolitik är mycket mer än endast straffpolitik, säger Tova Bennet.
Straffet som frågetecken
De båda forskarna återkommer till varför vi vill ha straff och vad vi som samhälle önskar uppnå med det? Handlar det om att avskräcka eller hämnas? Och varför fängelse – är det viktiga att rehabilitera eller handlar det om att skydda samhället från brottslingar?
– Straffet blickar inte förbi eller framåt, utan bara bakåt, och blir ett stort frågetecken för både offer och förövare. Det vi vet är att återfallsfrekvensen är omkring 40 procent om man dömts till fängelse och mer än 50 procent om ett barn dömts till sluten
ungdomsvård. En del menar att det inte gör något – vederbörande har varit frihetsberövad och det räcker som motivation för höga straff, säger Sverker Jönsson.
Tova Bennett och Sverker Jönsson förstår upprördheten och indignationen över brottsligheten, och konstaterar att alla nog är överens om att all kriminell aktivitet är oönskad.
– Men att lösningen är hårdare straff är långt ifrån självklart. Från ett vetenskapligt perspektiv behöver vi ta ett steg tillbaka och fundera på varför brottslighet finns. Först när vi har svar på den frågan kan vi gå vidare och diskutera lösningar. I grunden handlar det om hur vi ser på människa och samhälle, säger Sverker Jönsson.
