En vän som inte dyker upp i tid, en dator som kraschar mitt i en Fortnite-runda eller en julklapp som bara är så fel som den kan bli.
- Besvikelse är en komplex känsla, Det är nämligen en emotion, som vi psykologer säger, som består av flera känslomässiga steg. Den bygger på en vilja och en positiv förväntan som åtföljs av ett negativt utfall. På det sättet skiljer besvikelse sig från exempelvis glädje eller rädsla, säger Elia Psouni, professor i utvecklingspsykologi vid Lunds universitet.
Människan är fri från den här känslan tidigt i livet. Varken en bebis eller ett litet barn kan bli besvikna Det tar nämligen ett tag innan vi kan börja bygga förväntningar, en sorts mental föreställning, om saker och ting.
– Att uppleva besvikelse kräver att hjärnan är tillräckligt utvecklad för att vi ska kunna föreställa oss vad som sker framåt. Men redan vid tvåårs åldern börjar vi få den kompetensen. Du kan då mentalisera morgondagens lek med din förskolekompis då du ska visa din nya enhörning. Du blir besviken på att vännen inte är på förskolan eller helt enkelt inte visar något intresse för ditt nya gosedjur, säger Elia Psouni.
Jul tätt kopplat till förväntningar
Högtider som födelsedagar, Halloween och jul är som bekant tätt kopplade till förväntningar. Och just därför kanske bäddat för fritt fall ner till besvikelsens dystra avgrund. Så vad sker i barnet när det ser paket efter paket lassas över kusinerna medan barnet själv fått få och små gåvor.
–För mig är det inte självklart att ett barn blir besviket för att någon annan får en ”bättre” present. Det förutsätter nästan att själva gåvan är starkt kopplad till barnets värde. Att det finns ett likhetstecken mellan själva gåvan och barnet. Har barnet en stark upplevelse av att vara älskad är en present inte avgörande för att väcka stor besvikelse, säger Elia Psouni.
Fejkad glädje över virkade grytlappar - ett gott tecken
Finns det någon fara i att ett barn döljer sin besvikelse? En tonåring som spelar orimligt glad över den handvirkade grytlappen från bonuspappan med (någon annans) initialer prydligt broderade kan väcka tvetydiga känslor hos föräldrar. Men spelad glädje är enligt Elia Psouni inget att oroa sig för. Tvärtom kan det påklistrade leendet tyda på en välutvecklad empati och social förmåga.
–Om barnen har uppfattat att gesten är viktigare än själva innehållet kan du som förälder känna dig väldigt nöjd. Ditt barn har då förstått att ja, bonuspappan kanske ger lite udda presenter men barnet kan reglera sig i stunden för att glädja honom. Det är ett tecken på att barnet tar den andras perspektiv och vill göra den andra glad, säger Elia Psouni.
Hon säger att det samtidigt finns en gräns för vad som är rimligt i form av ogenomtänkt omsorg. Ett barn som vid upprepade tillfällen får kläder som inte passar sin kroppsform eller en bok med kommentaren ”nu kan du äntligen börja läsa” kommer att påverkas negativt.
–Ett konsekvent icke-genomtänkt förhållningssätt till barnets behov kan vara djupt sårande. Det finns en symbolik i vad vi som föräldrar ger till våra barn eftersom en omsorgsfullt utvald gåva, till skillnad från exempelvis en för liten tröja, handlar om att föräldern försökt utgå från barnet. Vad behöver mitt barn? Enkelt uttryckt – att inte ge en present som vi vuxna tycker är bra utan som barnet tycker är bra, säger Elia Psouni.
Begränsningar betyder inte otrygghet
Redan vi sex-sju års ålder är barn kompetenta tänkare. Barnet är tillräckligt stort för att förstå att det kan vara annorlunda hos andra än hos en själv. Elia Psouni menar att den här åldern är ett ypperligt tillfälle att introducera barn till andra skillnader i samhället.
– Under julen kan man verkligen passa på att berätta för barnet om att livet och samhället ger oss olika utgångspunkter. Att olika familjer har olika ekonomiska förutsättningar. Det är inte farligt att säga att ”vi har det så här och är stolta över det vi gör. Stolta över våra liv trots att vi inte har lika mycket pengar som Svenssons längre ner på gatan”. På det sättet lär sig barnet att det finns begränsningar. Och kanske framför allt – att det inte måste kännas otryggt för att dessa begränsningar finns, säger Elia Psouni.
Ständigt besvikna vuxna kan behöva stöd
Är det någonsin ”kört”? Det vill säga finns det en övre åldersgräns när det är för sent att träna sig på att inte bli besviken utan ha rimliga förväntningar?
–Nej, det är det absolut inte. Men det är en skillnad på att vara vuxen och barn. Som barn utvecklas vi mer eller mindre per automatik. Hjärnan växer och blir mer och mer effektiv, vi lär oss samspela med våra närmiljöer och samhället. Du är formbar. Men om du som vuxen ständigt bär en känsla av att du lätt blir besviken kan det ses som ett behov, och en motor, för vidareutveckling. Det är ju därför vi psykologer finns, säger Elia Psouni.
Så rustar du ditt barn för motgångar
- Låt det lilla barnet låtsasvälja. Låt exempelvis barnet hjälpa till i köket och säg att ni då hinner tillsammans till affären så att barnet själv får välja godis. Om ni däremot inte blir klara i tid kanske ni måste be någon annan att köpa godiset. Då får barnet också acceptera det som finns i påsen. På så vis ger du barnet agens – en känsla av att hen själv har inflytande över vad barnet tänker, känner, vill och gör.
- Stötta barnets utforskande – i alla åldrar. Tonåringen kommer vända dig ryggen och gå på fest men när de ringer olämpligt berusade för stöd – ta emot dem. Den här sortens trygghet gör det enklare att våga pröva på saker i livet utan att krascha.
- Stöd barnets reflektioner. Predika inte – stötta och var nyfiken på barnets resonemang. På så vis får de en självständighet och beredskap för livet.
- Men viktigast av allt – lär barnet att din kärlek inte bygger på barnets framgångar. Lär barnet att du älskar det oavsett och att det på egen hand behöver lära sig att älska sig själv. Först när barnet kan älska sig själv kan det trösta sig och lyfta upp sig själv i svåra sammanhang.
