I Sverige har eftervården vid förlossning förändrats avsevärt med allt kortare vårdtider. På 70-talet var det vanligt att kvinnor stannade upp till en vecka på sjukhus efter en vaginal förlossning och ännu längre efter kejsarsnitt. År 2020 var den genomsnittliga vårdtiden 1,6 dygn efter en vaginal förlossning, vilket är bland den kortaste i västvärlden. Tiden efter förlossningen är en avgörande period för kvinnor, med både fysisk återhämtning och emotionella utmaningar.
– Fysiska och psykiska besvär som inte fångas upp tidigt efter förlossningen, kan resultera i att fler vårdåtgärder behövs senare. Vår forskning bekräftar tidigare forskning som har visat att eftervården är underprioriterat inom svensk vård, säger Christel Johansson, doktorand vid Lunds universitet och barnmorska vid Ystad lasarett.
Övergången till moderskapet utmanande och ensamt
I en multicenterstudie från fem sjukhus i Sverige (Karolinska Solna och Huddinge, Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lund, samt Karlstad), har drygt 2500 kvinnor som fött barn svarat på en enkät. Med undantag för sex procent av kvinnorna som tidigare genomgått kejsarsnitt, var samtliga förstföderskor. 29 procent av dem gav fritextsvar på den öppna frågan om “vad de har för förslag på förändringar för en bättre hälsovård efter förlossningen”. Kvinnorna beskrev övergången till moderskapet som utmanande och ensamt. De önskade tidigare kontakt med en barnmorska och hade förslag på förändringar inom fyra områden:
- Empatisk, individanpassad och respektfull eftervård
- Evidensbaserat stöd för amning
- Vägledning kring kroppsliga förändringar
- Behovet av uppföljning under en längre tid
Under graviditeten erbjuds ett basprogram med minst nio besök hos barnmorska. Efter förlossningen har kvinnan inte längre tillgång till samma barnmorska. Ett undantag är i Malmö och Stockholm där vårdmodellen “Min barnmorska” finns som innebär att barnmorskan gör hembesök hos den nyblivna familjen under första veckan och sedan ytterligare besök för uppföljning. I andra regioner får kvinnan endast ett inbokat besök på Barnmorskemottagning för uppföljning och preventivmedelsrådgivning.
– Varje region erbjuder olika uppföljning under de sex veckor som räknas som den postnatala perioden och därför ser eftervården väldigt olika ut beroende på vilken region i Sverige familjen bor i, säger Christine Rubertsson, professor i reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa vid Lunds universitet och barnmorska vid Skånes universitetssjukhus.
Fragmenterad vård ger ojämlik vård
Första veckan efter förlossningen ansvarar sjukhuset för kvinnans och barnets eftervård, därefter flyttas barnet över till BVC. Det gör vården fragmenterad och uppdelad. Forskarna menar att vi behöver bli bättre på att följa och förmedla de riktlinjer och nationella vårdprogram som vi har. Amning är en sådan fråga, där det finns evidensbaserad forskning som kvinnorna i studien önskat få ta del av, istället för att få råd från vårdpersonal med olika tyckande.
– Ett annat exempel är att kvinnor ringer runt till olika sjukhus, för att fråga om vårdrutiner eftersom de inte vill blir separerade från sitt barn efter kejsarsnitt. Trots att Sverige har nationella vårdprogram om samvård för mamma och barn, följs inte alltid de riktlinjerna utan det kan bli upp till organisation och den vårdpersonal som är i tjänst att bestämma. Så här ska det självklart inte fungera, säger Christine Rubertsson.
De nyblivna mödrarna i studien betonade också vikten av individanpassad eftervård som ibland behövs utöver de första sex veckorna.
– Framtida forskning bör fokusera på hur ett sådant program kan utformas för att tillgodose kvinnornas behov, avslutar Christel Johansson.
