Femårsöverlevnaden i barncancer har gått från 20 procent på 1950-talet till att idag nå upp till 85 procent. Den positiva utvecklingen i överlevnad beror bland annat på förbättrade diagnosticeringsmetoder, nya läkemedel och ny kunskap om hur olika läkemedel ska kombineras.
Men det finns mycket kvar att göra, inte minst inom läkemedelsområdet. Det har visat sig att nya lovande substanser mot cancer som testas på människa ofta fungerar sämre än vad de gjorde i labbet.
- En stor anledning är att de modellsystem man använt hittills inte efterliknar patienten tillräckligt bra, säger Daniel Bexell, forskare vid Lunds universitet som arbetar med barncancerformen neuroblastom (se faktaruta).
Försöksmodeller som bättre speglar patienten
Med hjälp av tumörceller från patienter har Daniel Bexell och hans forskargrupp lyckats ta fram avancerade försöksmodeller i möss för barncancerformen neuroblastom som bättre speglar patienternas tumör. Det öppnar upp möjligheten att testa olika läkemedelskandidater – både nya och redan befintliga preparat, berättar Daniel Bexell.
Han håller upp en glasplatta med ett snitt från de nya tumörmodellerna som forskargruppen tagit fram. Det behövs inget mikroskop för att se att på vissa ställen syns mörkare fläckar. Det är metastaser.
- Tack vare de nya modellerna hoppas vi få bättre förståelse för vilka mekanismer som gör att ursprungstumören bildar sådana här metastaser, säger Daniel Bexell.
Undersöker lovande substanser
Han hoppas också att forskningen ska leda till större kunskap om varför en del metastaser utvecklar motståndskraft, så kallad resistens, mot cytostatika och andra läkemedel.
- Vi angriper processer som är nödvändiga för cancercellens överlevnad och vi har lovande substanser på gång. Skulle vi hitta ett läkemedel som angriper en viss mekanism i tumören, finns det dessutom chans att det kan användas i en del andra tumörtyper som har samma förändring.
Tumören ändras ofta över tid
Tillsammans med andra lundaforskare har Daniel Bexell även deltagit i kartläggningen av arvsmassan i cancerceller hos barn och fått bättre kunskap om de överlevnadsstrategier som cancern använder när den utvecklas i kroppen. De såg att de genetiska variationerna i tumörerna är stora.
- Idag behandlas cancer ofta som om sjukdomen vore statisk. Men en tid efter insjuknandet kan tumören ha förändrats betydligt från den ursprungliga, även om det är samma cancerdiagnos. Det gör att vi också måste tänka på att kunna anpassa behandlingen över tid hos en och samma patient, säger Daniel Bexell.
Han beskriver yrket som intressant och meningsfullt.
- Det finns mycket att inspireras av som cancerforskare idag, inte minst förra årets Nobelpris och att det inom flera områden görs både experimentella och kliniska framsteg. Att säga att samarbete är nyckeln till framgång låter klyschigt, men det är en nödvändighet. Cancer är komplext och utnyttjar många olika funktioner och mekanismer. Då måste vi forskare också göra det, säger Daniel Bexell.
Text: Tove Smeds
Bild tumörcell: Karin Hansson