Redan på 1980-talet var Arbets- och miljömedicin representerad i styrgruppen för BT kemi och i hälsoundersökning av sanerare. Margareta Littorin, forskare och tidigare överläkare var med när miljöskandalen startade:
– 1980 undersökte jag 237 tidigare anställda vid företaget och då visade det sig att 60 procent hade haft besvär med bland annat irritationer i slemhinnor och luftvägar, eksem, illamående eller huvudvärk. De här akuta besvären kan man få bland annat av klorfenoler som är en av föroreningarna som påträffats i markerna kring BT Kemi, säger Margareta Littorin.
Senare studier av 22 000 arbetare exponerade för klorfenoler och klorerade fenoxisyror, - där även före detta BT kemi-arbetare ingick - visade en något ökad risk för vissa tumörer, hjärtinfarkt och eventuellt diabetes, särskilt vid exponering av fenoxisyror, som var kontaminerade med dioxin.
Fram till 2009 har det norra området där BT Kemi tidigare låg sanerats. Totalt 77 000 ton jord och 8000 ton föroreningar har fraktats till Tyskland där jorden slutligen renades. Det norra området är idag omgjort till rekreationsområde. Saneringen av det södra området påbörjades 2008 och förväntas vara klart under 2021. Under 2000-talet har Arbets- och miljömedicin efter förfrågan vid skilda tillfällen undersökt halterna av bekämpningsmedel hos saneringspersonal eller verkstadsarbetare som jobbat på platsen efter BT Kemi. Framförallt har man mätt fenoxisyror och klorfenoler i deras urin. Hanna Jönsson, tidigare student vid Biologiska institutionen, undersökte i sitt mastersarbete urinen hos saneringspersonal under den sista saneringen under 2020.
– Under arbetet kan det damma och arbetarna skulle kunna både andas in dammet och få det på huden. Det förekommer även luktolägenheter under saneringen, framförallt av klorfenoler. Jag ville därför se om de som jobbade yrkesmässigt exponerades för bekämpningsmedel, genom att analysera deras urin, säger Hanna Jönsson.
Precis som vid tidigare mätningar av halter av bekämpningsmedel i urinen hos saneringspersonal, visade det sig att halterna också denna gång var låga - på samma nivå som hos allmänbefolkningen. Även om man kunde se vissa skillnader mellan individer och tidpunkter, kunde man inte fastställa någon yrkesexponering. Under en upprepad provtagningsomgång nyligen kunde man inte mäta några förhöjda halter av bekämpningsmedel i urinen.
– Det känns betryggande att veta att personal under de olika saneringsetapperna av urinhalterna att döma inte tagit upp miljögifterna i kroppen. Men miljöskandalen har satt spår på så många andra sätt. Människor som bor i Teckomatorp har fått utstå oro och fysiska lidanden, fiskar och växter har dött och vi har alla fått betala den halva miljarden som saneringen har kostat samhället. Personligen tycker jag att lagstiftningen borde skärpas för miljöbrott jämfört med vad som gällde på BT Kemis tid och en viss skärpning har även skett sedan dess, säger Margareta Littorin som också var en av Hanna Jönssons handledare.
Miljöbrott i övriga världen
När de första studierna gjordes av saneringspersonalens urin under 1980-talet, fanns inte de känsliga instrument som laboratoriet sedan början av 2000-talet har tillgång till. Laboratoriet på Arbets- och miljömedicin – som tillhör ett av de bättre laboratorierna i världen inom sin nisch - har investerat i den senaste tekniken inom masspektrometri. Det innebär att man har kunnat utveckla nya metoder som specialanalyser av bekämpningsmedel och kan mäta flera parametrar snabbt och simultant.
– Vi samarbetar därför med forskargrupper över hela världen som till exempel i Syd- och Mellanamerika, Afrika och Bangladesh där befolkningar kan vara betydligt mer utsatta för miljögifter än den svenska befolkningen. Vi deltar i många stora studier där vi undersöker om miljögifter ger hälsobesvär. Vi kan mäta markörer i deras blod och urin som visar på hur utsatta de varit. Så även om miljöskandalen i Teckomatorp nu går mot sitt slut, finns det tyvärr miljöbrott i övriga världen som ännu pågår, säger Christian Lindh, ansvarig för laboratoriet på Avdelningen för arbets- och miljömedicin och forskargruppsledare för tillämpad masspektrometri inom miljömedicin vid Lunds unversitet.
